Ur Partille Naturguide:
”Vi skola icke ge oss iväg för långt från staden – nästan hela tiden kan vi skymta den – men ändock finna trakter, som icke äro välkända för varje göteborgsbo. Och denna gång skall ett område besökas, vars natur i hög grad är att likna vid högfjällens.”
Så skrev Hans i ”Vandringar i Göteborgs omgivningar” från 1933. Hedlund återspeglar den känsla som infinner sig hos de flesta vandrare som kommer hit, liksom hos dem som åker skidor på vinterspåret över mossen.
Mossen år den naturvårdsmässigt mest intressanta i Delsjöområdet. Den är nästan fri från träd och är kantad med höga bergsbranter. Besöker man mossen på kvällen i februari – mars kan man höra kattugglornas hoande från flera håll men närmast från Odensvaleåsen i väster. Det är länge sedan odensvalan (svart stork) sågs till i området, men namnet påminner om hur orört det en gång har varit.
Ugglemossen kan fortfarande ge känslan av att ha hamnat långt ute i den orörda vildmarken, även om du står där med en golfbana i öster och spår av mänsklig verksamhet runt dig; det tätortsnära läget innebär att man ibland möter både unga och äldre motionärer eller terrängcyklister.
En vandring över Ugglemossen en sommarkväll erbjuder en upplevelse för alla sinnen. Dess typiska lukt slår emot en så fort man tar de första stegen ut på spångarna.
Mossens typiska växter – tranbär, klockljung, hjortron, vitmossor och den gula, vackra myrliljan förgyller din vy, och kvällens konsert med morkullor som passerar med sitt knarrande, samt nattskärran som spinner på höjderna runt mossen, blir ett äventyr. Nattskärrans mjuka och ugglelika flykt kan vid enstaka tillfällen hetsa upp naturskådare i området. Orre och tjäder visar sig ibland vid mossen.
Några av caherna är placerade så du behöver klättra alternativt använda ett enklare redskap, som du säkert kan hitta i närheten.