Hakkarainens Pörte Traditional Cache
-
Difficulty:
-
-
Terrain:
-
Size: 
(regular)
Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
Den första som bosatte sig på denna plats på 1600-talet var Per Pålsson Hakkarainen. Det var orostider och svält i Rautalampi i Finland och han valde då att lämna landet och söka sig till skogarna i mellansverige.
Innan Per flyttade till Nain bodde han under en tid i Kvarnberget, en plats där många finnar bodde under sina första år i Sverige innan de flyttade vidare och hittade en egen plats att slå sig ner.
Gottlund vandrade genom Finnmarken i Dalarna år 1817 och skrev dagbok om sina upplevelser. Gottlund berättar att Lång-Kristoffer vid Sundsjön (se GC1YEH9)inte var så glad åt att få en så nära granne, då det bara är ett par mil mellan Nain och Långkristoffers bostad. Långkristoffer planerade därför enligt Gottlund att mörda Per Hakkarainen. Han bjöd hem Per till sin bostad efter ett besök i kyrkan, men på vägen dit så försökte Lång-kristoffer dränka Per i en å. Han lyckades inte med det och trots att Per nästan blivit mördad så följde han med Lång-Kristoffer hem och stannade där i flera dagar. (Gottlund s 292) (Eventuellt ej sant)
Per Pålsson Hakkarainen fick minst 6 barn. Hinrik och Annika stannade kvar i Nain. Lars och Josef flyttade till Aspberget, Påfvel flyttade till Brunnberg och en flicka flyttade till Bogen. Per Pålsson Hakkarainen är anfader till i stort sett alla som bor i Finnmarken mellan Dalarna och Värmland. Örnen har Per Pålsson Hakkarainen till anfader i minst 8 grenar bakåt i sitt släktträd. Per Hakkarainen var lite orolig över att alla barnen bosatte sig så nära varandra, dvs bara ett par mil emellan bosättningarna så han lär ska ha sagt " det kommer att bli stackare av dem allihopa".
När Per kom till Nain försörjde han sig i första hand genom svedjebruk, dvs han brände ner stora skogspartier och i askan såddes råg som gav mycket stora skördar. Kort tid efter att finnarna bosatt sig i finnmarken fick skogen ett stort värde vid framställningen av järn, så svedjebruket förbjöds. Nainfinnarna fick då istället sin försörjning genom att framställa kol och sälja till Gustavsfors bruk.
Framställningen av kol i kolmilorna var ett mycket farligt, smutsigt och tidskrävande arbete och det gav inte heller några stora förtjänster. I Valter Bergs bok ”den svarta piskan” beskrivs hur förhållandena var för Nainfinnarna. Pers Hakkarainens efterkommande barnbarnsbarn, sålde kol till Gustavsfors bruk som då ägdes av Bengt Gustav Geijer. Vid bruket fanns en butik där Nainsfinnarna kunde köpa det nödvändigaste för sina basala behov såsom salt, spannmål, sill, ärtor m.m. Priset för de nödvändigaste varorna för att kunna överleva var så högt att pengarna de fick vid försäljning av kolet inte räckte utan Nainsfinnarna blev försatta i en skuld som ökade för varje år som gick. Butiken sålde dessutom varorna till ett högre pris till Nainsfinnarna än till de arbetare som bodde vid bruket. Nainsfinnarna hade inte någon möjlighet att välja att inhandla sina varor i en annan butik utan de var tvungna att handla till överpris.
Geijerfamiljen blev allt rikare och rikare då järnbruken blomstrade medan finnarna i Nain blev fattigare och fattigare trots att de använde all sin tid för att förse järnbruken med de råvaror som behövdes vid järnframställningen. Tillsist hade Nainsfinnarna så mycket skulder att de var tvungna att överlämna allt de ägde till Uddeholmsbolaget. De blev kvar som torpare i sina egna hem. Barnbarnsbarnen Mattes och Hinrik Larsson förstod aldrig riktigt vad det var som hände när de förlorade allt de ägde till bruket för de var inte läs och skrivkunniga. När de förstod innebörden av det som hänt försökte de driva en rättslig process mot Geijer då de ansåg sig lurade. Även denna historia berättades för Gottlund när han vandrade genom Finnmarken 1817 (s 293)
Text in english
Per Hakkran was a finn born at saimasjön by Savolax in the 1600s. He escaped with his wife and kids in a boat to Gävle, from there they wandered to Nain where he built a hut and settled at about 1620-1630. Per made a living by burning down the forrest and planting crops in the hot ashes this technique gave very good harvests. When the iron industries started to grow using this technique became illegal since they needed the forrest for their furnances.
Lots of people who have their roots in tiomilaskogen are descendants from Per Hakkran. They have spread to Brunnberg, Laggåsen, Bredssjön, Avradsberg, Näsberg, Milsjön, Avradstjärn, Sundfall and Tyngsjö-
In Valter Bergs book you can read how the uddeholm company bought everything they owned and then let them rent it. The finns in this area became poorer and poorer for every generation and the uddeholm company just grew richer.
Additional Hints
(No hints available.)