Jätten som bländades av solen
Jätten hade känsliga öron. Sägnen berättar att när Åkers kyrka var nybyggd höll klangen
från kyrkklockorna på att driva jätten vansinnig. Uppe på berget där jätten bodde fanns
en stor sten som jätten i förtvivlan bestämde sig för att kasta mot kyrkan i dalen. Det var
en svår dag för jätten, solen sken och bländade hans skumma ögon som inte var vana
vid solljuset. Den tilltagande värmen hade även satt igång jättens mage som knorrade
och värkte. Han försökte lyfta stenen, satte klorna i den så att det syns än idag. Men han
förmådde bara att lyfta den till platsen där han tänkte göra kastet mot kyrkan i dalen. Efter
att han trampat runt stenen en stund och lämnat märken efter sina stora fötter i det hårda
berget, måste han sätta sig ner. Medan han satt där och mediterade över sitt tilltänkta kast
började klockorna ringa i dalen. Jätten blev då så förargad att han flydde in i sin bergasal
och har sedan dess aldrig visat sig mer.