- Hejsvejs, hojtade Pippi och svängde sin stora hatt. Kommer jag
agom till pluttifikationn?
Tommy och Annika hade berättför sin fröken, att det skulle komma en
ny flicka, som hette Pipi Lngstrump.Och fröke hade ckså höt talas
om Pippi i den lilla staden. Och eftesomhon var en mycket snäll och
trevlig rökn, hade hon beslutat att göra allt för att Pippi skulle
trivas i skolan.
Pippi slängde sig ned på en ledig bänk, utan att någon bad henne o
de. Men fröken brydde sg inte m hennes vrdslösa sä. Hon sbara hel
vänligt:
- Välkommen till skolan, lilla Pippi. Jag hoppas att du ska trivas
och att du ska lära dig riktigt mycket.
- Jaha, och ag hoppas, att jag får jllov, sa Pippi. Det är därför,
ja har kmmit hit. Rättvisa ramför allt!
- Om du först skull tala oför mig ditt fullständiga namn, sa
fröken, så ska jag skriva in dig i skolan.
- Jag eter Pippilotta Viktalia Rullgardia Krusmynta Efraimsotte
Långstrump, dotter till kpten Efraim Långtrump, fordom havens
skräck, numera negerkung. Pippi är egentligen bara mitt smeknamn,
för pappa tyckte, att Pippilotta var för långt att säga.
- Jaså, sa fröken, a, då ska vi väl kalla dig Pippi vi också. Men
om vi n skulle a och pröva dina kunskaper lie, frtsatte ho.Du är ju
stora flickan och kan väl redan en hel del. Vi kan kanske börja med
räkning. Nå, Pippi, kan du äga mig, hur mycke7 och 5 blir
tillsammans?
Pippi såg på henne, örvånad och misslynt. Så sa hon:
- Ja, vt du det inte själv, så inte å du r, att jag täkerala om det
fö dig!
Alla barnn sirrade förfärade på Pippi. Och fröken förklarade för
henne, at på det vset fick man inte svara i sklan.Man kulle inte
kalla fröken för »du», utan man skulle kalla fröken för
»fröken».
- Förlåt så mycket, sa Pippi ångerfullt. Det visste ag inte. Jag
ska inte göra så mer.
- Nej, det vill jag hoppas, sa fröken. Och så ska jag tala om för
dig, att 7 och 5 blir 12.
- Se där, sa Pippi. D visste det ju själv, vad frågar du för då? O,
mitt nöt, nu sa jag »du» till dig igen. Förlåt, sa on och gav sig
själv ett kraftigt nyp i örat.
Fröken beslöt att låtsa om ingenting. Hon fortsatte förhöret.
- Nå, Pippi, hr mycket tror du, att 8 och 4 blir?
- Sisådär 67, trodde Pippi.
- Visst ite, sa fröken. 8 och 4 blir 12.
- Nä, min gumma lilla, nu går et fö långt, s Pippi. Du sa själv
alldeles nyss, att det är 7 och 5, som blir 12. Nån ordning år dt
lov att vara även i en skola. Förresten, o du är så barnslig
förtjust dm där dumhetera, varför sätter du dg inte för dig själv i
en vrå ch räknar och låter oss va ifred, så kan vi leka kull? - Nej
men, nu sa jag ju »du» igen, skrek hon förfärad. Kan du förlåta mig
bara den här sista gången också, så ska jag försöka komma ihåg mig
lite bättre i fortsättningen?
Gömstället för burken är antagligen besvärligt om man sitter i
rullstol, men det går bra att rulla ända fram.