Detta är inte mina egna ord utan det står faktiskt så i beskrivningen man hittar om man söker på nätet. För att se drakblommor rekommenderas att man går från parkeringsplatsen genom reservatet då de inte förekommer så rikligt i närheten av cachen.
Pilgrimsleden följer de olika åsryggarna här en bit och längs den leden kommer nu ytterligare tre gömmor med information om de växter som man kan se här.
Drakblomma kallas också Österns safir och är en flerårig ört som kan bli upp till fem decimeter hög. Den blommar i juni-juli med stora blå blommor som sitter i en ganska kort axlik samling och kan knappast förväxlas med någon annan. Fodret är tvåläppigt med olikstora flikar. Kronan är över två centimeter lång, tvåläppig, vanligen mörkt blå men kan i sällsynta fall vara vit eller rosa. Blommans överläpp är hjälmformad och underläppen är treflikad. Delfrukterna är omkring tre millimeter långa.
Drakblomma är sällsynt i vilt tillstånd och förekommer bara i ett fåtal landskap i södra Sverige. Den växer i stäppartade torrängar som här i Nolgården Näs.
Första fynduppgift är från Alingsås, Västergötland och publicerades av Linné år 1745
Drakblomma odlas ibland som prydnadsväxt och är härdig ända upp i Mellansverige.
Vandringsleden i hagen är rätt igenväxt sommartid av den frodiga växtligheten. Tänk på att ha grova skor och glöm inte pennan hemma!