Kyrkplatsen Karleby Traditional Cache
-
Difficulty:
-
-
Terrain:
-
Size: 
(small)
Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
För att komma åt cachen behöver man varken
klättra eller flytta på några stenar.
Utgrävningarna på
Kapellgärdet.
Den utan all tvekan största
händelsen i hembygdsföreningens historia är
utgrävningen av fornminnesplats nr 32 på
Nolgården i Karleby.
Folktraditionen om kapellet vid Tidans strand som bygdens folk
generation efter generation omhuldat och fört vidare, fick
till slut sin överraskande förklaring. Det hela
började hösten 1986. Ägarna till Nolgården
Britta och Jan Rönnholm, hade under den torra sommaren
märkt en tydlig skördenedsättning på en liten
fyrkant i sitt i övrigt ganska frodiga vetefält. Efter
att skörden bärgats undersökte de under hösten
med spadar jorden där vetet varit markant sämre
utvecklat. De fick då fram en stensättning som de med
ganska stor säkerhet kunde fastställa var gjord av
människohänder. Länsmuseet i Skara kontaktades
och gjorde en besiktning av de framgrävda stenarna. De kunde
också omgående konstatera att det måste vara
något slag av fornlämning som blottlagts. Diskussioner
om en eventuell utgrävning upptogs och Länsmuseet
klargjorde villkoren för att en sådan skulle komma till
stånd. Kostnaden för en fyra veckors utgrävning som
i inledningsskedet ansågs behövas skulle
belöpa sig
till cirka 50 000 kronor, varav Länsmuseet kunde bidraga med
10 000 kronor. Resten måste hembygdsföreningen svara
för. Summan förutsatte att arbetet utfördes av
frivillig obetald arbetskraft, under ledning av en arkeolog
frän länsmuseet. Det skulle
snart visa sig att utgrävningarna skulle bli en hela bygdens
angelägenhet. Efter vädjan om bidrag till
utgrävningarna strömmade pengar in från en
mängd privatpersoner och korporationer av skilda slag. Av de
större bidragsgivarna kan nämnas: Karleby Byalag,
Leksbergs och Ullervads
församlingar, Mariestads kommun,
Landstingets kulturnämnd, Riksantikvarieämbetet,
Grevillifonden,
Lions Club i Mariestad och Permaban A.B. Frivillig
arbetskraft till utgrävningarna var heller ingen
svårighet att anskaffa. En bidragande orsak till det stora
intresset var att projektet fick stor publicitet i våra
massmedia.
Medeltidskyrkorna.
Spänningen och
förväntningarna var givetvis högt uppskruvade
då spadarna sattes i jorden den 29 juni 1987 under arkeolog
Maria Vretemarks ledning. Alla gissningar och spekulationer kring vad som
kunde döljas under jorden hade gått ut på att det
varit en “pilgrimskyrka” alltså
-en kyrka för
vägfarande pilgrimmer-
som givit
namn åt “Kapparströmmen” i
Tidan, och åt Kapellgärdet eller
“Kyrkolyckera” på 1771 års storskifteskarta över
Karleby. Överraskningarna skulle
komma att dugga tätt under utgrävningarnas gång.
Redan första dagens arbete gav en föraning om att jorden
gömde mer än en kyrkogrund. En
järnframställningsplats - som var det första som
framgrävdes - nära ågatan, som
innehöll slagg och kolrester, var första antydningen om
en medeltida bebyggelse som snart skulle komma att bekräftas.
Två gravar inne i den framgrävda stengrundskyrkans kor,
liksom gravar som låg under stengrunden förbryllade till
en början vår arkeolog Maria, och inte förrän
under andra årets utgrävning fick hon bekräftelse
på sin teori att det funnits två kyrkor på
platsen. Den äldsta uppförd omkring mitten av 1000-talet,
och den andra, som stengrunden var foten till, i början av
1100-talet. Under de båda kyrkorna hittades också
stolphålen till en vikingatida byggnad. En total överraskning var också
kyrkogården omkring kyrkorna, som ingen tidigare hört
ens en antydan om. Kyrkogården beräknades
innehålla cirka 1500 gravar och ytan var 1800 kvadratmeter.
Nära 100 gravar grävdes ut och frapperande var det stora
antalet barngravar. Barndödligheten var mycket hög under
medeltiden och långt in i nyare tid. Utgrävningarna pågick sammanlagt tolv veckor
under somrarna 1987-89, och ungefär 2400 frivilliga
arbetstimmar utfördes. Sista sommaren var arbetet inriktat
på att finna någon mer vikingatida bebyggelse -
utöver det hus som legat på samma plats där
kyrkorna byggdes - men det arbetet var resultatlöst.
Däremot gjordes en annan, och för framtiden betydelsefull
upptäckt. Allra sista grävningsdagarna frilades
nämligen grunden till den klockstapel som en gång
funnits i sydvästra hörnet av kyrkogården. Fragment
av en kyrkklocka, ett stort antal metallsmältor plus ett
sotlager samt nio stycken - i en symmetrisk kvadrat liggande -
stensamlingar berättade att på platsen hade funnits en
klockstapel, som av någon anledning drabbats av
eldsvåda.
Utgrävningarna
avslutas.
De tre årens utgrävningar avslutades den 11
augusti 1989. Därefter vidtog omedelbart
återställandet av fornminnesplatsen efter
Riksantikvarieämbetets anvisningar. Schaktmassorna
återfylldes, fältet planerades och besåddes med
gräsfrö. Stengrunden till 1 100-talskyrkan bedömdes
inte kunna klara årstidsväxlingarna om den fick ligga
öppen varför den täcktes över med ett
gruslager, varefter andra stenar lades i markytan, som markerade
var fornlämningen låg. Den äldsta kyrkans
belägenhet utvisades av i marken nedgrävda
ekpålar. Den
kristna symbolen korset, format och tillverkat av Karl-Eric
Svensson, fick sin naturliga placering i koret i
stengrundskyrkan. För den framtida
skötseln av fornminnesplatsen har hembygdsföreningen
skrivit avtal, dels arrendeavtal med markägarna Britta och Jan
Rönnholm, dels skötselavtal med
riksantikvarieämbetet, båda på 50 år.
Hembygdsföreningen har dessutom återförsäkrat
skötselavtalet hos Leksbergs församling, detta som en
gardering inför framtiden. Ett arrendeavtal har även
tecknats med Gunnar Lycken
för en parkeringsplats mellan gamla och
nya väg nr 48.Gudstjänsterna
vid de gamla helgedomarna återupptogs söndagen den 12
augusti 1990. Den dagen kändes historiens vingslag starkare
än någonsin, då biskop Lars-Göran
Lönnermark, Skara i sin predikan anknöt till de
länge sedan flydda tider då kyrkorna fanns på
gärdet vid Tidans strand. En anslående högtid med
stor publik fick bli finalen på tre års intensivt
utgrävningsarbete. (Hembygdsföreningen ville använda
ordet återinvigning på högtidligheten, men biskop
Lönnermark förklarade att en kyrkplats är en
gång invigd, och då för evig tid, varför det
aldrig kan bli tal om återinvigning).
Klockstapeln.
Under
utgrävningstiden har det diskuterats flitigt huruvida det
skulle vara möjligt att återuppföra någon av
de byggnader som en gång funnits på Kapellgärdet.
Även Mariestads kommun visade sitt intresse av att något
av de vikingatida husen skulle kunna byggas igen. Efter
ingående diskussioner i styrelsen var man överens om att
om någon byggnation skulle företagas, var
första förutsättningen att byggnadsverket inte fick
bli alltför arbetsbetungande i framtiden. En klockstapel, som
man till slut enades om, skulle uppfylla kraven på litet
underhåll och tillsyn, och den kunde dessutom användas
vid de gudstjänster som förutsattes bli årligen
återkommande. Byggnadstillstånd från kommunen och medgivande
från länsantikvarien utverkades, och efter ritningar av
Arthur Särndahl, även de godkända av myndigheterna, kunde
arbetet påbörjas. Timret skänktes, sågades
och bilades av föreningsmedlemmar, och med Anders Skogsberg
som byggnadsansvarig utfördes det mesta arbetet av tre erfarna
föreningsmedlemmar, Arne Lindh, Arne Lycken och Karl-Eric Svensson.
Resultatet blev en stapel som, med 1600-talsförebilderna
från Björkäng (Töreboda) och
Halna, var det
närmaste vi kunde komma en medeltida klockstapel.
Den nygamla klockstapeln togs i bruk vid en
gudstjänst den 16 augusti 1992. Biskop emeritus Karl-Gunnar
Grape invigningstalade och klockan med devisen
“Återklang från medeltid” klingade för
första gången ut över det gamla kulturlandskapet
vid Tidans strand.
Av Erik Larsson. Källa: www.ullervad-leksbergs-hembygdsf.se
Additional Hints
(No hints available.)