Denna mystiska händelse ägde rum på
Djurgårdskyrkogården i stadsdelen Majorna.
Kyrkogården är Göteborgs äldsta med anor
från 1600-talet. Ursprungligen var den begravningsplats
för det gamla amiralitetsvarvets officerare och soldater.
Från början kallades den Gamla varvskyrkogården
eller Amiralitetskyrkogården. Mark till en ny
begravningsplats köptes in 1799 och kyrkogården
utvidgades mot norr 1813, men dess nuvarande namn är av senare
datum. I stora drag har kyrkogården bibehållit sin
struktur fram till våra dagar, och den används än i
dag för begravningar. Sammanlagt finns där idag runt 500
gravplatser.
Enligt vad det berättas, var kyrkogården tidigare
omgiven av en mur i ett försök att förhindra fulla
sjömän och annat patrask från att sova ruset av sig
bland gravarna. Detta hjälpte dock inte särskilt mycket,
eftersom de berusade männen med diverse tillhyggen slog
sönder muren på det ställe där
självmördarna låg begravda. Det var inte heller
helt ovanligt att fylleriet urartade i slagsmål inne på
kyrkogården. Det skall även ha hänt, att man funnit
skadade och t.o.m döda bland gravstenarna som ett resultat av
dessa fylleslagsmål.
På 1800-talet bodde det på Bangatan,
ungefär på den plats där
spårvagnshållplatsen Stigbergstorget nu ligger, en man
med tvivelaktigt rykte. Ryktet gjorde gällande, att mannen
ingått en pakt med mörka krafter för att vinna
rikedomar. Pakten skulle ha ingåtts på en avlägsen
kyrkogård, och i utbyte skulle han fått en s.k.
"familaris". En familaris kan i det närmaste
översättas med hjälpande. I detta fall var det i
form av en stor svart spindel. Denna demoniska varelse krävde
att få smaka mannens blod, och för varje gång den
gjorde det, erhöll mannen ett guldmynt. Pengen låg
alltid under kudden påföljande morgon.
På morgonkvisten sågs mannen alltid grubblande
vandra längs en liten stig i närheten, för att sedan
återvända till sitt hus. Men en dag sågs han inte
till, och inte heller nästa dag. Då detta avvek
från det normala, började folk naturligtvis att undra.
En granne till mannen sa då, att han hört underliga ljud
från dennes bostad ett par dagar innan. Med anledning av
detta beslöt man att bryta upp dörren till bostaden.
Då man kom in i huset, möttes man av en
fruktansvärd syn. Av allt att döma hade mannen tagit
livet av sig - han hängde nämligen i en snara som bundits
runt en takbjälke.
Då mannen några dagar därefter skulle begravas,
surrade staden av rykten om att Satan nu hämtat en av de sina.
Vid begravingen kraxade skatorna i träden och hästarna
skyggade som inför en osynlig kraft. Eftersom mannen tagit
sitt liv, fick kistan inte föras in genom porten. Enligt den
sed som då gällde, skulle självmördarnas
kistor istället lyftas över kyrkogårdsmuren.
När detta skulle göras, gick emellertid inte mannens
kista att lyfta. Man lyfte då locket och möttes av en
fasansfull syn. Kroppen låg nämligen inte kvar i kistan!
Istället var kistan fylld med gatsten och högst upp
på dessa låg - en stor svart spindel.
Det finns egentligen, åtminstone som jag kunnat finna,
inte några belägg för att kyrkogården skulle
vara hemsökt på något sätt. Kanske skulle
denna cache därför inte tillhöra
"Hemsökta"-serien. Men å andra sidan - vem vet...?
Skulle du vilja gå in där ensam vid midnatt?
Texterna till Hemsökta cacherna är
delvis hämtade ur boken Spökhus i Göteborg av
Wulvaricht & Morgana.