Det står en man med händerna i fickorna och gråter sakta. Dropparna
letar sig fram ur ögonen och fortsätter, med tyngdlagens hjälp,
nerför kinderna. Skulpturen har inbyggd värme och cirkulerande
vatten för att kunna gråta oavsett årstid.
Skulpturen är gjord av Marie-Louise Ekman och heter DET SVENSKA
TUNGSINNET. Den har tydlig likhet med hennes man, skådespelaren
Gösta Ekman, bl a hjärnan i Jönssonligan. Skulpturen är gjord i
brons och ställdes ut första gången i den svenska paviljongen på
världsutställningen 1992 i Sevilla, Spanien.
År 2004 gjordes en film av Mats Weman och Stefan Berg -
”Jag har gråtit mycket i Limhamn” - om svårigheterna
att hitta en plats för denna skulptur, I Limhamn där den först
stod, ville man inte ha en gråtande skulptur på sitt torg. Upprörda
Limhamnsbor protesterade mot den och krävde att den skulle flyttas.
Filmen är en tragikomisk berättelse om kampen för att hitta ett hem
åt statyn. Den visades på SVT i oktober 2004.
Museichefen Göran Christenson gjorde allt han kunde för att
hitta en plats till statyn. Under tiden väntade den i museets
dystra magasin. Samtidigt tvistade stadens politiker i frågan om
det är okej att stå och gråta på offentlig plats i Malmö. Var
skulle Gösta stå? Göran Christenson vände sig till
stadsträdgårdsmästaren. Kunde han kanske hitta ett hem åt
skulpturen?
Tiden gick och DET SVENSKA TUNGSINNET fick göra många krångliga
resor genom staden i jakten efter en plats i tillvaron. Till sist
fick han plats i Altonaparken. Han har dock inte fått stå i fred.
Han hade bara stått en månad då någon slog av näsan på
honom… Månne var det någon från Limhamn som ville ge honom
en ”näsbränna”?
Nu är han dock hel och hållen – fast alltid lika ledsen.
There is a man standing crying slowly with his hands in his
pockets. It’s the law of gravitation - tear drops slowly
drips out of his eyes and down his cheeks. The sculpture has built
in heath and circulating water so he can cry all year.
The sculpture THE SWEDISH MELANCHOLY is by Marie-Louise Ekman.
It has obvious similarity to her husband, the actor Gösta Ekman.
It’s made of bronze and was exposed at the World Exhibition
in Sevilla, Spain 1992 for the first time.
2004 a film was made by Mats Weman and Stefan Berg – “I
have cried a lot in Limhamn” – about the difficulties
to find a place for this sculpture. In Limhamn where it first was
placed, they didn’t want a crying sculpture in the big
square. Upset inhabitants protested and demanded that it should be
moved. The movie is a tragicomic story about the struggle to find a
home for the statue. It was sent by Swedish Television in October
2004.
Göran Christenson, head of the museum, did everything he could
to find a place. Meanwhile the statue waited in the dull museum
storage. At the same time politicians in Malmö argued about if it
was appropriate to cry in public. Where could Gösta be placed? The
city gardener got a request to find a home to the sculpture.
Time went on and THE SWEDISH MELANCHOLY made several travels
through Malmö to find himself a place. At last he was placed in
Altonaparken. He hasn’t been left in peace, though. After
only a month, someone cut his nose of. Maybe someone from Limhamn
did it?
At the present he is intact – but as sad as ever.
