Cachen ligger INTE på privat mark!
The cache is NOT on private property!
This cache in only available i swedish. Koordinaterna ovan är falska! The coordinates above is fake!
Medtag egen penna! Bring own pen!
Det var en stor händelse då enskiftet 1805 genomfördes i Norra Möinge. Ett flertal gårdar flyttades ut från den gamla byn. En av dessa var Norra Möinge 10 som flyttades närmare Asmundtorp. Gården är för oss i dag bekant som Rönnebergs härads hembygdsgård. För ägaren av gården betydde det att han flyttade till sämre och sandigare jord, men i gengäld blev arealen större. Förutom skiftet flöt livet på landet vidare i lugn och ro. Mjölken som producerades på gårdarna såldes till grannarna och smör och ost tillverkades i liten skala.
Sommaren 1876 samlades traktens bönder till möte på Tågarps gästgiveri. Det hade kommit förslag om att man skulle starta ett mejeri av modernt snitt, ett förslag som bifölls. Mejeriet skulle placeras i Norra Möinge på grund av att man där hade tillgång till vatten av god kvalité. Till ordförande i det nya mejeribolaget, med namn Asmundtorps sockens Mejeriaktiebolag, utsågs greve Albert Stenbock på Alfastorp i Tågarp. Samtidigt uppmanades bönderna runt om i socknarna att teckna sig för aktier. Allt skulle vara klart under våren 1877. Byggmästare Johannes Österdahl från Gluggstorp fick uppdraget att bygga mejeriet, allt till den nätta summan av 2 725 kronor.
När byggmästare Österdahl väl var klar med husen kom en ung montör från Lund och en mejerist för att iordningställa maskiner och allt som behövdes till mejeriverksamheten. Under hösten och vintern arbetades det flitigt och man bestämde att allt skulle vara klart till invigning den 1 april 1877. En invigning som skulle visa sig bli något av ett aprilskämt!
Montören hade ett styvt arbete för att få allt klart till den utsatta dagen. Fram mot eftermiddagen den siste mars, som var en söndag, ansåg han att allt var klart och han kunde ta sig en stunds frihet. I Lund hade han en flicka och nu i vårens tider kände han sig lite kärlekskrank. Tågförbindelserna var långtifrån så täta som i dag, han fick promenera till sin käresta i Lund och övernatta där. Tidigt nästa morgon skulle han ta tåget tillbaka för att vara på plats i Norra Möinge i god tid till invigningen. Men promenaden till Lund och mötet med flickan tog sin tribut och han försov sig och missade tåget. Den andra viktiga personen för starten av mejeriet var mejeriföreståndaren. Han var dagarna före invigningen på resa från Holland där han haft sin senaste anställning. Resan gick som planerat ända till Köpenhamn. Här föll han för de danska flickornas charm och kom inte vidare på resan.
I Norra Möinge börjar man samla sig inför invigningen klockan 8 på morgonen. Vidtalade funktionärer och styrelsemedlemmar infann sig och upptäckte till sin förvåning att de två huvudpersonerna saknades. Efter en timmas väntan började ett visst missmod sprida sig bland de församlade. Alla hade ju bespetsat sig på att få avnjuta det stora undret – starten av traktens egna mejeri! Nu visste man inte riktigt vad man skulle ta sig till med de högtidliga talen, den magiska stunden då maskinerna skulle sättas igång, och inte minst, när skulle man inmundiga champagnebålen?
Champagnen hade medtagits av ordförande Stenbock medan andra hade stått för punsch och vin. Nu stod ju maskinerna stilla och bålen kunde inte värmas. Dock anmälde sig mejeriets granne, smeden Lundsten, som en räddande ängel i olyckan. Han var överlycklig över mejeriets etablering i Norra Möinge. Han såg en ljusnande framtid i utsikten att få många nya kunder på grund av mejeriet strax intill smedjan. Så även han ville på sitt sätt bidraga till firandet. På spisen hemma i köket värmde han bålen med erforderliga ingredienser och när nästan allt var klart tömde Lundsten en hel butelj västindisk rom i den redan spetsade härligheten.
Strax hämtades bålen ut i mejeriet. Dagen var kall och mejerilokalerna var ju av förklarlig anledning fortfarande oeldade. Så man kan tänka sig att de församlade herrarna lät sig väl smaka av smedens ångande och varma gudadryck. Resultatet lät säkert inte vänta på sig! Den tryckta stämningen förbyttes i ett glatt sorl. Nu höjdes röster som pockade på att få se mejeriet starta och det ville man ju inte gå miste om.
Så anmälde sig en annan av mejeriets grannar. Han hade följt dess tillkomst och tyckte att han visste hur allt fungerade. Dessutom hade han läst den då aktuella boken Praktisk Ångpannelära. Med viss tvekan antogs hans erbjudande som ersättare för de två saknade huvudpersonerna sedan även en man som arbetat i mejeriet som hantlangare vid installationen av maskinerna anmälde sig. Snart var det fyr under pannorna.
Nu steg trycket i anläggningen och i samma grad steg förväntningarna. Efter ett tag hade man uppnått önskat tryck och man måste avleda viss ånga för att stabilisera detta. Om det nu var för att öka effekten och därmed höja de moderna maskinernas anseende eller om det hela var ett misstag vet vi inte, men strax ledde den självlärde maskinisten in ångan i ett tomt ostkar. Detta var ett förtent kopparkärl inneslutet i ett träfodral. När maskinisten vred på kranen rusade ångan in i det tomma kärlet och trycket ökade snabbt i detta, katastrofen närmade sig! Snart klarade kärlet inte av trycket utan började bågna och snart sprack det upp i kanterna. När ångan passerade genom springan uppstod ett sådant infernaliskt oväsen att de närboende fruktade domens dag och herrarna förtroendemän springande lämnade olycksplatsen. Några fortsatte ända till sina hem. De som begav sig söderut mötte strax en förvånad maskinist. Han hade nu gått från Lund och skulle strax vara framme vid mejeriet. Han lyckades lugna några av herrarna som återvände till olycksplatsen för att bese förödelsen. Ungefär samtidigt anlände mejeriföreståndaren från sina eskapader i Köpenhamn.
Förutom det omnämnda ostkaret var ångpannan skadad. Den högtidliga invigningen hade ju helt kommit av sig, och uppstarten av mejeriet gick inte att genomföra på grund av de skador som uppstått vid invigningsförsöket. Man fick skjuta upp starten 17 dagar. Denna gång utan invigning och under betydligt enklare former än den 1 april!
Dock utmärkte sig den nye mejeristen och gjorde ett överväldigande intryck på den närvarande styrelsegruppen. Något finare än mejeristen, Svensson var hans namn, hade man sällan skådat! Dagen till ära hade han skrudat sig i jackett, vit väst, storrutiga benkläder, cylinder och en färgglad konstnärskravatt.
Mejerist Svensson tycks ha varit en udda typ. Han hade praktiserat i flera länder och samlat på sig ett stort antal medaljer. Dessa sammanfogade han i en jätteklockkedja som alltid bars vid högtidliga tillfällen. Redan från början fick han styrelsens medgivande att tillverka en jätteost för att ha som utställningsobjekt på ett lantbruksmöte. Han hade dock inte räknat med att osten inte kunde förvaras som den skulle, utan den svällde så mycket att den inte gick att få ut ur mejeriet när det var tid att ställa ut den. Till slut blev osten delad i mindre bitar och styrelsens medlemmar fick dela på dessa. Det sägs att efter detta förlorade herrarna i styrelsen helt aptiten på ost! Volym och kvalitet överensstämde visst inte med varandra.
Mejeristen hade även en konstnärlig ådra, som gav sig till känna i att han skar hiskeliga avgudabeläten i trä och modellerade i lera och ost!! Han lät tillverka hela mejeristyrelsen i ost och ställde ut dessa i styrelserummet. Fröjden över dessa blev dock kort eftersom de snart förändrade sig till utseendet och började lukta fruktansvärt illa. På bygden blev det en visa om mejeriets illaluktande styrelse. Sitt arbete som mejerist skötte han dåligt. Man fick ingen riktig ordning på mejeriet förrän två flickor anställdes, Bengta och Johanna. Mejeristen blev nu rent till sig och förevigade givetvis omgående flickorna, inte i ost utan i lera. Han spelade tjädertupp och gjorde allt för att få någon av flickornas uppmärksamhet. Det hela slutade i katastrof när mejeristen en morgon hittade två bonddrängar på flickornas rum. Inför en förvånad styrelse krossade han flickorna i form av lerfigurer i stenläggningen framför mejeriet.
Nu var måttet rågat för styrelsen. Mejerist Svensson fick avsked. Framöver fick han flera bra anställningar, men måste efterhand lämna dessa – orsaken kan vi nog gissa oss till! På Norra Möinges mejeri kom en ny mejerist och allt började ordna sig till ett väl fungerande mejeri.
År 1893 moderniserades mejeriet och ombildades till ett andelsmejeri. Allt flöt på fram till sommaren 1897 då eldsvåda utbröt och helaanläggningen brann ner. Genast uppstod diskussion om mejeriets framtid. Vissa ville flytta verksamheten till Saxtorps järnvägsstation, men eftersom vattentillgången var så god i Norra Möinge beslöts att man skulle återuppföra mejeriet på den ursprungliga platsen. Det kom att bli ett av de modernaste i Skåne. Något år in på 1900-talet avslöjades att ekonomin inte var i ordning. Stormiga medlemsmöten följde och företagets upplösning var nära. Sedan auktionsförrättare Sven Jönsson i Södra Möinge övertagit den ekonomiska ledningen kom man på rätt köl igen.
Åren gick och nya idéer lät höra av sig. Man vill förändra hela mejeriorganisationen i trakten. I januari 1931 hölls sammanträde på hotell Bristol i Landskrona om mejeriernas framtid. Till mötet hade representanter och leverantörer till alla traktens mejerier kallats. Förutom Norra Möinge var det mejerierna i Vallåkra, Härslöv, Dösjöbro och på Ven. Dessutom Nya Mejeriet och Bernstones mejeri i Landskrona. Mötet ledde till att man bildade en mjölkproducentförening. Efter långa och segdragna förhandlingar kom man till skott. Landskronaortens mejeriförening bildades och man kunde äntligen inviga det nya mejeriet på Rönnebergsgatan i Landskrona.
Invigningen skedde den 27 november 1943 och gick lyckligt. Var det någon som denna högtidliga dag lät tankarna förirra sig tillbaka i tiden – till Norra Möinge och invigningen där den 1 april 1877? Kanske några drog sig till minnes händelsen och bjöd på en god historia under invigningsmiddagen.
Litt. Landskronaortens mejeriförening och dess föregångare. Landskrona, 1962.
Vykort från Norra Möinge. Mejeriet, med gaveln ut mot vägen, drog till sig fler
verksamheter. I backen ovanför mejeriet etablerades Norra Möinge handelshus
– en landsbygdsaffär med bensinpump.
Kontrollera platsen här / check the location here 