Brucebo var ursprungligen ett sommarnöje som 1899 inköptes av konstnären William Blair Bruce och hustrun Carolina Benedicks-Bruce. På tomten de köpte fanns ett äldre hus som paret valde att bygga ut med en ny huskropp efter tidens ideal mellan år 1900-1906. I den nya delen inhystes en ateljé med stora fönster ut mot havet. Gränsen mellan ute och inne suddades ut och här fann paret inspiration till att skapa en mängd målningar och skulpturer som fortfarande går att beskåda då konstnärshemmet idag är ett museum. Bostaden ägs idag av Brucebostiftelsen.
Naturreservatet ligger strax söder om Brucebo, och omfattar Skansudd, som utgör ett fågelskyddområde, och klintkanten ovanför med en fornborg på krönet, och gränsar i söder mot Villa Muramaris. Fornborgen är 100x60 meter stor och begränsas i norr och väst av branta stup och i syd och öst av en 92 meter lång, 3 meter bred och 0,5 meter hög vall.
Fågelskyddsområdet, Skansudd, ligger på en udde rakt i väster. För att de häckande fåglarna inte skall störas, är det förbjudet att beträda området under tiden 15 mars-31 juli. Till områdets fåglar hör bl.a. knölsvan, ejder, gravand, fiskmås, silvertärna, tofsvipa, rödbena och strandskata.
Uppe på krönet, där kalkberget går i dagen växer alvararv, vårarv, stenkrassing, grusbräcka, småfingerört och sandmaskrosor, uddögontröst, axveronika, fältvädd och mattfibbla. Ovanpå klintkanten kan bland annat stenmalört ses, där växer även klippoxel, alvaroxbär, svartoxbär, rött oxbär och fläder, hartsets och äppelros. Invid ett gravröse vid stigen finns ett exemplar av vinranka, som liksom vejkseln troligen spritts av fåglar. I sprickor i klintkanten förekommer kalksvartbräken. Nedanför klintkanten tar en mossrik granskog med skogsfibblor och skogssallat vid. Längre ned finns rikligt med murgröna längs trädstammarna och på klippkanten.
Här finns även Brucegrottan, som visat sig rymma något som kan vara en stenåldersboplats. Nedanför grottorna förekommer skogsklematis, skogslönn och tysklönn. Några bestånd av tibast är troligen förvildade trädgårdsväxter. Ytterligare längre ned i de igenväxande hagmarkerna har vassen etablerat sig, och snårvinda och sparris förekommer.
I det betade området hittar man puktörne, spåtistel och jordtistel, samt exemplar av backfingerört och luddvedel. I fågeskyddområdet kan man påträffa honungsblomster, och vid en källmyr med bäck inom området sumpnycklar, kärrknipprot, brudsporre, trubbtåg, näbbstarr, tagelsäv och gräsull. I bäckflödet dikesskräppa, kransslinga, bäckmärke, spikblad, brunstarr och trindstarr. Mot Skansudd och sandstranden i söder förekommer en normal strandängsflora med klöverärt, dvärgarun, kärrsälting, glesstarr och segstarr.
I fuktängen innanför sandåsen kan man se smalfräken, knutarv, klöverärt, majviva, sumpgentiana, uddögontröst, ängsvädd, kärrknipprot, vanlig brudsporre och darrgräs. I bäckarna dominerar en hybrid mellan bäckfräne och källfräne, vinterfräne. I de sumpigare områdena växer majviva, fjälltätört, sumpnycklar, kärrknipprot, näbbstarr och grässull, bäckmärke och torvtåg.
Inom reservatet har även en del sällsynta och hotade svampar setts, bland andra svartgrön spindling, duvspindling, bullspindling, odörspindling, vit taggsvamp, lilaköttig taggsvamp, vinriska och glanskremla.