Kvarntorp, eller Myllylä som är det finska namnet på gården, är ett exempel på en stor och välmående finngård. De första tecknen på bebyggelse på platsen härrör sig från 1670-talet, men den nuvarande byggnaden är troligtvis uppsatt år 1774. Det stora boningshuset med rökstuga och svenskstuga samt de många och stora uthusen vittnar om att brukarna här har varit framgångsrika i sitt arbete att skaffa sin bärgning i denna bygd. En starkt bidragande orsak torde vara att man anlade en kvarn i den närliggande älven, och på så sätt kunde få inkomster.
Bosättningen här är en följd av den finska invandringen till Värmland som ägde rum från 1600-talets början och framåt. Orsakerna bakom denna förflyttning från det svenksa rikets östra halva till dess västra var flera. Krigen mot Ryssland och framför allt bristen på mark för svedjebruk spelade roll. Den svenska kronan lovade också sju skattefria år för dem som ville bosätta sig och uppodla de stora vidsträckta skogstrakterna, bland annat i Värmland.
Kvarntorp har varit i olika ägares händer under årens lopp, men sedan mitten av 1800-talet i samma släkt. Då förvärvade Henrik Larsson Liukkoinen från Brandval i Norge gården. Henrik, som i bygden kallades Myllylä-Heikki eller Kvarnbaggen, var född 1811. Han hade hustru Lisbet Olsdotter Sletmoen och åtta barn. Några av barnen emigrerade till USA, och en del flyttade inom landet. En av sönerna som stannade hemma var Olof, född 1843. Han var känd i bygden som fiolspelare och kallades Olle ve´ Kvarna. När Henrik avled år 1903 fick äldsta dottern Johanna ta över skötseln av gården tillsammans med bröderna Olof och Henrik.
Johannas dotter Klara Persson övertar gården år 1924 och blir ensam ägare. Klara var den sista som brukade Kvarntorp. Efter hennes död år 1950 övergick gården till Allmäna arvsfonden och efterhand till Torsby kommun.
Tant Klara var en mycket framsynt och duglig skötare av gården. Den utformning och upprustning som vi ser idag är hennes verk. Hon såg också till att Kvarntorp fick elekticitet genom att anlägga ett eget kraftverk i Kvarnälven. Trots de framsteg och moderniseringar som var nödiga för en god drift ville tant Klara också bevara det gamla, och hennes önskan var att Kvarntorp skulle finnas kvar som ett minne av hur livet tedde sig i gångna tider. Så blev också fallet när gården kom i Torsby kommuns ägo.
I svenskstugan, finrummet, finns en stor samling av bruks- och prydnadsföremål liksom även i ett av uthusen. Där finns en mindre utställning av föremål av äldre årgång för både utom- och inomhusbruk.