Postrånare Falks grav Traditional Geocache

Falks grav är en av Sveriges mest sägenomspunna platser. Här sägs det nästan alltid finnas färska blommor men ingen vet vem som sätter dit dem. Även andra oförklarliga sägs ha inträffat här och många är nog de som besökt platsen nattetid. Men vem var mannen som begravdes här?

Jonas Johansson Falk, född 4 mars 1828 i Karshults soldattorp i Habo socken.

Fadern dog 1837 och modern Helena blev ensam med sina fyra barn. Hon gifte om sig med den 25 år yngre Anders Frid år 1841, något som sannolikt var praktiskt ur bådas synvinkel.

Jonas var känd i bygden som kriminell. Några allvarliga brott hade han inte begått även om han hade blivit dömd till vatten och bröd i 28 dagar. Hans största bekymmer tycks ha varit bristen på pengar. Detta skulle dock lätt kunna avhjälpas genom att ”röva posten” som han själv uttryckte sig.

När Frid får avsked från sin tjänst som soldat blir livet svårt och de båda männen söker sig till Stockholm i hopp om ett bättre liv. Jonas får arbete som skräddare men det blir inte som de tänkt sig och pengar är fortfarande en bristvara. Jonas har svårt att släppa tanken på att råna posten och efter att ha pantlånat kläder som han hade tillgång till i sitt yrke hade de tillräckligt för att finansiera en resa hemåt igen.

I augusti 1854 begav sig Jonas Falk tillsammans med sin styvfar Anders Frid till  den uttänkta rånplatsen som var belägen i närheten av gården Tunarp i Sandhem.  Vid en grind inrättade de sitt gömställe. Sent på kvällen anlände den väntade postiljonen och skjutsdrängen. Falk smög fram i mörkret och avlossade ett skott som träffade postiljonen i ryggen. Samtidigt slog Frid skjutsdrängen i huvudet så han blev avsvimmad. Falk och Frid vände hästen och körde några kilometer där de gömde ekipaget i skogen och samtidigt gick igenom rånarbytet. Den överkomna summan uppgick till på den tiden stora summan av 2000 riksdaler.

Åter i Stockholm söktes Jonas av polisen. Dock inte pga rånet utan pga att murare Andersson ville ha tillbaka sina pantlånade kläder. Då uppdagades att de även var skyldiga till rånmordet.

Vid Slättängs tingsrätt i Sandhem blev de båda dömda. Straffet för rånmord var vid denna tid döden. Frid ansökte om benådning och fick sitt straff ändrat till 28 dagar vatten och bröd samt livstids straffarbete.

Falk däremot begärde aldrig nåd utan tog sitt straff. Han satt fängslad drygt ett år innan domen avkunnades eller verkställdes. Falk som i sin ungdom betecknades som en ”rå sälle”, hade under sin vistelse i fängelset blivit omvänd och var vid sin död djupt troende.

En grå novemberdag 1855 företog Falk sin sista resa sittande bakbunden på en fångkärra. 

Platsen Svedmon med sin avrättningsplats ligger utmed den gamla färdvägen mellan Jönköping – Hjo. Vägen fanns redan under medeltiden och har bland annat begagnats av Svenska armén 1611 när den skulle möta Danmarks armé vilken gått till anfall i ett av de många krigen.