Historia
Det finns många berättelser om varför Storskärs begravningsplats har byggts. Berättelserna liknar varandra och avvikelserna mellan berättelserna kan antas bero på att de som berättat historien har utsmyckat den på olika sätt. Härnäst följer ett sammandrag av några historier om begravningsplatsen.
När Finlands sista katolska biskop Arvid Kurck i början 1500-talet var på flykt undan Kristian Tyrann strandade han och hans 7-9 personers följe på ön. Här skall två damer ha dött och de begravde dem på öns högsta punkt, samt byggde en oval mur (ca 20X30 meter) kring platsen. Andra historier berättar att alla hungrade ihjäl på ön och de begravde varandra. Den kvinna som levde längst låg i en öppen grav där hon sedan hittades.
Sammanlagt är kanske 10 personer begravda på platsen. Den största graven sägs vara graven åt de två damerna som dog i Kurcks följe. Under något av de mindre rösena skall en fiskare från Solv vara begraven och under ett annat skall ett dödfött barn ha begravts. Barnet skall ha fötts av en fiskarhustru när hon vistats ute i skärgården.
Sommaren 1884 restes ett sjömärke av en sjömätningsexpidition på platsen. De använde bland annat stenar från muren. Fyra år senare när vandalismen hade upptäckts blev platsen restaurerad. I början av 1900-talet byggdes rösen kring området som fick minnesmärkesstatus. Även en jungfrudans bredvid markerades på samma sätt.
Storskär som besöksmål
Storskär ligger ca 40 km från Åminne och är det största skäret i Rönnskärsarkipelagen. Storskär är 2,5 km långt och 1 km brett. På ön finns infoskyltar och flera markerade vandringsleder. På Storskär finns ett rikligt växtliv och många fornminnen. Nära gästbryggan bland fiskestugorna i en postlåda finns en gästbok och där finns även kartor att ta med sig när man vandrar på ön. Kartan visar öns sevärdheter och stigar.
OBS Då ni rör er på Storskär, gör det med största försiktighet. Om en växt förstörs här tar det mycket längre för en ny att växa upp än på fastlandet. Vänligen, bekanta er med de regler som gäller på ön före ni åker dit.
(Källa: http://storskar.weebly.com/)
Medeltid i samtid
Leader-projektet "
Medeltid i samtid. Kunskapsöverföring om österbottningarna och deras äldre historia" genomförs i de 14 tvåspråkiga österbottniska kommunerna under perioden april 2016–mars 2018.
”Medeltid i samtid” lyfter fram Österbottens äldre historia, från 1300-talet till 1600-talets mitt*, synliggör den och arbetar med metoder för ökad kunskapsöverföring. Målsättningen är att öka medvetenheten om den äldre historien och om hur den kan användas som resurs i dag.
* = vissa geocacher är gjorda kring händelser som skedde i skiftet mellan 1600 och 1700 talet.
Historia
Monta tarinaa on olemassa siitä, miksi Storskärin hautausmaa alun perin rakennettiin. Tarinat muistuttavat toisiaan ja eroavaisuudet tarinoiden välillä johtuvat luultavasti kertojista, jotka omalla tavallaan ovat muotoilleet historiallista tarinaa. Seuraavassa on yhteenveto muutamista hautausmaasta kertovista tarinoista.
Kun Suomen viimeinen katolinen piispa Arvid Kurck pakeni Tanskan kuninkaan Kristian II:n joukkoja, hän rantautui 7-9 hengen seurueineen Storskäriin. Tarinan mukaan kaksi naista kuoli ja heidät haudattiin saaren korkeimmalle kohdalle, jonka ympärille myös rakennettiin soikea kivimuuri (n. 20 x 30 metriä). Muiden tarinoiden mukaan kaikki seurueen jäsenet kuolivat nälkään ja hautasivat toisensa. Viimeisenä elossa ollut nainen makaili avoimessa haudassa, josta hänet myöhemmin löydettiin.
Yhteensä noin 10 henkilöä on haudattu tänne. Suurimman haudan sanotaan olleen kahdelle Kurckin seurueessa samanaikaisesti kuolleelle naiselle. Yhden pienemmän hautakummun alta sanotaan sulvalaisen kalastajan saaneen hautapaikkansa, ja toisen röykkiön alle on tarinan mukaan haudattu kuolleena syntynyt lapsi. Lapsen oli synnyttänyt kalastajan vaimo hänen ollessaan ulkosaaristossa.
Kesällä vuonna 1884 hydrografinen retkikunta rakensi merimerkin Storskäriin. Merimerkkiin otettiin mm. muurin kiviä. Neljä vuotta myöhemmin, kun ilkivalta oli huomattu, paikka restauroitiin. 1900-luvun alussa alue merkittiin rajapyykein, ja alue sai muistomerkkistatuksen. Myös yksi viereisistä jatulintarhoista merkittiin vastaavalla tavalla.
Storskär vierailukohteena
Storskär, joka sijaitsee n 40 km Åminnen satamasta, on Rönnskärin saariston suurin luoto. Saari on 2,5 km pitkä ja 1 km leveä. Saaressa on infotauluja ja useita viitoitettuja vaellusreittejä. Storskärin kasvisto on runsasta ja muinaismuistoja on useita. Lähellä vieraslaituria kalastajamökkien kupeesta löytyy postilaatikko jossa on vieraskirja. Laatikossa on myös saaren karttoja, joihin on merkitty nähtävyydet ja polut.
HUOM! Kun liikut Storskärissä, olethan varovainen. Jos kasvi tuhotaan täällä, sen kasvaminen uudelleen vaatii paljon enemmän aikaa kuin mantereella. Tutustuthan saaren sääntöihin ennen matkaa.
(Lähde: http://storskar.weebly.com/)
Medeltid i samtid
Leader-hanke ”
Medeltid i samtid. Kunskapsöverföring om österbottningarna och deras äldre historia” toteutetaan 14 kaksikielisessä pohjalaiskunnassa huhtikuusta 2016 maaliskuuhun 2018.
”Medeltid i samtid” (= ”Keskiaika nykyajassa”) nostaa esille Pohjanmaan varhaishistorian 1300 -luvulta 1600 -luvun puoleenväliin* ja kehittää uusia menetelmiä keskiajan tuntemuksen siirtämiseksi. Tavoitteena on lisätä tietoisuutta alueen varhaishistoriasta ja siitä, miten sitä voidaan käyttää voimavarana nykypäivän hankkeissa.
*Muutamat geokätköt liittyvät 1600- ja 1700 -lukujen vaihteen tapahtumiin.
History
There are many stories about the history of the Storskär burial ground. The stories vary only a little and it is therefore thought that different storytellers, over the centuries, simply have elaborated a little, creating minor variations every time the story has been told. This is a short summary:
In a desperate attempt to flee King Christian II of Denmark, also known as Christian the Tyrant, Finland’s last Catholic bishop, Arvid Kurck, was stranded on the island of Storskär together with his entourage of seven or nine people. Two of the ladies in the party died and were buried on the highest point of the island. An oval wall (approximately 20 x 30 meters) was built around their graves. Other stories claim that the entire party starved to death, burying each other one after another. The last survivor – a woman – was later found in an open grave.
There are approximately ten people buried on Storskär. The largest grave is said to belong to the two ladies in Bishop Kurck’s entourage. A fisherman from the village of Solf is said to be buried under one of the smaller grave mounds. The stillborn child of a fisherman’s wife, temporarily staying in the archipelago, is thought to be resting under another.
In the summer of 1884, a team of surveyors erected a navigation mark on Storskär, using stones from the graveyard wall. Four years later, the damage was repaired. In the early 1900s, stone mounds were built around the area, which then also gained status as a memorial site. A stone labyrinth on Storskär was marked out in a similar way.
Visiting Storskär
The island of Storskär, the largest of the islands of the Rönnskär archipelago, is situated some 40 kilometers from the village of Åminne in Malax. The island is approximately 2.5 kilometers long and 1 kilometer wide. There are information signs for visitors and marked hiking routes on the island. The flora is rich, and there is a number of ancient remains that visitors may find interesting. In a mailbox by the fisherman’s cottages, next to the guest harbor, there is a guestbook and maps of all the sights and footpaths on the island.
Please note: Before going out to Storskär, read the rules for visiting the island! Explore Storskär cautiously, with respect for the unique nature! It takes a lot longer for nature to recover on the island than on the mainland.
(Source: http://storskar.weebly.com/)
The Middle Ages – In Our Time
“Medeltid i samtid” (in English, freely translated: The Middle Ages – In Our Time) was an EU financed LEADER project carried out between April 2016 and March 2018 in fourteen municipalities along the Ostrobothnian coast.
The aim of the project was to raise public awareness about the Medieval Era in the region, i.e. the period reaching from the 14th century to the middle of the 17th century, and introduce new methods of using medieval history as a resource for cultural projects and educational purposes today.
(Please note: Some of the geocaches in this series evolve around incidents or episodes from the 17th or 18th century.)
Övriga geocacher i serien / Muut geokätköt sarjassa / Other geocaches in the series