Doliner i Lummelundagrottans Naturreservat
Lummelundagrottans Naturreservat
Lummelundagrottan är en av vårt lands längsta grottor - den sammanlagda längden av de hittills utforskade delarna uppgår till närmare 4,5 km. Åtskilligt anses dock finnas kvar att upptäcka.
Grottan är en s.k. karstgrotta som har bildats genom att vatten via smala sprickor har trängt ned i kalkberggrunden. Där ytvattnet har mött grundvattnet, har vattnet börjat att lösa upp kalken, och efter hand har allt längre och vidare underjordiska gångar skapats.
Grottan kan sägas bestå av två delar: en vattenförande, aktiv del och en numera torrlagd del, det s.k. fossila systemet. Det vatten som rinner genom den aktiva delen av grottan kommer från en grävd kanal genom den numera utdikade Martebo myr. I botten av kanalen finns flera s.k. slukhål, där vattnet försvinner ner i marken för att sedan på hittills okända vägar leta sig fram till grottan. Framför allt i det fossila systemet men även i andra delar av grottan förekommer mängder av vackra droppstensbildningar av olika slag. De inre delarna av grottan har ett relativt konstant klimat med en lufttemperatur på 8-12o C och en relativ fuktighet på 95-100%.
Större delen av grottan har förmodligen bildats före den senaste istiden. Mynningsdelen av grottan, den s.k. Linnés grotta, har varit känd sedan länge och omnämns bl.a. av Linné från hans resa på Gotland sommaren 1741. Innan Martebo myr, en gång Gotlands största myrkomplex, dikades ut i slutet av 1800-talet, var vattenströmmen ut ur grottans mynning vid Lummelunds bruk betydligt mäktigare än vad den är i dag, och på 1620-talet förmådde vattnet bl.a. driva ända upp till sex vattenkvarnar samtidigt. Den inre delen av grottan upptäcktes dock först 1950 av tre ungdomar. År 1959 tog man upp en tunnel som gjorde de inre delarna lätt tillgängliga för besökare, och grottan är i dag en stor turistattraktion. Den förevisas dagligen under perioden 1 maj-30 september (bokning på telefon 0498-27 30 50).
Källa: Länsstyrelsen Gotlands län.
Dolin
Dolin är beteckningen på en plötslig sänka i landskapet, som uppstår för att jorden i området har underminerats. Doliner är vanligast i områden med kalksten i berggrunden. Hålen uppkommer på grund av att regnvatten sipprar ned i underjorden och mycket långsamt löser upp kalken, så att underjordiska hål och grottor uppstår.
Så småningom kan grottorna och hålen bli så stora att de inte längre kan bära vikten av den jord som ligger ovanpå. Därför kollapsar de, och marken faller samman. På jordytan uppstår därmed synliga hål, som varierar i storlek. På vissa ställen i världen är dolinerna så vanliga att de formar hela landskapet. Ett sådant landskap kallas för ett karstlandskap efter landsdelen Karst i Kroatien, Slovenien och norra Italien.
I sällsynta fall kan dolinerna bli mycket stora och djupa. Så var det i Guatemala City i februari 2007. En kombination av mycket kraftig nederbörd, strömmande vatten från en otät kloakledning och hålor i underjorden fick marken att plötsligt kollapsa i ett 100 meter djupt hål i staden. Hålet fick flera hus att försvinna långt ned i djupet och kostade dessutom tre människor livet.
Typiskt för området är de många meterdjupa sänkorna i terrängen. Dessa är, liksom grottan, bildade genom kalkupplösning av berget och kallas för doliner. Beroende på bildningssätt skiljer man mellan två huvudtyper: kollapsdoliner och lösningsdoliner.
Om berget ovanför karstgrottorna rasar in bildas trattformade gropar i marken - kollapsdoliner. Doliner kan också bildas genom att kalken löses upp från ytan - lösningsdoliner. Dessa har en mer mjuk rundad skålform. Över 50 stycken doliner finns i området, dessa är främst lösningsdoliner som utbildats i kalspolad kalksten.
Några har dock bildats i klappersten, som rasat ner när den underliggande berggrunden vittrat bort.
Dolinerna är relativt små, vilket tyder på att de är unga bildningar, troligen är samtliga från postglacial tid, det vill säga inte äldre än 12 000 år.
Förenklat, så kan man säga att det finns tre olika dolintyper som förekommer i området. Dessa är:
A: Lösningsdolin täckt av ett tunt vittringslager.
B: Lösningsdolin med markerade kanter med blottad bergrund som uppträder runt dolinkanten, troligen beroende på mindre sättningar i berggrunden.
C: Alluviadolin i klappersten, stenarna sjunker ner i berggrunden efterhand som denna löses ut.
Karstlandskap
Detta område visar upp ett för Gotland ovanligt kuperat landskap. Berggrunden består av revkalksten som ger en oregelbunden form men terrängens utseende beror också till stor del på att det är ett karstlandskap. Karst är beteckningen på de landskapsformer som bildas efter det att det skett en kemisk vittring av kalkstens-berggrund: När vatten, som innehåller kolsyra och humussyror, sipprar genom sprickor i berget löses kalkstenen långsamt upp och sprickorna vidgas. Sådana karstsprickor är mycket vanliga på hällmarker främst på norra Gotland.
När mycket vatten rinner genom sprickorna, som till exempel vid utloppet från en myr, kan stora håligheter i berget, karstgrottor bildas.
Lummelundagrottan, som breder ut sig precis här under marken, är ett exempel på en karst. Den har bildats av vattnet som rinner från Martebo myr, förut en av Gotlands största våt marker.
EarthCachen
För att få logga denna earthcache som hittad så måste du besöka de ovanstående koordinaterna samt svara på de nedanstående frågorna. Skicka dina svar till mig via e-post. Skriv inga svar i din logg. Loggar som inte uppfyller dessa krav kommer att raderas. Frågorna:
1. Vilken av dolintyperna nämnda ovan (av A, B och C) tror du att dolinerna vid koordinaterna är? Motivera ditt svar.
2. Vad tyder på att det är just doliner som du finner vid koordinaterna?
3. Tror du att dolinerna vid koordinaterna har bildats av att marken har lösts upp eller av att marken har kollapsat? Hur kan du veta det?
4. Obs! Frivilligt: Ladda upp en bild på dig och/eller din GPS vid koordinaterna. Detta är helt frivilligt och är inget krav för att få logga.
