Nödlandning i Malax Det var den 15 december 1941 på eftermiddagen. Valter Svevar och Nils-Erik Nykvist var på väg från Vias skola, där man hade övat på julfestprogrammet. Snön föll tätt och mjukt. Då pojkarna kommit till Fälisbränno hörde de plötsligt ett kraftigt motorljud . Så syntes eldflammor på himlen. Ett stort flygplan kunde skönjas genom snöfallet. Det försvann västerut men återvände efter en stund, nu på lägre höjd. Det sköt stora "sprakanstickor" , ljusraketer med jämna mellanrum. Eftersom det inte var fråga om bomber kunde det inte vara ryssar. Pojkarnas rädsla förvandlades till nyfikenhet. Igen försvann planet. De hade hunnit förbi "Gytihagabacka" då det igen kom, nu lägre än tidigare. Då brakade det till på fältet mot Junkaisbränno. Motorljudet tystnade och lampor började synas på fältet. Pojkarna rusade dit och kom fram samtidigt med Edvard Udd, som bodde inte långt från stället. Det var ett tyskt plan och beväpnade besättningsmän mötte de nyfikna, som nu strömmade till från alla håll. Udd tilltalade dem på engelska, som han kunde efter sin tid i Amerika. Också ett par av tyskarna kunde engelska, och så började mysterierna klarna. Planet var på väg till Björneborg. I snövädret hade man flugit vilse. Nu blev det bråttom. Polis och skyddskår måste alarmeras. En bil måste skaffas till Långåminne för att en högre officer så snabbt som möjligt skulle kunna komma till Björneborg. Malaxvägen var oplogad, på den kom inga bilar fram. Tyskarna måste inkvarteras och tas om hand, planet måste få väpnad vakt. Alla problem löstes. Men på resandehemmet i Yttermalax hände något exceptionellt. Där bodde sedan några veckor tillbaka en judisk familj. Ett par av tyskarna inkvarterades i grannrummet och somnade gott efter dagens äventyr. Då morgonen kom var judarna försvunna med alla sina tillhörigheter. Ingen hade hört dem försvinna, resandehemmets telefon hade de inte använt. På bordet i rummet låg pengar för den tid de hade bott där. I Malax visste man den tiden inte mycket om judarnas öde i Tyskland och kunde därför inte förstå det hastiga uppbrottet. På juldagen lyfte planet för fortsatt färd. Under tiden det stått på fältet hade det blivit servat av tyska montörer och fått en ny motor. Ett flygfält hade iordningsställts i skyddskårens regi. Snön hade plogats bort på en fyrahundra meters sträcka och förts till fyllning i dikena. Starten lyckades perfekt. Till avsked gjorde planet ett ärevarv över de viftande människorna på marken. Texten är tagen ur boken MALAX historia del II
Själva nödlandningsplatsen sägs vara endast några hundra meter ifrån cachen i riktning mot Junnkais.
Stället där cachen befinner sig kallades förr för "Gytihaga".
Skriv här
Skriv här
Skriv här