Kattugglan

Kattugglan är den vanligaste av våra svenska ugglor. Kattugglans svenska namn kommer av att 
fågelns ansikte anses likna en katts. 

Kattugglan är 37 – 43 cm lång och har ett vingspann 81 – 96 cm dvs när den har vingarna 
utfällda är det nästan 1 meter mellan vingspetsarna. Honan är större än hanen. 

Kattugglan jagar om nätterna, den äter mest småfåglar och gnagare. Den anses ha den bästa 
nattsynen av alla svenska ugglor. När kattugglan jagar sitten ofta i ett träd och spanar och 
lyssnar efter byten. En kattuggla kan fånga sitt byte enbart med hjälp av hörseln. Liksom andra 
ugglor är även kattugglans flykt ljuslöst vilket hjälper den att överraska sina byten. På dagen 
sitter den oftast och vilar intill stammen på en tät gran. Upptäcker småfåglarna en kattuggla 
där den sitter på dagen så mobbas den kraftigt. Kattugglans läte låter som ett långt dallrande 
hoande som kan höras flera kilometer. Den kan också låta som ett skarpt "klävitt". 

Kattugglan häckar i ihåliga träd eller i holkar. Äggen läggs tidigt på våren. Kattugglan kan bli 
väldigt aggresiv när den störs i närheten av sitt bo och kan då gå till angrepp mot närgångna 
mänskor. 

Ugglor har ansetts vara dystra och olycksaliga fåglar som bådar olycka och död. Förr i 
tiden översattes kattugglans gälla "klävitt" direkt till "kläd vitt" dvs. ta fram svepning för en död. 
Hördes ropet framme vid ett hus trodde man att någon som bodde i huset snart skulle dö. 
Satte sig ugglan på något högt föremål på gården fanns det stor risk för eldsvåda. För att 
skydda djuren mot åska och eldsvådor spikade man upp en död uggla ovanför ladugårdsdörren 
under 1500-talet. Någon annan praktiskt "användning" har man inte haft av henne, sades det då.

I Skåne finns 5 ugglearter permanent: kattuggla, hornuggla, berguv, sparvuggla och 
pärluggla.