GC252PM Expedition Jättegrytan (Traditional Cache) in Västra Götaland, Sweden created by gben&aja

This cache has been archived.

Toa Norik: #This cache has been archived by a Swedish reviewer#

Hej gben&aja!

För ett tag informerade vi dig om att allt inte verkade stå rätt till med din cache och bad dig då ta reda på hur det stod till, samt åtgärda eventuella problem. Då det inte syns några tecken på att du gjort det, kommer jag nu att arkivera din cache.

Jag ber dig plocka in ev. rester av din cache så att de inte ligger kvar och skräpar ner.

Hälsningar
Toa Norik, reviewer

Besök gärna Sveriges avdelning i Geocachings officiella wiki , där du hittar information för dig som cacheägare.

GC252PM ▼

A cache by gben&aja Message this owner

Hidden : 11/23/2009

Difficulty:

Terrain:

Size: Size: small (small)

Join now to view geocache location details. It's free!

Watch

How Geocaching Works

Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions in our disclaimer.

Geocache Description:

Expedition Jättegrytan

Alla som besökt eller läst beskrivningen om vår första geocache "Expedition Lilla Niagara" GC1XG8D, vet att Gben och sonen Rasmus ibland gör små geocachingexpeditioner på våra lediga far & son-dagar varannan måndag.
Efter den lyckade och uppskattade Niagaraexpeditionen, kände vi oss nu redo att ge oss på en ny utmaning.
Vi hade talat en del om jättegrytor innan och för en 3,5-åring hade detta låtit märkligt och spännande. Efter ett besök vid earthcachen "GC1T5MN" två månader tidigare, hade Rasmus blivit än mer intresserad och verkade vara på hugget för att göra en ambitiös och underhållande cache.
Efter lite fixande med fika och cachingburkar var det dags att se ut kläder för att matcha våra legogubbar (fattar ni inte detta måste ni läsa Niagarabeskrivningen).
-Attans! någon hade hällt ut all rekvisita ur det lilla Legohuset där armar, huvuden och ben förvarades och blandat upp dem med andra bitar i någon av Rasmus tre legolådor.
Efter en hel del rotande hade vi hittat massa olika kroppsdelar att pussla ihop.
Efter ytterligare en stund hade vi bytt kläder för att matcha de nykomponerade legogubbarna. Men nu saknades legomopeden.
Den hade ju legat ibland cachinggrejorna, men var nu borta.
Letade lite, men gav snart upp och började rota efter nya moppedelar i legolådorna igen. Det blev en hyfsad moppe med barnstol och allt.
Jag karvade även till en liten hjälm som jag målade svart för att matcha min egen.
Nu var vi äntligen redo att ge oss av.
-Jaha! då började det att regna då ja.
Fram med regnkläder och nya legodelar. Som tur var hade vi ju redan samlat ihop armar och ben i olika färger.
Detta hjälpte emellertid föga, då Rasmus nu hade tröttnat lite på hela idén. Klockan var nu så mycket att det var dags för lunch och en stunds vila på maten.
Framåt eftermiddagen tog planerna fart igen och efter mycket om och men, kom vi till slut utanför dörren hemma.

All utrustning var med och moppen var i prima skick.

Inte för att det var något fel på Rasmus skick, men hans humör gick inte att ta miste på.

Efter vädjande (tjat) gav jag ett löfte om att köpa "Hagabulle" på Caféet nära cachen.

Intresset hade inte direkt tilltagit och Rasmus satt tjurande kvar på moppen när bullen inhandlades.

Några hundra meters mopedfärd senare nådde vi äntligen vår destination.

Det är även så här långt man kommer på laglig väg med bil.
Ja sanningen är att man inte behöver åka längre med varken bil moppe eller cykel.
Så man behöver inte bryta mot någon lag för att sedan hävda att skylten inte gick att läsa.

Nu blev det äntligen lite fart på Rasmus. Han hoppade av moppen, packade ner bullen i ryggsäcken och försvann upp för trappan i skymningen.

Pappa älgade efter och några meter senare lokaliserades Jättegrytan. Det var många år sedan jag senast var här,
med det är inte så svårt att hitta den varken med eller utan GPS.

Väl framme började inte bara jobbet med att hitta ett bra gömställe, utan även att komponera lite roliga bilder. När gubbarna placerades ut upptäckte jag att hjälmfärgen inte var kompatibel med platsen i hjälmen, vilket medförde att den helt enkelt fastnade på närmast lämpliga material.
Detta var ju så klart mina fingrar. Dessa var emellertid superkompatibla med färgen, som inte försvann förrän flera dagar efteråt.

Här sitter vi på kanten till den gigantiska jättegrytan.

Rasmus var mest intresserad av att fika, så det fick han göra.

Han var däremot inte alls intresserad av att bli fotograferad, utan besvarade alla försök med att se mer sur och uttråkad ut än han egentligen var .

Här sitter vi och fikar vid grytans kant.

Just som Rasmus började mjukna lite, och skulle ta några bilder på mig, tog batterierna slut i kameran.
vi fick övergå till att ta halvdassiga bilder med mobilkameran istället.

Jag ville ha bilder som visade hur bra jag matchade min miniatyr kopia. Jag försökte övertyga Rasmus om att ta av vantarna och fotografera mig med den lilla mobiltelefonen eftersom batterierna tagit slut i systemkameran.
Han vägrade och började istället att klaga på att det var kallt.

Det var ju inte så konstigt att han klagade, eftersom han minuterna tidigare, doppat händer och vantar i jättegrytans iskalla vatten.
Rasmus tog av sig vantarna, men bara för att fortsätta fika.
Nu hände faktiskt något som i allt elände ändå liknade expeditionen till Niagara.
Under tiden jag gömde burken började han nämligen mumsa i sig min halva av bullen också.
Jag kunde inte annat än unna honom detta, där han satt i duggregnet under det fallande mörkret med kalla och våta händer.

Här pejlar Rasmus efter fina koordinater.
Rasmus pejlar koordinater

Detta skulle ju egentligen bli en sådan där jämförelsebild mellan riktiga Rasmus och hans legogubbe. Men han var för trött och kall för att vilja hålla GPS.n vid det här laget.

Nu insåg jag att inget mer kunde gå rätt, så det var lika bra att ge sig av hemåt igen.
Hade väl tänkt att Aja eller någon granne kunde ta en bild på oss och den riktiga moppen. Men när vi väl kom hem var det mörkt och nu var även jag kall och blöt i min förvisso färgmatchande men absolut INTE regntäta jacka.

Så denna bild blev den enda på oss båda och moppen.
Man får ju ändå säga att vi ser väldigt glada ut. . . eller hur!?

Ja, nu kan man ju tro att vi var hemma igen. Men det finns en liten hake . . . eller två små hakar och en liten moppe.
Där denna bilden togs, där stod även moppen och legogubbarna kvar.

På kvällen efter att Rasmus gått och lagt sig, blev det precis som för Niagaraexpeditionen. Jag fick helt enkelt ta mig tillbaka till platsen och slutföra allt.
Denna gången promenerade jag och fick då även möjligheten att navigera mig fram med GPS.n.
Koordinaterna verkade bra och gubbarna satt kvar på moppen där jag glömt dem några timmar tidigare.

Nu var det hela inte så miserabelt som jag kanske framställt det. I själva verket hade vi ganska roligt och alla kan ju vara lite trötta och tjuriga ibland.
Allt gick ju dock inte riktigt som vi, eller mest jag, med mina högt ställda förväntningar hade tänkt det. Men det är ju en del av tjusningen med att vara pappaledig.

DET BLIR HELT ENKELT INTE SOM MAN TÄNKT SIG.

Nu följde en tids tankeverksamhet. Vad skulle vi göra med alla mindre lyckade bilder och vilken historia skulle vi berätta. Alla vet ju vad en jättegryta är och vi kände inte att vi skulle tillföra något revolutionerande kring deras uppkomst och historia.
Vi valde därför samma tema som förra gången. Vi berättar helt enkelt precis hur vår expedition gick till från början till slut.
Innan vi hunnit så långt, lade sig ett mjukt vitt lager över platsen och burken blev bortglömd under som mest 65cm snö.

I mars åkte jag och Rasmus hit med moppen igen, för att kontrollera om den gick att finna.
Det var inga som helst problem trots att det var mycket snö kvar i terrängen.

Nu har det snart gått sju månader sedan burken placerades. Vi har tittat till den två gånger och den ser torr och fin ut.
Nu fick vi oss äntligen ett ryck att sammanställa och aktivera den.

Summa summarum var denna turen ändå lyckad på sitt sätt. Vi har gjort många cachingexpeditioner både före och efter den här, så det blev absolut inte den sista.

Tack Rasmus för att du brukar vara så glad och positiv när jag lurar ut dig på sådana här konstigheter.

Additional Hints (Decrypt)

[swe] ebg haqre L-geäq [eng] ebbg haqre L-gerr

Decryption Key

A|B|C|D|E|F|G|H|I|J|K|L|M
-------------------------
N|O|P|Q|R|S|T|U|V|W|X|Y|Z

(letter above equals below, and vice versa)