Liksom på så många andra platser i Sverige började järnvägen i Ystad byggas 1864. Hamnen i Ystad hade sedan medeltiden varit viktig och i och med uppförandet av stationsbyggnaderna skulle även en ny fyr byggas. Bangården var av praktiska skäl placerad mellan vattnet och staden och det nya fyrtornet i järn placerades på stadssidan om bangården.
Claes Adelsköld (även kallad "Sveriges rallarbuse nr 1" för att han samtidigt byggde ytterligare fem banor) var baningenjör. Adelsköld anmärkte för fyringenjören att fyren skulle skymmas av godsmagasinet, vilket enligt fyringenjören inte skulle bli ett problem eftersom fyren skulle bli betydligt högre än magasinet.
Adelsköld skickade bangårdsplanen till Kungl. Maj:t för fastställande. Efter ett antal månader fick Adelsköld en skrivelse från lotsstyrelsen som beordrade att magasinet måste flyttas eftersom detta skymde fyren som landmärke, varpå styrelsen för YEJ (Ystad-Eslövs Järnväg) svarade att magasinet byggts på den plats som var markerad i regeringens fastställda bangårdsplan.
Sjöminister von Platen skickade ett brev till Adelsköld i vilket han beklagade sig över styrelsens svar. Fyrtornets flyttning skulle kosta 30 000 riksdaler, pengar som inte fanns.
Det skulle vara lättare att flytta magasinet. Adelsköld svarade att det inte gick för sig eftersom både sjö- och landgods skulle hanteras i magasinet och att placeringen var av regeringen fastställd, men erbjöd sig samtidigt att lösa problemet. Sjöministern var i klistret. Han hade både godkänt fyrritningen och bangårdsplanen. Då presenterade Adelsköld sin plan på flyttning av fyren, hel på järnvägshjul tvärs över bangården. Sjöministeriet var skeptiskt till det möjliga i en sådan operation, men fick Adelsköld fick klartecken efter garantier om att personligen stå för riskerna.
Marken runt fyren grävdes upp och en specialtillverkad järnvägsvagn placerades under tornet, varefter vagn och fyr lyftes något med lokomotivdomkrafter så att man kunde lägga räls under vagnen. Spår hade lags i en båge runt godsmagasinet och Adelsköld ställde sig själv på fyrens balkong för att dirigera arbetet. Ekipaget drogs med linor av 50 man tills det slutligen nådde de nya fästpålarna där det sänktes ned. Flyttningen kostade endast 80 riksdaler.
Det var historien om fyren som blev Ystads första rälspassagerare. Godsmagasinet revs på 1980-talet, men om ingen flyttat fyren igen, så står den väl där än!
Några snabba fakta:
- Byggår: 1865
- Konstruktör: Nils Gunnar von Heidenstam
- Material: Fackverksmast i gjutjärn och sammannitad järnplåt
- Höjd: 15,7 meter
Fyren släcktes 1975, är byggnadsminnesmärkt av RAÄ och förvaltas av Sjöfartsverket.
Medtag egen penna! Behållaren är i storleksordningen filmburk. Fyren är av järn...
Källa: Anders Olsson, Museiföreningen Skånska Järnvägar "Ur den skånska järnvägshistorien: Godsmagasinet i Ystad"
Foto av S.M. Marcus, Kungl. Hovfotograf, Ystad. Arkiv Ystads konstmuseum.
In 1864, the railroad and a new lighthouse were built in Ystad. Unfortunately the lighthouse was considered to be shadowed by a storage building. What do you do? "Let's move the lighthouse!", was the answer from the prominent railroad engineer Adelsköld.
With no existing rails to his disposal, Adelsköld led a brave operation where 50 men towed the lighthouse to its new position. A spectacular event indeed! The storage buildings where torn down in the eighties, but if no one has moved the lighthouse once more, it probably still stands!
Bring your own pen! The container is the size of a film canister. The lighthouse is made of iron...