Dalby masugn uppfördes 1640 och är av mulltimmertyp. Den anses vara i ganska gott skick även om det på södra sidan är uppenbar risk för nedfallande sten. Cachen är därför gömd på västra sidan.
Sista blåsningen , dvs sista gången som järn framställdes här, var 1864. Malmen kom dels från närbelägna gruvor (t.ex Garpa gruva och Västerby gruva) men även från Taberg söder om Jönköping. Man blandade malm från olika gruvor för att få den järnkvalitet man önskade.
I Fornsök beskrivs området så här:
”Hyttområde, 130x100 m (Nord-Syd), bestående av en masugnsruin, en slaggvarp och malm- och kolbacke. Masugnsruin, fyrkantig, ca 8x8 m storlek. Mulltimmer. I jämförelsevis gott skick. Ugnen är bevarad upp till kransen. Masugnen är i den nedre delen kallmurad av huggna gråstensblock med järnförband upp till 3 m, där ovanför mulltimring med järnförband. På S sidan är ett utslagsbröst, 5 m bredd, 2.5 m längd och 3.5 m tjocklek. På V sidan är ett blästerbröst med samma mått. Pipan är enligt uppgift 1 m diameter, murad av tegel (synligt i V), där utanför är sand, sten och slaggstycken ut till timret. Timret är delvis sönderfallet och uppruttnat. Bäst bevarad är masugnsruinen i V. Beväxt med al, rönn och björk. På N sidan är en uppfartsbacke, 9x8 m (N-S) och 1-2 m hög. Uppförd av sten och jord. Stina Petterson som bor i huset V om masugnen berättar att i det huset sorterades malmen. Huset användes också till kolbod. Man tog malm både från trakten och från Taberg i Småland för att få den rätta "blandningen". I åkern NV om hyttan är marken kraftigt kolfärgad med stora kolbitar. Här finns även enstaka malmbitar. Slaggvarp, i riklig mängd, förekommer inom ett ca 130x11 m stort område (Ö-V). Synlig mäktighet i V intill ca 10 m höjd . En hel del slagg synes vara bortkörd i SV. Området är i sin Ö del uppodlat och bebyggt. Enligt uppgift av Petterssons i boningshuset V om masugnen fanns när man borrade brunn N om detta hus, slagg till ett djup av 8 m. Slaggstyckerna är dels mörkgrå och dels roströda till färgen. De är lätta och porösa och med knorrig yta. Dalby masugn uppfördes år 1640, ombyggdes på 1680-talet, samt ytterligare en gång 1756. Vid den senare ombyggnaden uppfördes den nedre delen i sen tid och den övre i mulltimmerkonstruktion. Sista blåsningen ägde rum 1863-64.”
This old furnace was built in 1640 and was used for the last time in 1864. Iron was made from ore coming from both nearby and distant mines. Be careful if you walk to the southern side of the furnace as the risk of falling stones is imminent. The cache is therefore hidden on the western side.