En bit ut i skogen hittar ni Örnekulan, ett litet torp
från tidigt 1800tal som fått stå kvar ända
fram till idag. Man kan ta sig till torpet via fina upptrampade
stigar från alla fyra väderstreck.
Örnekulan var bebodd redan 1840 av Elias Petrusson med makan
Anna Brita Andersson.
1847 beboddes torpet av Johannes Olsson och Sofia Jakobsdotter. Det
berättas att Johannes ofta var full och när han kom hem
sådan, fick hustrun oftast springa till skogs eller
uppsöka grannarna. Det sägs att Sofia sa när
Johannes var död: "Åh, va de lätta".
Mellan 1870 och 1910 stod Örnekulan obebodd, sedan flyttade
snickaren Alfred Johansson (kallad "Örnekulln") in med maka
Josefina Johannesdotter. Alfred var snickare, trätoffelmakare
och gjorde enekorgar. Vad han tjänade gick åt till
brännvin. Då han var ute kunde man höra honom ropa
på långt håll och man gick gärna ur
vägen för att slippa möta honom. Alfred blev senare
änkling och skaffade hushållerska, Justina Möller.
Prosten Frank hade stora bekymmer ang deras levnadssätt men
efter Alfreds död bodde Justina ensam kvar till sin död
1946.
Örnekulan användes sedan som sommarbostad i många
år av Arvid Ahnfeldt med familj. Därefter stod torpet
tomt några år och började förfalla. 1983
övertogs torpet av Bo Karlsson i Korsgård, som gjort en
fin restaurering av byggnaden.
Än idag sköts Örnekulan av Bo Karlssons och hans
familj på Korsgård. Sommartid klipps gräsmattan
och trädgårdsmöbler står uppställda.
Vintertid hittar man jul pynt i fönsterna och torpet ser ut
att vara hämtat från sagornas värld när
snön ligger vit runt knutarna.
Källa Ödsmålsbyggden Del10, Ödsmåls
Hembygdsförening.