En hjälpande hand Mystery Cache
-
Difficulty:
-
-
Terrain:
-
Size: 
(micro)
Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
Sök dig fram
Koord är fake.
En hjälpande hand.
Jag lämnade Vänersborg redan vid åttatiden en mulen oktoberdag 2008. Framför mig hade jag dryga 80 sjömil innan jag skulle vara framme i Karlstad där Stormfågel skulle få sin nya hemmahamn. Stormfågel, en Albin Vega, hade jag köpt tre veckor tidigare av en äldre man i Vänersborg.
SMHI lovade SW-W 8-12 m/s vridande mot nord och ökande till 13-17 m/s senare på kvällen. Min förhoppning var att slöra så långt norrut som möjligt innan vinden vände och att få så lite kryss som möjligt.
Jag hissade segel utanför piren och slörade iväg i 5-6 knop.
Dagen gick och jag kunde bocka av Hindens rev, Pålgrunden och Stånguddens fyr på Lurö. Jag hade ätit lite på vägen, men det var svårt att både styra och fixa käk. Klockan var fyra nu och en mörk molnbank växte till i nordväst. Det började sakta skymma vid halv fem-tiden. De mörka molnen närmade sig och plötsligt slog vinden om till nord och ökade i styrka. Jag rullade snabbt in genuan tills bara ca 10 m² återstod. Storen skotade jag hem och började kryssa mot norr. Vågorna, som tidigare kom från sydväst, började nu mer och mer komma från norr, samtidigt som de växte i höjd. Jag insåg att Karlstad skulle bli svårt att nå till kvällen. Djurö däremot, låg bara tre sjömil bort. Hamnen ger dåligt skydd mot nordliga vindar, men en boj som placerats i viken borde kunna ge en säker liggplats över natten.
I nordost kunde jag redan se fyrljuset på nordudden. Sakta kryssade jag närmare. Ljuset blev tydligare. Plötsligt såg jag en gulsvart prick på babords sida. Jag hann inte tänka någonting förrän en hård stöt gick genom hela båtskrovet. Därefter gick allt mycket fort. Jag kände flera hårda dunsar och Stormfågel lyftes längre och längre upp på grundet för varje våg. Nere i ruffen nådde vattnet redan kojerna. ”Här kan jag inte stanna”, tänkte jag. Nere i lä kunde jag skymta land. ”Kan jag bara simma dit med vågornas hjälp, så är jag i säkerhet”.
Jag tumlade överbord och simmade så gott det gick mot land. Jag kände stenar som slog mot benen i vågdalarna, men land kom allt närmare. Jag var framme och släpade mig sakta längre och längre uppför klipporna. Vinden slet i kläderna och först nu kände jag kylan från vattnet och vinden. Jag förstod att jag måste in i lä om jag skulle överleva natten. Jag tog mig upp på fötter och famlade fram mellan träd och stenar. Vindens vinande minskade. Jag stannade och plockade fram mobilen. Vattnet droppade från den. Darrande av köld slog jag 112. Inget hände. Mobilen var död. Jag funderade ett tag på mina möjligheter. En tanke dök plötsligt upp. ”Finns det inte….? Måste hitta den innan det är försent”. Jag fortsatte att stappla fram i mörkret. Upp och ner på hala klippor. Grenar slog i ansiktet. Nu såg jag något framför mig. Händerna skakade av köld när jag tryckte till. Jag höll andan och väntade. ” MRCC ”. En röst i natten talade till mig. Jag sa mitt namn och talade om vad som hade hänt. ”Vänta och håll dig i rörelse”, sa rösten till mig.
Tre timmar senare satt jag ombord på Rescue Signe Nilsson. Med torra kläder på kroppen, en varm kopp kaffe och en smörgås i näven var jag påväg mot Spiken. ”Tur att dessa hjälpande händer finns i alla väder”, tänkte jag förnöjt och tog en klunk kaffe till. ( Förf Ingemar Nyman)
Historien är uppdiktad men skulle gott och väl ha inträffat i verkliheten om oturen var framme.
Sök upp ön utan att simma. leta dig fram till "Handen" Där- efter.
Sök i riktning 9 grader 373 meter bort.
Additional Hints
(Decrypt)
90 tenqre 2,7z hcc.
Treasures
You'll collect a digital Treasure from one of these collections when you find and log this geocache:
Loading Treasures