Lilla Riddarholmen Traditional Cache
Landstedt: Hi!
I will archive this cache now.If you wish to repair/replace the cache sometime in the future, just contact us,and assuming it meets the guidelines, we'll be happy to unarchive it. you wish to repair/replace the cache sometime in the future, just contact us (by email), and assuming it meets the guidelines, we'll be happy to unarchive it.
Regards,
Landstedt (reviewer)
landstedt@geocachingadmin.com
Reviewertips: http://www.landstedts.se/reviewertips
-
Difficulty:
-
-
Terrain:
-
Size: 
(regular)
Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
I blandskogen vid Vätöberg i Stockholms norra
skärgård står en av skärgårdens
märkligaste sevärdheter. Det är en sockel i
italiensk grönvit marmor.
I sockeln står inhugget med klassiskt typsnitt: "Birger Jarl,
Stockholms grundläggare". Men var finns Birger? Vi
förtöjer vid Vätöbergs förfallna stenkajen
på jakt efter Stockholms grundläggare.
Det är en bra, skyddad och spännande hamn.Den
märkliga historien om Birger Jarl på Vätö
börjar år 1852. Då firar Stockholm sitt
sexhundraårs jubileum. I jubileet ingår att resa en
staty över stadens grundläggare, Birger Jarl.
Skulptören Bengt Fogelberg gör statyn som gjuts i brons i
Tyskland. Så långt är allt gott och
väl.
Vem som sedan kläcker den absurda idéen att Stockholms
grundläggare ska stå på en sockel av italiensk
marmor har dessbättre glömts bort. Men Fredrik Wilhelm
Scholander ritar i alla fall sockeln som ställs på
Riddarholmen i Stockholm. Ovanpå, med höger hand
bestämt på svärdsfästet, placeras den tunga
bronsstaty som föreställt Birger.
I femtio år står jarlen stadigt på sin sockel,
men sedan börjar den spricka. Den italienska marmorn klarar
inte det kärva nordiska klimatet. Något måste
göras. Birger Jarl lyfts ner och sockeln skeppas upp till
Stockholms stads stenhuggeri vid Vätöberg. Det är
1911 och marmorsockeln tjänar som mall medan en ny huggs i
Vätögranit.
Den nya sockeln fraktades ner till Stockholm och på den
står Birger Jarl stadigt än i dag, men marmormallen blev
kvar och står ännu gömd i blandskogen och är
lätt att hitta om man lägger till vid de förfallna
stenkajerna på Vätö's östsida.
Det är alltid spännande att lägga till vid
Vätös nedlagda stenbrott. Det finns massor att
upptäcka under en promenad. Miljöförstöring,
visst, men också ett spännande landskap och
kulturhistoria.
Skärgården är ett landskap hackat till kalops. Det
skrev stockholmsflanören Hjalmar Söderberg. Ingenstans
är orden sannare än på Vätös ostsida.
Här har urberget kilats sönder till block och hackats
till flis. Många Stockholmsgator som Söderberg så
gärna flanerade på var lagda med gatsten från
Vätö. Men av Vätögranit är också
flera av de paradbyggnader som byggdes i Stockholm i slutet av
1800-talet: riksdagshus, riksbank och opera. Länge sökte
arkitekterna ett byggnadsmaterial värdigt de värdeladdade
byggnaderna. I byggnaderna måste begrepp som makt,
stabilitet, styrka, demokrati och kultur byggas in.
Marmor var traditionellt. Sandsten var tänkbart. Då
upptäcktes den rosa graniten på Vätö.
Miljarder år gammal. Tät. Finkornig. Stark. Romantiskt
rödskimrande. Och inte minst viktigt, den kunde brytas i
närheten av havet och transporten till Stockholm var inte
lång.
Den röda graniten på Vätö finns i ett
stråk mellan Anneberg och Mörkboträsket. Inom detta
område låg sedan alla de stora stenhuggerierna.
Först bildades Norrtälje Stenhuggeriaktiebolag. Det
startade 1892 och den första stora beställningen blev att
hugga sten till Kungl. Operan. Det var år 1898.
Titta på Vätögraniten i Operans fasad. Märk
den genomtänkta kollisionen mellan släthuggna och
råa kuber. Den fångar operakonstens väsen,
pendlingen mellan våldsamma känslor och finstämd
lyrik. Då riksdagshuset sedan skulle byggas i sten från
Vätö blev det bråk. Arkitekten Aron Johansson ville
hugga sig själv i sten för att pryda riksdagshusets
fasad.
"Ska det vara porträtt så är det en för stor
ära, ska det vara karikatyr är det en
oförskämdhet", röt riksdagen. Men den
oförskämde arkitekten lyckades ändå smyga dit
sitt porträtt, liksom porträttet av stenhuggeriets
disponent, Ivar Karlsson. Arkitekten tittar ner från fasaden
mot riksdagshusplan. Han är nummer ett från
vänster. Disponenten är nummer nio från
vänster på väggen mot Stallkanalen och
Mynttorget.
Stenhuggerierna på Vätö hade sin storhetstid
på 1920-talet. Då arbetade femhundra stenarbetare
på ön. Sista, eller ska vi säga senaste,
monumentalbyggnaden i granit från Vätö var Kreugers
tändstickspalats på Västra
Trädgårdsgatan 15 i Stockholm. Carl Milles stod för
den konstnärliga utsmyckningen av pelargården.
Också den i Vätögranit, ett material som Milles
uppskattade mycket. Han var ofta på besök på
ön och kände Johan G Pettersson, ägare till brotten
vid Dyvik och Karlsängen.
Milles statyer står ofta på socklar av granit
från Vätö. Men han valde inte den rosa utan den
grå som bröts vid Dyvik. Det skimrande och romantiska
ska statyn stå för, ansåg Milles. Ett exempel
är "Solsångaren" på Strömparterren. Den
är Milles hyllning till Esaias Tegnér. Ett annat
är "Bågspännaren" utanför Liljevalchs
konsthall. Båda står stadigt på grå granit
från Vätö.
År 1972 gick det sista stenhuggeriet på Vätö
i konkurs. Stenhuggaråren i skärgården var slut -
trodde man. Men tio år senare kom plåtslagare Berthold
Karlsson till ön. Han köpte det nedlagda stenhuggeriet
vid Karlsängen och startade på nytt.
Texten lånat ifrån Erling Matz
----------------------------------------------------------------------------------------------
In among the forest at Vätöberg in the northern part of
the archipelago is one of the archipelago's most remarkable sights.
It is a base of Italian greenish marble. The pillar is carved with
classic typefaces: "Birger Jarl, Stockholm's founder." But where is
Birger? We moored in Vätöbergs derelict stone wharf in
search of Stockholm founder.
It is a good, safe and exciting habour. Den strange story of Birger
Jarl in Vätö starting in 1852. Since Stockholm is
celebrating its 600 years anniversary. The anniversary is to erect
a statue of city founder, Birger Jarl. Sculptor Bengt Fogelberg
make the statue cast in bronze in Germany. So far, so good.
Someone then hatches an absurd idea that Stockholm's founder statue
will be placed on a plinth made of Italian marble. And it was
Fredrik Wilhelm Scholander who designed the pillar.
For fifty years Birger stands steadily on his plinth, but then it
starts to crack. The Italian marbles can not handle the harsh
Nordic climate. Something must be done. Birger Jarl is lifted down
and the pillar is shipped up to the quarries at Vätö. It
is 1911 and the marble pillar serves as a template, while a new cut
in Vätö granite.
The new pillar was carried down to Stockholm and Birger Jarl still
stands on it to this day, but the marble model remained hidden in
among the woods and are easy to find on Vätö's east
side.
It is always exciting to visit Vätös abandoned quarries.
There is plenty to discover during a walk. Environmental
degradation, but also an exciting landscape and cultural history.
Additional Hints
(Decrypt)
[SV] Senzsöe fbpxrya haqre rgg fgraoybpx
[ENG] Va sebag bs gur cvyyne haqre n obhyqre
Treasures
You'll collect a digital Treasure from one of these collections when you find and log this geocache:
Loading Treasures