-
Difficulty:
-
-
Terrain:
-
Size: 
(micro)
Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
Cachen består av en filmburk med magnet. Innehåller loggbok och penna
Nedan återfinnes historiebeskrivning.
The cache is a magnetic film canister. Contents logbook, pen.
Limmareds Glasbruks historia
Gustav Skarp föddes 1685 i Karlskrona. Efter Skoltiden satsade han på den militära
banan och blev så småningom kapten med eget kompani vid Älvsborgs regemente.
Den militära karriären blev så lyckad att han 1715 blev adlad, och tog då namnet
Ruthensparre. År 1729 köpte han Limmareds säteri med underlydande torp och frälse
hemman i tio socknar. Efter några år insåg han att det fanns gott om råmaterial för
glastillverkning, så som ved, kisel, och pottaska (lövträdsaska). År 1740 ansökte han om att få starta ett glasbruk i Limmared. I privilegiebrevet som ger honom tillstånd att starta glastillverkning står också följande: "att ett sådant glasbruk är mycket nödigt och gagneligt för hela den Landsorten, som lång, till 30 à 40 mil, är avlägsen de här i Stockholm och Skåne warande Glasbruken".
.
De första glasbåsarna kom från utlandet, främst från Tyskland. Exempel på ut-
ländska efternamn som förekommit på glasbruket under årens lopp är: Giöbel,
Schmidt, Gauffin, Heintze, Goba, Gierling, Jentausch, Bergholz, Heyder,
From, Bertling, Taubner, Braunstein och Stockhammer.
Dessa glasarbetare var "rörliga" personer som ofta försvann och började en anställ-
ning på ett annat glasbruk. Efter hand lärde sig de infödda limmaredsborna att blåsa
glas, och dessa arbetare blev till skillnad mot de utländska experterna en mycket
trogen arbetarstam som i mång fall arbetade hela sitt liv på glasbruket. Exempel på svenska glasarbetarnamn är: Andersson, Gustavsson, Danielsson, Oskarsson
Persson, Pettersson, Nilsson, Ekdahl, Rydin, Bredin, Lundin, Widell, Skata,
Ödman, Dower, Thorén och Kind.
.
Vad som tillverkades de första åren har vi inte så stor kunskap om, men glasfärgerna var vitt (ofärgad) och brungrönt glas. En supkopp från 1743 finns på Smålands muséum i Växjö, och en kuppa till en pokal med inskriptionen "Limmareds glasbruck-
d.24 maij Anno 1744" finns på Nordiska muséet i Stockholm. Carl von Linné gjorde 1746 sin västgötaresa, och kunde då från Göteborg rapportera: "Tekoppar från Limmare glasbruk, sågos gjorde av vitt glas, så artigt, att de icke allenast tävlade
med de kinesiske till formen, utan vida övergingo dem i finhet, uthärdade hett vatten, och blevo mindre hete än andre glas." Gustav Ruthensparre avled 1749, och
i bouppteckningen får vi en klar bild av vad som tillverkades och fanns i lager nio år
efter starten. Som exempel kan nämnas: päronglas, drickstunnor med lock, öhlglas med och utan grepar, kongsglas, glastumlare, liusformer, isbägare,
bläckhorn, apotheqare-flaskor, carafiner, pokaler med Sveriges wapn, smöraskar, ängelska vinglas.
Efter Gustav Ruthensparres bortgång tog hans hustru Anna-Magdalena Ruuth över driften av glasbruket. Hon levde till 1758, och vid hennes frånfälle tog parets barn över verksamheten. De ägare som sedan förekommit är: Carl-Gustav Grubbe,
Claes-Erik Sparre, Carl Georg Sparre, Fredrik Brusewitz, Carl Brusewitz,
Erik Kistner, PLM, REXAM, Ardagh
Under årens lopp har de flesta typer av glas tillverkats på Limmareds glasbruk. Allt
från enkla buteljer till slipat kristallglas. Mellan dessa ytterligheter kan nämnas:
fönsterglas, knappar av glas, gardinringar i glas, dricksglas, bläckhorn, saltkar, nattkärl och askkoppar. Under 1700- och 1800-talet tillverkades eleganta ljuskronor till några av traktens kyrkor. Man nöjde sig inte enbart med att blåsa glaset,
utan det har också förekommit efterbehandling i olika former, som målning med emaljfärger, slipning, gravering och etsning. Redan 1848 började Limmareds glasbruk att
tillverka press-glas. Formarna till det här var dyra att tillverka, men massproduktionen gjorde att försäljningspriset blev lågt, och medverkade till att gemene man
kunde köpa vackert utformat glas.
Runt 1870 startade glasbruket tillverkning av kristallglas. Det mesta kristallglaset slipades. Produkterna var bl a karaffer, vaser, tillbringare, saladierer, ostkupor, smöraskar, saltkar och naturligvis vin- och brännvinsglas. En teknik som an-
vändes var överfång. Ett färgat glas-skikt lades utanpå ett ofärgat och slipades sedan. De olika glas-skikten framträdde sedan på ett effektfullt sätt.
Kristallglastillverkningen upphörde 1935. Därefter koncentrerades tillverkningen till medicin- och kem-tekniskt glas. På 1930-talet anställde Limmareds glasbruk för
första gången en formgivare, den numera välkände Edvin Ollers. (se sidan Axplock ur föreningens samlingar). Förut hade glasbruksledningen formgivit glaset och många modeller hämtades från utlandet, vilket många glasbruk gjorde innan det fanns kopieringsskydd. Munblåsning av glas försvann efter hand och 1954 slutade den sista mun-blåsningsverkstaden sin verksamhet. Efter detta har det tillverkats glas i halv- 3/4- och helautomatiska glasmaskiner. De produkter som förekommit under senare år är läsk-, öl-, vin- och spritflaskor, konservburkar, medicinglas, och så vår tids stora succé: ABSOLUT-flaskan. Glasbruket tillverkar idag 1,2 miljoner flaskor och burkar om dygnet.
Limmareds glasbruk har inte varit det enda glasbruket i trakterna. Under 1800-tal-
ets senare hälft byggde Limmareds bruk upp tre annexglasbruk runt omkring Limmared. Dessa var Bollsjö bruk i Mossebo, Strömsfors bruk och Nittorps glasbruk.
En anledning att bygga dessa annexbruk var att man kom nämare skogen, och fick
därmed kortare transporter av veden. Samtliga dessa bruk lades ner i slutet på 1800-talet.
Limmared är ett brukssamhälle, och liknar alla andra brukssamhällen där en industri varit dominerande. Bruket ägde all mark, skogen, sågverket, jordbruket, affären och arbetarbostäderna. Brukspatron bestämde allt, även i arbetarnas privatliv.
För Limmareds del betydde detta att det dröjde länge innan bruket sålde mark till affärsidkare och hantverkare. Bruksledningen var rädd för att man skulle för-
lora många arbetare. Detta fick till följd att Limmareds samhälles expansion började utanför själva samhället. Först i början på 1900-talet sålde bruket mark till affärsidkare. En pådrivande orsak till samhällets utbyggnad var den första järnvägen i
Limmared, Borås-Alvesta järnväg som byggdes 1902. Den första fackföreningen bildades inte förrän 1924, vilket var väldigt sent, jämfört med övriga Sverige.
I dag fungerar Limmareds glasbruk, vilket numera ägs av det Irländska glasförpackningsföretaget Ardagh, som vilken modern industri som helst.
Källor: Limmared, Bygden, Bruket, Samhället (Limmareds Hembygdsförening)
Västgöta resa 1746, Carl Linnaeus (Wahlström & Widstrand)
Additional Hints
(Decrypt)
Fxlyg/fvta