Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
Toilets, nice family friendly beach and plenty of parking at Skajet.
Tjuvbergets naturreservat, ( sedan 2003) Total areal 90,6 ha, Tjuvberget är mycket varierat med stora höjdskillnader och olika skogstyper. I den östra delen av Tjuvberget finns östvända klippstup med rasmark nedanför. I branten och strax nedanför är skogen gles, talldominerad och urskogsliknande med gott om ganska småväxta, ca 300-åriga tallar. I rasmarken och längre ner övergår skogen successivt i bördig granskog av ris- eller örtristyp. Denna skog är olikåldrig med inslag av 200-åriga granar och lövträd som björk, sälg och grova aspar. Lågor och rotvältor förekommer rikligt. I delar av branten finns sydbergsväxter och på annat sätt krävande och ovanliga kärlväxtarter, bland annat den rödlistade myskmåran. I området finns fynd av de rödlistade kryptogamerna rosenticka, gräddticka, violettgrå tagellav och dvärgbägarlav. Ytterliggare ett mycket värdefullt område vid Tjuvberget är en svag nordvästsluttning som ligger några hundra meter sydväst om östbranten och genomkorsas av Hälsingeleden. Skogen är bördig, olikåldrig och välsluten av 100- till 150-åriga granar med inslag av äldre träd. I området finns rikligt med både liggande och stående död gran. Vid inventeringar i området har de rödlistade arterna rosenticka, rynkskinn, stjärntagging, gulporing, barrgråtagging, gropticka, ostticka, skinnporing och violettgrå tagellav hittats. Skinnporing som växer i äldre blandskogar på liggande klena stammar av barr- och lövved är en mycket sällsynt art i Sverige och hittills endast känd från ett fåtal lokaler.
Kulturhistoriska bevarandevärden
Inom naturreservatet finns fem fornlämningar (fornminnesregistret nr 126, 131,159-160, 691, 694). En av dessa är en gammal väg vid namn Tjuvbergsvägen(nr 159-160) som sträcker sig genom områdets sydvästra del. Vägen är känd sedan 1700-talet, först som en stig som därefter (1815) byggdes ut till en väg.Vägen sammanfaller med Hälsingeleden inom naturreservatet. Norr omHälsingeleden, vid en gammal stig på berget, finns en vilsten (nr 691) som troligen använts sedan 1700-talet. Enligt sägen har stenen utnyttjats som vilsten av folk som använt stigen, men platsen sägs även ha använts av tjuvar som rånplats. Tjuvarna ska ha gömt sig under ett större block i närheten och väntat på förbipasserande som vilade sig vid stenen. En grotta som bildats genom sprickbildning i berget (nr 131) sägs också ha använts av rövare på 1700-talet. Enligt fornminnesregistret blev rövarbandet gripna utanför denna grotta. Strax utanför berget, i sjön, (nr 702) ska enligt berättelse en hink full med silvermynt i en kopparkittel ha blivit sänkt mellan Uppegårds och Svedjerne då det var bovar i trakten. Inom reservatets östra del finns en plats där det tidigare stått en fäbod (nr 126). Denna var en höstfäbod tillhörande Hertsjö och kallades Jokums Nygårds och övergavs omkring 1900. I anslutning till fäboden finns även en igenväxt åker. Inom reservatet finns även lämningar efter en kolmila (nr 694).
N.a Bringéus nämner i "sockenbeskrivningar från Hälsingland 1790-1991" att ett rövarband ca 60 år tidigare (ca 1730) greps, fängslades och straffades. det finns även 2 traditioner om skatter, dels en äldre silverskatt som skall ha sänkts då sjön hette Harken (döpt efter jätten Hartben) och dels Herr Joens skatt. År 1529, i samband med Bollnäsbullret, flydde prästen Herr Joen (Göran) från prästgården då fogden från Kungsgården i Norrala kom efter honom. Vid sjön Herken intill Hertsjö hann förföljarna upp honom och han tog en eka och rodde ut på sjön. Prästen slängde sina guldringar och kedjor i vattnet då han inte ville att kungen (Gustav Wasa) skulle komma över dem. Därefter fängslades prästen och fördes till Uppsala, där han dock efter en tid benådades.
Troligen tog prästen en eka vid Skajet och rodde mot Tjuvberget. ( De funno domprosten i en ökstock (ökslock), med hvilken han ämnade öfverfara den lilla sjön Herten, samt upphunno
honom med sina båtar. Då han såg sig öfvermannad, slängde han i vredesmod sin guldkedja och sina guldringar ned i sjön. Han affördes nu till prästgården och därifrån till Stockholm. De, som låtit locka sig att träda i hans tjänst, blefvo då till stor del afrättade, och Bollnäsborne fingo försona sin skuld med pänningböter. Själf hölls Göran i halftannat års tid fängslad i en kammare på Stockholms slott under ständig
uppsikt af två vaktknektar. Därefter återfick han sin frihet och drog sig undan till Björnö. Han afled i Uppsala 1543 och begrofs i dess gråbrödrakloster vid sidan af Peder
Sunnanväder.) Vattenståndet var högre på den tiden och hela Skajet låg under vatten, så guldet skulle idag kunna troligen ligga uppe på land.
Additional Hints
(Decrypt)
fgbar naq cynax, trg ybj.