Riksträdet

Under FN:s trädår 1985 utsågs ornnäsbjörken (Betula pendula 'Dalecarlica') till riksträd i Sverige, varje kommun ombedes plantera en ornäsbjörk på en centralt belägen plats. Tyvärr så var de björkar som såldes på den tiden inte äkta ornäsbjörkar, äkta ornäsbjörkar började säljas först 2007 när e-plantagruppen började sälja ornäsbjörkar som härstammade från material taget från ett par äkta ornäsbjörkar på Frescati

Historik

Året därpå skrev Hjort till Carl von Linné i Uppsala om sin upptäckt. Hjort beskrev björken kortfattat och skickade med några blad i kuvertet. Det berättas att när Linné fick höra talas om den flikbladiga björken från Ornäs blev han eld och lågor och han bad att man med närmaste frakt skulle sända den med ”klimp” till Uppsala. Linné ville visa ungdomen vilka rikedomar som finns i vårt land. Men Hans Gustav Hjort vägrade att lämna ifrån sig sitt fynd.

Efter flera misslyckade försök att föröka plantan, lyckades Hjort 1774 göra en luftavläggare av ornäsbjörken. Han skickade den nya plantan med frusen klump till Linné i Uppsala. Men björken finns inte omnämnd i någon växtförteckning, så man antar att den dog.

1781 beskrev Linné d y ornäsbjörken som Betula alba dalecarlica. Fem år senare, 1786, publicerade C. M. Blom, assessor och provinsialläkare i Hedemora, en uppsats om ornäsbjörken i Kungliga Vetenskapsakademins Nya Handlingar. Blom kallade björken Betula hybrida. Han trodde att det var en korsning mellan björk och skogslönn.

De enda foton man känner till som funnits av den ursprungliga ornäsbjörken i Dalarna togs av en norsk biolog år 1878. Vad som hände med bilderna är det ingen som vet. Men 1885 använde en annan norsk biolog, F. C. Schübeler, ett träsnitt baserat på fotona i sitt stora verk om Norges flora; Viridarium Novegicum.

Den som så småningom såg till att ornäsbjörken spreds var Erik Lindgren. Han var i slutet av 1800-talet direktör för Experimentalfältet, en del av Kungliga Lantbruksakademien som förr fanns i Frescati, Stockholm. Under en resa i Dalarna frågade hans värdar om det var något speciellt han vill se i Dalarna. –
Jag vill gärna se ornäsbjörken, svarade Lindgren.

På plats i Ornäs kunde han konstatera att detta var något helt annat än de flikbladiga björkar han sett tidigare. 1878 hämtade han därför ympris från björken på Lilla Ornäs och lyckades föröka den och på så sätt rädda den åt eftervärlden. Moderträdet i Ornäs föll i en storm den 16 april 1887.

Ett par av Erik Lindgrens björkar står fortfarande kvar i Frescati. Det är med största sannolikhet ett par av de exemplar Erik Lindgren förökade i 1878 och som är moderplanta till de ornäsbjörkar finns i handeln.

During the UN's tree year in 1985 the Ornnäs birch (Betula pendula 'Dalecarlica') was appointed national tree in Sweden, each municipality are encouraged to plant an Ornäs birch on a centrally located place. Unfortunately, the birches sold at the time was not true Ornäs birches, genuine Ornäs birches was for sale first in 2007, when the e-planta group began selling Ornäs birches which originated from material taken from a pair of genuine Ornäs birches at Frescati

History

In 1767 Hans Gustav Hjort found (later knighted by Hjort af Ornäs) a small birch with lobed leaves in a forest on his farm in Lilla Ornäs Dalarna. The trunk was only as thick as a finger, and Hjort carefully moved the plant to a location with better soil.

The following year Hiort told Carolus Linnaeus in Uppsala about his discovery. Hiort described the birch briefly and sent a few leaves in the envelope. It is said that when Linnaeus first heard about the lobed birch in Ornäs he was enthused and asked that the birch would be sent to Uppsala. Linnaeus wanted to show young people the riches that exist in our country. But Hans Gustav Hjort refused to hand over his findings.

After several failed attempts to propagate the plant, Hjort finally managed to make a air layering of the birch in 1774. He sent the new plant with a frozen lump to Linnaeus in Uppsala. But the birch is not mentioned in any plant list, so it is assumed that it died. In 1781 described Linnaeus the younger the Ornäs birch as Betula alba dalecarlica. Five years later, in 1786, published CM Blom, the district judge in Hedemora, an essay on Ornäs birch tree in the Royal Academy of Sciences “Nya handlingar”. Blom called the birch Betula hybrida. He thought it was a cross between a birch and maple.

The only photo known to exist of the original Ornäs birch in central Sweden was taken by a Norwegian biologist in 1878. What happened to the pictures, nobody knows. But in 1885 another Norwegian biologist, FC Schübeler, made a woodcut based on the photos in his great work on the flora of Norway; Viridarium Novegicum.

The man who eventually saved the Ornäs birch was Erik Lindgren. He was director of the Experimental Field in Frescati, part of the Royal Academy of Agriculture, in the late 1800s.. During a trip in central Sweden asked his hosts if there was anything special he would like to see in Dalarna. - I'd love to see the Ornäs birch, said Lindgren. On site in Ornäs he could see that this was something completely different than the other lobed leaved birch trees he had seen earlier. In 1878 he picked twigs for grafting from the birch at Lilla Ornäs and managed to reproduce it and thereby save it for coming generations. The Mother Tree in Ornäs fell in a storm April 16, 1887.

A pair of Erik Lindgren birches still stands in Frescati. It is almost certainly one of the specimen Erik Lindgren propagated in 1878 and who is the mother plant to the Ornäs birches that are available commercially today.