Linbanan Kristineberg-Boliden var med sina 96 kilometer världens längsta och gick sträckningen Kristineberg-Boliden i Västerbotten mellan 1943 och 1987. Den byggdes ursprungligen för transport av malm från Skelleftefältet. Utsättning och markundersökning skedde vinterna 1941-1942, som var en av de absolut kallaste under 1900-talet, som mest gick temperaturen i byggnadsområdet ner till -45 grader. Ljuset från luftvärnsstrålkastare användes som riktmärke för att dra raka sträckor genom skog och mark.
Linbanan stod klar 14 april 1943, ett år och fem dagar efter byggstart kunde man sända iväg den första malmkorgen hela sträckan från Kristineberg. Totalt användes 24 000 m3 betong och 1100 ton armeringsjärn. Bärkablar och draglinor var monterade på totalt 514 stolpar, varav 16 stod i vattendrag. De högsta stolparna (eller bockarna), stolpe 209 och 210, var hela 38 meter höga och står vid korsningen med Skellefteälven, och hade invändig trappa och elektrisk belysning.
Banan revs 1987 förutom en sektion på 13 km (f.ö. mellan GC1VDWV och GC1W11A) som körs än idag som världens längsta passagerarlinbana. Stolparna står dock kvar hela vägen, även om terrängen just runt stolpe 209 förändrats en hel del med vattenregleringen.
The Kristineberg-Boliden ropeway was the longest ropeway conveyor in the world at 96 km, built in the 1940s by the predecessors of Boliden AB to transport buckets of ore from Kristineberg, Lycksele to Boliden. Between 1943 and 1987 this ropeway moved 12 million tons of ore concentrates containing copper, lead, zinc, sulphur, silver and gold. A whole of 514 poles - with 16 standing in waterways - were raised, along with 10 driving- and loading stations as well as 25 intermediate tension stations. The tallest pillars at the crossing of the Skellefte river were 38 m tall with internal staircases.