Gården Ljungslätts historia sträcker sig långt tillbaks i tiden. Redan 1565 upptas den i jordeboken som ett sk krono-nybygge. Länge tillhörde gården kronan och kom att lyda under Aspenäs säteri.

År 1815 såldes Ljungslätt till sin dåvarande brukare Andreas Andersson.Han kom senare att kallas "den gamle Ljungslätten". Folket i bygden var övertygade om att han var trollkunnig! Samme man gjorde under 1700-talets senare år,under plöjning, ett stort fynd av silvermynt på sin åker.Fyndet registrerades av någon anledning inte förrän 1864 på Stockholms Historiska museum... Andreas fick 78 riksdaler i inlösen för mynten.

Tack vare Andreas skicklighet (och kanhända ett och annat mynt från den funna skatten) så blev Ljungslätt ansett som en välbärgad och smått rik gård. Men naturligtvis berodde det på trollkunnigheten enligt folk omkring. Det gick många historier om det...

Under sista hälften av 1800-talet förknippades Ljungslätt men något helt annat. Nämligen Ljungslättsuret, som fanns i många hem i bygderna runt omkring. Det var ett enkelt ur med en enda visare. Det genialt enkla verket bestod av ett lod av sten och en järnpendel samt handgjorda mässingskugghjul. Det var en sonson till "den gamle Ljungslättarn", med det snarlika namnet Anders Andersson, som var upphovsman till dessa tidiga tidmätare. De kostade 5 kronor och tillverkades i Ljungslätts kök och smedja under vinterkvällarna.

Denna teckning är gjord av Alice Lindqvist och visar Ljungslätts hus och ägor som hon minns dem från 1910-talet. Kyrkoledet är troligen nuvarande Ljungslättsvägen. Intill Hasslemossen ligger scoutstugan och nere vid pengaåkern, där fyndet av silvermynten gjordes, håller nu för tiden Bågskytteklubben till. Inte långt därifrån kan man än idag hitta en "skatt" (i alla fall om man är geocachare), cachen "A view to a kill".

Till Ljungslätt hörde också en kvarn och såg lite längre in i skogen mellan Lilla och Stora Lövsjön. Se cachen "Andersson/Andreasson´s saw & water mill".

Då Västgötabanan byggdes under 1800-talets sista år blev skogarna plötsligt mycket åtråvärda för folk med näsa för affärer. Ljungslätt såldes till en virkeshandlare Weibull, som i ilfart avverkade gårdens i åratal sparade skog. Fort gick det och härmed var också Ljungsslätts glanstid över. Efter virkesepoken kom några andra ägare innan gården köptes av Göteborgs stad på 1930-talet. De lät gården förfalla ytterligare och någon gång på 1950-talet revs de sista byggnaderna på den 300 år gamla bosättningen.

Lycka till i jakten på cachen och passa på att se er omkring lite. Och kommer ni om natten så bli inte förvånade om ni får sällskap. Det är sedan lång tid tillbaks känt att det spökar på Ljungslätt!