Idegranen (Taxus baccata) är en barrväxt som ofta odlas som
prydnadsbuske, men som också sällsynt växer vilt i Sverige.
Idegran växer långsamt. Den långsamma växten kompenseras i viss
mån av ett långt liv. Stammen på världens största kända idegran har
en diameter på 4 meter. Man anser att det krävs bortåt 2 000 år
eller kanske mer för att uppnå denna storlek. Gamla träd har ofta
ihålig stam varför åldersbestämning genom räkning av årsringar
fungerar dåligt. Åldersuppskattningarna blir därför osäkra, men man
anser sig ändå kunna fastslå att idegran är det träd som i Europa
blir äldst av alla.
Den enda art som är vildväxande i Sverige är Taxus baccata, [1] som
är ett litet till medelstort träd vars blad (barr) är gröna året
om. Det blir 10—20 meter högt. Barken är tunn, mjuk, brun och
fjällig. Barren är lansettlika, platta och mörkt gröna; ovansidan
av barren är glansiga medan undersidan är matt.
Idegransbast användes i gamla tider för repslagning.
En gammal tradition säger att det heliga trädet Yggdrasil i den
nordiska mytologin egentligen inte var en ask som är den vanligaste
föreställningen, utan en idegran.
Om ett barn äter mer än fem bär bör enligt
Giftinformationscentralen åtgärder vidtas för kontroll av
hälsorisk. Giftigheten anses komma från alkaloiden taxin, men
idegranen innehåller också andra giftiga ämnen.
På grund av denna giftighet försökte man förr utrota idegran,
som växte intill beteshagar. Nu är den fridlyst i 10 län. Den
åtnjuter dessutom särskilt skydd genom flera naturreservat som
detta.
Så till namnet Ideståndsbegranet: Då vi talade om denna cache,
nämndes ofta ordet ”Idegransbeståndet” vilket var lätt
att snubbla på med tungan för (Falheim) och då blev det ofta
”Ideståndsbegranet”.