Baskagården var en av jordbruksfastigheterna i
Assbergs by. Gården har tidigare legat på norra sidan av
Varbergsvägen men blev genom skifte nerflyttad till sin nuvarande
plats. Mangårdsbyggnaden byggdes 1882 av de dåvarande ägarna Sven
och Augusta Nilsson. Sven var son till vävnadsförläggare Emanuel
Nilsson och Anna Stina Svensdotter i Assberg Gyltegården och
Augusta var dotter till Erik Andersson och Maria Andersdotter i
Assberg Nilsagården. Gården övertogs senare av sonen John som drev
jordbruk fram till sin död 1963. Efter hans död såldes fastigheten
till Skene köping. Manbyggnaden och Lillstugan med ett stycke
tomtmark arrenderades av Hembygdsföreningen. 1971 brändes den gamla
ladugården ner för att lämna plats till Håvenstugan.
Huvudbyggnadens interiör, som tidigare bestod
av tre rum, kök och ett större skafferi, har i någon mån förändrats
för att bli mer funktionellt vid uthyrning. Väggarna mellan de tre
rummen i bottenvåningen har tagits bort. De tre kakelugnarna finns
bevarade liksom det ena rummets gamla tapeter. Rummen är delvis
möblerade med gamla möbler som skänkts till föreningen och ger
intryck av en enkel men vacker hemmiljö.
Köket med sin gamla järnspis, är i stort sett
intakt från den tid då det fungerade som lanthushåll. Skafferiet
har inretts till ett litet modernt kök. Köksförstugan har byggts
till något och inretts med toaletter. Ingången vid köksförstugan
har försetts med rullstolsramp.
Lillstugan har tidigare varit ett soldattorp
och hade då sin plats i närheten av Hedgärdessjön. Soldattorpet
revs ner och byggdes upp på sin nuvarande plats 1882 och
utnyttjades som bostads under byggnationen av huvudbyggnaden och
ladugården.
Håvenstugan har tidigare varit
mangårdsbyggnaden till jordbruksfastigheten Håven Håkansgård i
Skene bys östra rote. Denna mangårdsbyggnad uppfördes 1806 efter
den stora branden då samtliga byggnader på Håven Håkansgård brann
ner. Huvudbyggnaden är en så kallad framstuga med grovkök, kök,
storstuga, två framkamrar och på andra våningen en stor vind. I
början av 1940-talet sålde den dåvarande ägaren Nils Andreasson
fastigheten till Borås Wäfveri Kungsfors AB, med förbehåll att han
skulle få bo kvar i stugan så länge han önskade. Efter Nils död
1962, skänktes stugan till hembygdsföreningen med villkoret att den
skulle flyttas från platsen. Stugan transporterades i sin helhet på
vagn till sin nuvarande plats. Håven restaurerades pietetsfullt
under rådgivning av Riksförbundet för hembygdsvård. Stugans vind
och grovkök används nu för föreningens samlingar. Stugan är
möblerad med äldre möbler.
Vagnslidret uppfördes 1986 och ger plats åt en
del av våra tyngre samlingar som vagnar, slädar, jordbruksredskap,
brandsprutor m.m.