En tjärdal är en
trattformig grop, utgrävd i en jordsluttning, som används för att
producera trätjära. Mot gropen byggs en lutande
träbotten och i gropen görs en mila, i vilken
kolning sker av kådrik ved.
Tjärdalar var
lokaliserade till skogrika områden med bestånd av
furu, vilket har det största tjärinnehållet.
Tidigt användes hela stammar som man katat (skadat barken på) några
år tidigare, men när konkurrensen om, och värdet på skogsråvaran
ökade övergick man till att använda stubbar som bröts upp med
stubbrytare. Bönder och skogshuggare tog till
vara stubbar samt sågade och klöv veden till bränningen. När veden
var kluven och staplad skulle det hela täckas och då använde man
vitmossa med rötterna vända nedåt. Överst packades 5 cm
pinnmo för att röken inte skulle tränga ut.
Man tände i överkanten och med hjälp av en bälg hölls fyren igång. Tjärdalen låg alltid i en sluttning så att
tjäran kunde rinna och det gjorde den genom en ränna nederst. Där
samlades tjäran i byttor eller strutar av granbark.
Användningsområdet för
tjäran var förutom smörjmedel och impregnering även medicinsk. Vid lungsot intogs tjockt
tjärvatten i form av dryck och vid bensår blandades en del råtjära
med en del sprit för daglig smörjning. Vid
blodbrist kokades tjära och havremjöl som rullades till kulor, en
kula intogs per dag. Tjära är fortfarande en ingrediens i vissa
hudsalvor.
Man kunde även använda
tjära som magiskt fördrivningsmedel av olika slag.
Till exempel ströks ofta tjärkors på ladugårdsdörrar
som skydd för kreaturen.