Legenden förmäler att ett rånmord begicks på 1830 talet. Offret
var Ola Roland en knalle, som årligen besökte området. Kroppen
hittades omsider dränkt i gölens mitt. Ola Roland begravdes senare
i randen av den lilla högmossen, som senare kom att kallas just
Rolands Hav. Årligen gick han igen och ropade Olaaa Olaaa så att det ekade i nejden.
Gengångaren må ha varit den lom, som häckade i någon av traktens
sjöar. Gravplatsen ligger nu vid basen av den höga östra banken av
vägen, som nu skär genom naturen.
Rolands öga
Rolands Hav är ett våtmarkskomplex med en ovanligt stor
gungflybildning. Man har genom att räkna pollen på olika nivåer i
lagerföljden kunnat se hur vegetationen förändrats under de nästan
10 000 år som Rolands Hav existerat. Analysen av
pollensammansättningen och dess förändring över tiden tillåter en
tolkning av det omgivande landskapets utveckling. Dessutom har
14C-dateringar gjorts för att se när gungflyet började växa
igen.
De olika skedena i skogshistorien markeras med fem pollenzoner, som
var och en omfattar en typ av skog. Den öppna tall och björkskogen
som var den första skogen som etablerats i området ersattes
successivt av tall och hasselskog. Skogarna blev efterhand allt
tätare och kom när det blev varmare att bestå av ek, lind, alm och
ask. Skogen öppnades så småningom av betesdjur, vilket gjorde det
möjligt för bok att etableras. Bokskogen höggs ned under
kolonisationen i slutet av 1800-talet, vilket gav granen tillfälle
att expandera. Den stratigrafiska undersökningen, som gjordes genom
borrning av en transekt genom området visar att området kring
Rolands Hav var en sjö under senglacial tid och början av
postglacial tid.
Transekt genom Rolands Hav upptagen av Digerfeldt & Bernhard
98. Skiktet av fritt vatten har en mäktighet av 2 meter.
Gungflyets (vattenskitets tak) exakt fastställt med skjutmått.
Svarta punkter prov på bokblad, vars ålder anges under respektive
plats.
Mossen som idag ligger i centrum av våtmarken har uppkommit
genom igenväxning av sjön under postglacial tid. Torven har bildat
ett gungfly som sträcker sig 90 meter genom området. Gungflyet
började växa ut över sjön för ca 1550 år sedan. Den ovanligt stora
gungflybildningen är väl värd att skydda. Det var en väldigt livlig
debatt om området då vägen skulle byggas vid Rolands Hav.
Men en trafikolycka där Miån och den gamla vägen möts vid
länsgränsen var nog det som avgjorde besluten.
Tre långtradare genomförde där den 10 februari 1994 en närmast
samtidig avåkning i snömodd och ishalka varvid ett av ekipagen, den
söderifrån kommande haveribil nr 2, lastad med eldningsolja,
springer läck. Samtidigt kommer ytterligare en långtradare från
norr, försöker bromsa inför haverist nummer 1 och hamnar också i
diket.
Alltså en lastbil fullastad med pappersbalar från Lessebo kommer
i utförsbacken och i snömodd. Hastigheten ökar i utförlöpan och han
får sladd, hamnar tvärs över vägen i diket. Samtidigt kommer
söderifrån en tankbil, sikten tack vare snödrevet nedsatt och
reaktionssträckan inför synen av en över vägen tvärliggande lastbil
är alldeles för kort. Tankbilen tvärbromsar och hamnar i diket på
motsatta sidan av ån, d.v.s. öster om vägen. Ena sidan slits upp av
ett stenblock och oljan rinner ner i diket. En trumma under vägen
får oljan att sippra ner i ån. Norrifrån kommer ytterligare en
lastbil, som ej heller klarar situationen. En lastbil från söder
fylld med grus kommer senare från söder men bemästrar situationen
så att han kan rådigt kan tippa sitt gruslass, på sådant sätt att
den hindrar del av oljan att rinna över i ån. Räddningskåren kommer
efter hand, men kan inte tillräckligt hindra oljan, som olyckligen
har samma densitet som vattet. Denn att blandas därför med vattnet
och kan därmed smita under de länsor, som lagts ut. Oljan når så
småningom Karlshamns vattentäkt Långasjön och oljaskadan är ett
faktum.