Skip to content

Där tågen tystnat - Araslöv Traditional Cache

Hidden : 8/17/2011
Difficulty:
2 out of 5
Terrain:
2 out of 5

Size: Size:   micro (micro)

Join now to view geocache location details. It's free!

Watch

How Geocaching Works

Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions in our disclaimer.

Geocache Description:

Det var en gång en järnväg. Hon var sådär en 125 år gammal, långsträckt över fälten, med rostiga skenor och övervuxna syllar...

Året var 1884. I mitten av augusti vill jag bestämt minnas att det var. Det var dagen när brevet anlände, som bekräftade att koncession givits för byggandet av järnvägslinjen Hästveda-Karpalund. En fantastisk nyhet! Bara några dagar därefter var pappersarbetet klart - aktiebolaget Hästveda-Karpalunds Järnväg, HKJ, var nu konstituerat.

Nu vidtog två år av järnvägsbyggande. Väg skulle röjas, banvall byggas och meter efter meter av tung järnräls skulle fästas vid sina bastanta syllar. 36,76 km järnväg skulle byggas. Och till slut! Den 16:e november 1886 kunde äntligen HKJ invigas för allmän trafik!

Året är 2011. En ensam vandrare tar en paus på sin vandring längs den gamla järnvägen. Det är nu länge sedan de tunga hjulen rullade längs dessa skenor. Ångan som en gång pysande drog fram jättemonsterna till maskiner fram och tillbaks mellan Christianstadsslätten och Göingeskogarna är nu sedan länge försvunnen. Men samma augustisol ler än, och värmer de gamla järnskenorna som vandraren slagit sej ned på.

"Tänk att här gick det tåg ändra fram till i fjor", säger han för sej själv. Man kunde ju tro, att i tider där miljö och "spårbunden trafik" är ledord, skulle man värna om en gammal 125-åring. Men icke. Pengarna räckte inte till, och banan ligger nu öde.

Enligt lag måste en järnväg ligga utan underhåll i tre år innan den kan förklaras avvecklad. "Ska det behöva gå så långt?" undrar den ensamme vandraren. "Nåväl, säger han, jag ska i vart fall se till att dina bragder inte glöms av de efterlevande."

Sagt och gjort, ett par ögonblick senare är vandraren en plastburk med innehåll fattigare. "Om de så är de enda som ska bära ditt minne med till framtiden, så ska i vart vall geocacharnas underliga släkte inte vara de som lever i glömska!"

Mer än ett år senare kommer vandraren att tänka på den där dagen vid järnvägen, och att den där plastlådan nog minsann aldrig blev publicerad. Nåväl, bättre sent än aldrig! Cachare, här får ni en lådda till!

Additional Hints (No hints available.)

Advertising with Us