Vad namnet Lucerna anses betyda är omtvistat, men mest troligt är
att det betyder “den ljusa ön” med anledning av att
inseglingsljus, en kase på bergets topp kan ha funnits som ledljus.
En annan åsikt är att man skeppat växtern Lucerna, en klöverart
därifrån och att det givit öns namn.
Lucerna har länge varit ett populärt utflyktsmål för
bärplockare, botaniker och inte minst alla de som genom åren har
rott över Skeppsbrofjärden för att lägga sig att sola på
Lucernabergen.
På ön har verksamheterna varit många och skiftande och idag
samsas hamnverksamhet, reningsverk, oljelager, hustillverkare,
kustbevakning, räddningstjänst samt en geocache. I anslutning till
reningsverket finns även en anläggning för biogasproduktion och en
ledning går upp till biogasmacken vid Rullstensvägen/Stora
infartsvägen till Västervik.
Lucerna har endast tillhört Västervik i lite mera än hundra år.
År 1898 gav Kungliga Majestät tillstånd till en bytesaffär där
Västervik förvärvade Lucerna, Norrlandet, Ringholmarna, Notholmen
och tändsticksfabriksområdet från Lofta. I utbyte lämnade Västervik
egendomarna Ekhagen, Sjöshult och Jägarbandsveden samt 3486 kronor
och 62 öre i mellanavgift.
En av de första verksamheterna på Lucerna var stenhuggeri och
1874 fanns en notis i Westerviks Weckoblad att det redan det året
avseglat sju fartyg med gatsten till Kaliningrad i Ryssland. År
1922 togs beslut att den nuvarande hamnen skulle byggas och 1924
anlöpte det första fartyget dit.
Färjehamn har funnits på Lucerna i många år och den byggdes
ursprungligen för Gotlandsfärjan, på senare år har färjeförbindelse
funnits med Ventspils i Lettland samt Tallin och Paldiski i
Estland.
Sundet mellan fastlandet och Lucerna heter Tre Bröders Sund
efter de tre stenar som ligger i vattnet och faktiskt fortfarande
syns. Men sundet har i folkmun även namnet
“Skitaresund”. Erik Mansfeld berättar: “När
fiskarna skulle in till Västervik för att sälja sin fisk på
Fiskartorget fick eller ville de inte gå in före klockan 06.00 för
vattnet var så dåligt att fisken dog i sumparna. De lade då till i
Skitaresund och väntade. Samtidigt gjorde de sig i ordning och en
toalett före stadsbesöket. Sedan rodde fruntimren i kapp in till
Fiskartorget för det var trångt på torget och det gällde att få de
platserna. Männen stannade oftast hemma och skötte gård samt
fiske”.
Vraket efter en gammal fiskebåt ligger i viken. Det är
Johnny Gustavsson på Skepp & Hoj, en nu nerlagd mc affär som
låg på Södra Varvsgatan (vid nuvarande Club 9) som äger fartyget.
Han kom och åkte med skutan när hon började att ta in vatten och i
vild panik fick han köra in henne i viken för att rädda sig själv.
Där ligger hon till synes än idag.