Framställning av socker i Östergötland började redan på 1870 talet med sockerbruk i Vadstena och Ljung vid Götakanal. Dessa läggs dock omgående ner då få odlare planterar sockerbetor och de odlade betorna har lägre sockerhalt än beräknat. Bruket i Ljung var bara öppet i 2 år, vill du besöka detta så ge dig på cachen Sockervadd i öronen
Efter att Mellersta Östergötlands Järnväg - MÖJ invigdes 1897 börjades planerna på att framställa socker komma upp igen. Förutsättningarna var bättre nu. Åkermarken betydligt bättre täckdikad, bättre kalkad och gödslad. Infrastrukturen med järnvägen och det fanns med kapital bakom satsningen.
Sockerbruket 1906. Lägg märke till järnvägen in i fabriken är både smal och normalspårig.
Slutet för bruket var en mycket regnig oktober 1952 som förstör nästan hela årets skörd. Bruket som nu var en del av Svenska Sockerfabriks AB som dominerade den svenska marknaden tycket att bruket var olönsamt och lade ner det till år 1955.
Tittar du norr ut från cachen ser du en hög cistern och en tegelbyggnad bakom den som är enda kvarvarande delen av sockerbruket.
Linköpings gasverk flyttade hit 1897 hörnet S:t Larsgatan/Järnvägsparken där de hade legat sedan 1861. Här producerade det stadsgas av kol med koks som biprodukt.
Gasens nergång kommer i flera steg. För belysning kommer först billigare fotogen under slutet av 1800-talet. Elbelysning slår igenom stort på 1910-talet. För matlagning kom elspisen. Elpriset halverades 1925-1950 man gaspriset var konstant. Elspisar var billigare i inköp än gasspisar.
Koksen som använder för att värma upp byggnader ersattes av enklare och billigare oljeldning. De flesta gasverk i Sverige läggs ner under 50-60talet eller konverterade till spaltgas, där lättbensin förgasades. Linköping gasverk läggs ner 1964 och ersätts av kraftvärmeverket som fortfarande är i drift.