Om
fästningen
Inledning
Då Sverige förlorat Finland 1809, blev Östersjökusten mera
utsatt än tidigare. Militärt bedömde man att en fiende inte skulle
kunna hejdas vid kusten utan skulle efter fördröjande strider kunna
slås inne i landet, enligt den så kallade centralförsvarsidén.[2] Från
början planerades operationsfästningar vid Askersund och Jönköping samt en depåfästning vid Vanäs
udde på Västgötasidan av Vättern men endast den sista blev
verklighet. Vid ett senare tillfälle togs beslut att centraldepån
också skulle vara operativ fästning, och den skulle inrymma både
garnison, förråd och "borgarkvarter".[3] Meningen
var att regering och centrala ledningsfunktioner i händelse av
anfall mot riket skulle dra sig tillbaka till denna fästning mitt i
landet. Även Riksbankens guldreserv skulle skyddas i fästningen
under orostider.
Projektplan för bastionsfästning på
Vanäs udde, gillad av kung Karl XIV Johan år 1819.
Fästningen, som hade en planerad
byggnadstid på 10 år, började byggas 1819 enligt en av riksdagen då
beslutad försvarsplan, och det ursprungliga namnet
var Vanäs fästning. Platsen föreslogs av generalen och
viceamiralen Baltzar von
Platen i samband med byggandet avGöta kanal,[1] som
påbörjades i Forsvik, 7 kilometer nordväst om Vanäs och var
en av förutsättningarna för en central fästning. Platsen ansågs
lättförsvarad då den triangelformade Vanäs udde gör att fästningen
får två sidor mot Vättern.
” |
Vanäs är alltså medelpunkten för
landets försvar och denna punkt är upptäckt genom Göta kanal, den
utvecklas genom Göta kanal |
„ |
— Baltzar von Platen [2] |
Grusvallarna
Längs udden löpte en sandås, och
under de första 15 åren bestod arbetet i att skyffla denna sand ut
till de cirka 5 kilometer långa försvarsvallarna mot fästningens
sjösidor, samt att bygga utskjutande kaponjärer, varifrån man skulle kunna skjuta
längs med vallarna.Nedanför de 5 km långa grusvallarna och mellan
kaponjärerna ett sk stormhinder bestående av en kalkstensgrund.
Ovanpå grunden ett järnstaket bestående av ca 4 m långa
upprättstående,smidda och spetsade järntenar. Dessa smiddes i en
hytta vid Igelbäcken ca 10 km norr om fästningen. Totalt gick det
åt ca en miljon ton sand för vallbygget.[4] Under
åren 1827-1830 arbetade cirka 2000 personer på
anläggningen.
År 1831 flyttade fästningens första
garnison in. Det var ett kompani ur Göta
artilleriregemente som flyttade från Varbergs fästning, vilken då upphört
som aktiv befästning.
Färdiga grusvallar (grönt), och
förslag till utbyggnad (grått), av Karlsborgs fästning 1836.
Ritning av Carl Fredrik Meijer.
I mitten av 1830-talet var
befästningarna mot sjösidan i stort sett klara, och arbetet på
slutvärnet kunde börja. År 1832 blev också Östgötadelen av Göta
kanal klar, Västgötadelen hade slutförts redan 1822. Vid en
inspektion av kung Karl XIV Johan 1832 lades
grundstenen för huvudporten, Götiska valvet, samt ändrades
fästningens namn till Karlsborgs fästning.[1]
Slutvärnet
Då det fientliga huvudanfallet på
Karlsborgs fästning förväntades komma från landsidan, krävdes
omfattande befästningarbeten för att möta hotet. Från början
planerades ett vanligt försvarsverk med bastioner, men chefen för byggnadsarbetet,
löjtnant Johan af Kleen vidFortifikationen, fick efter en
studieresa i Europa andra idéer. Af Kleens framlagda förslag till
ny landfront år 1835 innebar att Vanäs udde genom ett slutvärn skulle skäras av från strand
till strand längs sin bas. Slutvärnet, bestående av två våningar
med kanoner placerade ikasematter, skulle stödjas av vallgravar, bastioner, kurtiner, och kaponjärer. Det var ett sinnrikt system som
skulle skapa ett djupförsvar framför slutvärnet.[2] Det
långa raka värnet avslutades i de yttre ändarna med korta värn,
vinklade inåt. För att kunna bestryka murarna uppfördes ett runt
torn i vardera vinkeln, samt ett torn på mitten.[1] Dessa
torn fungerade som kaponjärer.
Förslaget godkändes och resulterade
i fästningens mäktiga 678 meter långa slutvärn. Anläggningen, som
är en av Europas längsta byggnader, började byggas 1844 och var
färdigbyggt 1866.[4] Då
var 263 kanoner riktade mot fronten,och fästningen var planerad att
bemannas med mellan 6000 och 8000 man. Byggnadens tak, det så
kallade fredstaket, skulle också kunna tas bort och göra det
möjligt att använda det övre våningsplanet som ett
öppet batteridäck. Väggarnas tjocklek är 2-3
meter på "krigssidan" mot söder, men betydligt tunnare åt norr, in
mot fästningen.
Slutvärnet är huvudsakligen uppfört
i kalksten från Omberg, vilken skeppades över från Borghamn med båt. All sten höggs för hand
med primitiva verktyg och slipades med sand och vatten för att få
en slät yta.[4] Arbetsstyrkan
var brokigt sammansatt. Den bestod periodvis avindelta soldater, som under den ljusa
årstiden sändes till arbetskommendering på Karlsborg. Många från
den omkringliggande landsbyggden tog också frivilligt arbete här,
särskilt i samband med missväxtår. I båda dessa katergorier fanns
skickliga hantverkare. Dessutom fanns tvångskommenderade personer
med brottslig bakgrund, lösdrivare och fångar. De organiserades
under militära former mellan åren 1826 - 1885 i en särskild styrka
som först kallades Pionjärkåren, därefter Kronoarbetskåren
och slutligen Disciplinkompaniet. Vaktpersonalen bestod av indelta
soldater från olika delar av landet.[1]
Johan af Kleens ritning till den
årliga redovisningen av fästningsbygget vid Karlsborg, för år 1848.
Det 1844 påbörjade slutvärnet är markerat i rosa nere till
höger.
Reglerna i Pionjärkåren och dess
efterföljare var hårda:
Arbetstid |
Måltider |
Klädsel |
Avlöning |
Fritid [5] |
04.30-08.00 |
|
Mössa av ylletyg |
Några ören per dag
som sattes in på motbok |
I det närmaste
obefintlig |
|
Frukost en jungfru brännvin (8,2
cl) |
Bussarong tröja och byxor av
juteväv
Skjorta av linne |
Utbetalning efter strafftidens
slut |
På söndagarna förekom exercis,
persedelvård och städning |
09.00-12.00 |
|
Halsduk av läder och skor med
klackjärn |
Avdrag för förlorade kläder och
verktyg
Tillägg för återförande
av rymlingar |
Gudstjänsten, som ofta började
07.00 var obligatorisk |
|
Middag (dagens första mål)
Varannan dag fläsk och ärtor, varannan sill och potatis. Sön och
helgdagar kött och köttsoppa. |
|
|
|
14.00-20.00 |
|
|
|
|
|
Kvällsmål efter avslutat arbete
bestod av gryn- eller mjölgröt med svagdricka och
grötdopp. |
|
|
|
Förslag till förenklad landfront
1877 med kaponjärer (II och III) och blockhus, samt järnväg och ny
hamn öster om fästningen.
Bilder från
slutvärnet
-
En del av det 678 meter långa
slutvärnet, sett från huvudvallen.
-
-
Torn/Kaponjär vid
slutvärnet.
-
-
Befäst ingång till en kaponjär från
huvudvallen.
-
-
Ritningsförslag till skyddsvallar
framför slutvärnet 1867.
Huvudvallen
Då slutvärnet byggts färdigt 1866
hade anläggningen spelat ut sin roll som operativ fästning, och man
insåg att den aldrig skulle kunna spela någon avgörande roll i ett
krig. De planerade bastionerna framför slutvärnet slopades och i
stället beslöt man att bygga enklare lösningar, främst av
kostnadsskäl men också då man ville få anläggningen färdigbyggd så
snart som möjligt. Lösningen blev två mindre värn, så
kalladeblockhus, framför huvudvallen. Utskjutande
kaponjärer kunde också skjuta längs med huvudvallens grav. För att
föra ut trupper till olika platser på huvudvallen under strid
byggdes täckta gångar, poterner, inne i vallarna.[1]
År 1870 var Karlsborgs fästning i
fungerande skick men först 1909, efter 90 års byggnadstid,
förklarades den vara helt färdig.
Tidigare hemligstämplad karta över
byggnader inom och i närheten av Karlsborgs fästning. Ritad 1881 av
löjtnant Oscar Fredrik Haverman.
Byggnader
Samtidigt som fästningen byggdes,
uppfördes också olika hus i och runt anläggningen.
- Kungsvillan, byggd 1823 längst ute på udden, var
tänkt som kungafamiljens bostad om man måste lämna
Stockholm.
- Arsenalen (Tyghuset) som uppfördes på
1840-talet, var förråd för vapen och utrustning. Då fästningen var
centralförråd för hela armén fanns här ca 100 000 gevär och övrig
utrustning lagrad.".[3]
- Garnisonssjukhus utanför vallarna nära
Kungsvillan.
- Kajanläggning, verkstadsområde och smedja var
bland det första som byggdes på Vanäs, utanför
vallarna.
- Bank
- Ridhus och stallar.
- Officersbostäder.
- Garnisonskyrkan, som är inrymd mitt i
slutvärnet, invigdes 1869. Kyrkan ligger på andra våningen, ovanför
Fästningsmuseet, och var en gång även tänkt som plenisal för
riksdag och regering i orostider. I taket hänger en ljuskrona
tillverkad av 276 bajonetter istället för ljusprismor.
- Då bakladdade gevär och kanoner började
användas på 1860-talet uppstod behov avpatrontillverkning, vilket startade
på Karlsborg 1867. År 1886 utökades produktionen och förlades i en
särskild ammunitionsfabrik, Vanäsverken, utanför östra
vallarna.[1] Det
tidigare fabriksområdet bebyggs nu med sjönära
bostäder.
- Då
det nya kommunikationsmediet radio utvecklades i början av 1900-talet, så
togs 1915 beslut om att uppföra en svensk "storstation för
korrespondens med andra länder". Då Karlsborgs fästning fortfarande
var planerad att skydda riksdag, regering och krigsledning i
ofredstid, så valdes platsen Kråks mosse 5 km sydväst om Karlsborg
med tanke på att stationen,Karlsborg radio, skulle trygga Sveriges
radioförbindelser i krig som centralradiostation.
- År
1913 landade löjtnanten Gösta von Porat med sitt flygplan,
en Nieuport IV G, på exercisheden "Lusharpan"
framför fästningens huvudvall, och fann att markerna skulle vara
användbara vid flygövningar. 1915 använde arméflyget Karlsborg som
en av sina baser då det fanns stora möjligheter att öva skjutning
och bombfällning på artilleriets skjutfält. Även sjöflygplan
användes vid senare övningar. Under senare delen av 1930-talet
byggdes hangarer och landningsbana till det som 1 juli 1939
blev Västgöta Flygflottilj
F6 nära fästningen.
Fästningsbyggnader
-
Garnisonskyrkan, mitt i
slutvärnet.
-
-
Garnisonskyrkan, med sin ljuskrona
av bajonetter.
-
-
Fästningens värdshus, numera
officersmäss.
-
-
Kommendantshuset, fästningen äldsta
stenhus, byggt 1831-1838.
Vanäs udde och Karlsborgs fästning
under 1800-talet, sedd från sydväst. Modell i Karlsborgs
fästningsmuseum
Förändrad inriktning
Den långa byggtiden gjorde att ett
antal faktorer ändrade sig, vilket förändrade förutsättningarna för
fästningen.
- Ångmaskinen, vilket möjliggjorde snabbare
förbindelser med ångbåt och järnväg än vad segelfartyg och hästskjuts
kunde erbjuda. En resa Stockholm - Göteborg med diligenstog på 1830-talet cirka en
vecka.[5] De
nya förutsättningarna möjliggjorde ett strategiskt tänkande där man
snabbt kunde mobilisera en armé och förflytta den
mot en anfallande fiende.
- Utbyggnaden av det elektriska telegrafnätet. Detta innebar en
snabbare kommunikation och längre förvarningstid, än det tidigare
kommunikationssättet med hästkurir, där en ritt mellan Stockholm och
Göteborg tog två dygn.
- Vapenteknikens utveckling. Artilleripjäser som
konstruerades på 1880-talet kunde med lätthet skjuta igenom de 3
meter tjocka kalkstensmurarna på fästningen.[4] Räckvidd
och precision hade också ökat då räfflade eldrör börjat användas.
Då Vaberget ca 5 kilometer från Karlsborg skulle vara ett hot om
det utnyttjades av en fiende, byggdes Vabergets fästning här med ny
teknik då befästningsanläggningen, för första gången i Europa,
mellan åren 1888-1909 sprängdes direkt ut ur berget.[3]
- Omflyttning av befolkningen. I början av
1800-talet var huvuddelen av Sveriges befolkning sysselsatta i
jordbruket och Västergötland, närmast fästningen, hörde
till landets folkrikaste trakter. Detta förändrades med
industrialismens genombrott vilket medförde en kraftig inflyttning
till städerna.
- Förändrad strategi. Under Krimkriget 1853-56 seglade en
engelsk-fransk örlogseskader in i Östersjön och angrep ryska positioner,
bland annat på Åland. Ryssland tvingades slutligen att göra
Åland till demilitariserad zon.[6] Detta
innebar att hotet mot Sverige minskade och insikten om att
Ryssland, med hjälp av rätt allierad, kunde besegras. Det ökade
självförtroendet ersatte det tidiga 1800-talets uppgivna stämning,
och under senare delen av 1800-talet byggdes en serie befästningar
runt Stockholm, med en vilja att snabbt möta ett angrepp i stället
för den tidigare taktiken att dra sig tillbaka och kraftsamla inne
i landet.[6]
Nutida
förhållanden
Invid fästningen har
samhället Karlsborg, före 1832
kallat Rödesund, vuxit upp. Det var allra först en marknadsplats,
och efter 1819 blev det bostadsområde för personal vid fästningens
verksamheter och växte upp till en stad, mycket tack vare Göta
kanal som går genom staden.
Sedan fästningen utgick
ur krigsorganisationen vid
försvarsbeslutet 1925 har den i stället, tillsammans
med Boden, utgjort landets störstautbildningsgarnison. Sedan 1984
finns Livregementets husarer (K
3) här, där numera (sommaren 2011) bland annat ingår
snabbinsatsförband,Fallskärmsjägarskolan och Försvarsmaktens
överlevnadsskola. På fästningsområdet finns också specialförbandet Särskilda operationsgruppen
(SOG) inrymt.
Sedan 1935 är Karlsborgs fästning
statligt byggnadsminnesmärke och förvaltas
av Statens Fastighetsverk. Ett
antal av byggnaderna inne på fästningsområdet är ombyggda, med
bibehållen exteriör, och hyrs ut till civila
hyresgäster.
Kuriosa
- Karlsborgs fästning fanns med i den tyska
krigsplanläggningen inför ett eventuellt anfall mot Sverige
under andra världskriget. Inte som
huvudmål, utan som riktmärke för anfall mot näraliggande flygbasen
F6.[1]
- Den svensk filmkomedin Göta kanal 3
– Kanalkungens hemlighet från 2009, utspelar sig
bland annat på Karlsborgs fästning. Filmen väver också in sambandet
mellan Baltzar von Platen, Göta kanal och fästningen i sin
handling.
Taget ifrån wikipedia