Redan den 16 februari 1774 skrev Överståthållaren Carl Sparre "At åter igenom denna graf inrätta en canal emellan Hammarbysiön och Årstawiken, som utgiör en del af Mälaren, wore wäl möjeligit, för att befordra communicationen siöwägen omkring hela Södermalm". Dock lämnades den skrivningen utan gehör och inte förens år 1900 utreddes frågan igen så den 2 december 1913 lade hamnstyrelsen fram sitt förslag till stadsfullmäktige. Detta förslag var att skapa en farled från saltsjön till mälaren med ett djup av 6m samt en bredd på 40m, detta till en kostnad om 5,880,000:- och i denna summa ingick Danvikstullsbron, Skanstullsbron samt Hammarbysluss. Slutgiltiga beslutet togs den 20 september 1915.
Arbetsstyrkan uppgick 1917 till 143 man. Styrkan ökades fram till 1924 då man i medel var 449 man. Under hela arbetstiden omkom 7 arbetare varav 3 genom drunkning desutom 243 mindre olycksfall vilket på denna tid ansågs väldigt lite och ett lyckat projekt.
Startskottet för kanalbygget blev först i början av 1917 då de första 3 åren mest ägnades åt muddring samt sänkning av kanalen som syns på bilden nedan.
Muddring, 2 Maj 1918
På hösten 1917 då arbeterna med farleden precis påbörjats beräknade man om kostnaderna till 9.820.000:- samt att det skulle tillkomma kostnader för "farledsresolutionen betingade särskilda åtgärder" om 1.844.000:-. Utöver det beslutades om en hamnanläggning i Hammarbysjös norra strand om 3.021.000:-. Sedan beviljades det ytterligare anslag om totalt 16.201.600:- för fullbordande av hamnanäggningar i Hammarbysjö och Hammarbykanalen. Den totala kostnaden blev 30.886.600:-
Hammarbyleden/Danvikstullskanalen kom emellertid aldrig att få den stora betydelse för sjöfart och industri man hoppats på; endast ett fåtal industrianläggningar kom att utnyttja hamnen. Detta delvis på grund av att delar av kanalen var för grund för fartyg i transocean trafik. Idag är i stort sett all industri borta, istället har Norra och Södra Hammarbyhamnen bebyggts med bostäder under samlingsnamnet Hammarby sjöstad.