GASFABRIKEN PÅ ÄRHOLMEN
Den vackra, putsade byggnaden på Ärholmen är unik i Sverige. Den är specialbyggd för tillverkning av gas och härifrån försörjdes 200 fyrar och ett otal lysbojar från Varberg till norska gränsen 1918-1965.
Gustaf Daléns geniala uppfinningar var enkla och pålitliga och svenska fyrlampor drevs med gas ända till 1980-talet, då gasen ersattes med solceller och batterier.
Acetylengas bildas då karbid och vatten blandas. Gasen fylldes på behållare på 50 eller 100 kilo.
Karbidslammet köptes av traktens bönder. Så fick kossorna vita väggar i båset samtidigt som slammet höll flugorna borta.
Gasen är mycket explosiv och elektriska apparater var förbjudna i fabriken.
Ljus fick arbetarna genom fönstren från gaslampor på utsidan. Minsta gnista kunde orsaka en explosion.
Det hände när en av fyrvaktarna skrapade ren en glaspropp med sin kniv. Han fick brännskador och förlorade en tumme.
Tidigt på våren, så fort vädret tillät landstigning, gjordes en inspektionsrunda i skärgården,
då vinterns skavanker rättades till och fyrvaktarna släpade de tunga behållarna över klipporna för att fylla fyrarnas gasförråd.
I början av december gjordes en sista inspektionsresa, reservbehållarna fylldes och gastillverkningen avslutades för säsongen.
Men krånglade någon fyr bar det av oavsett tid och väder.
På Ärholmen bodde tre fyrvaktare och en fyrmästare med sina familjer, får, hundar och höns.
För kvinnorna var hushållet ett heltidsgöra. Vid stranden gjordes fynd, både trevliga som smörlådor och rågummibalar, och hemska som minor och kroppar som flutit iland efter sjöslag och förlisningar.
Innan det fanns radio och väderleksrapporter lärde sig människorna härute att göra egna prognoser.
Från köksbordet kunde man se vartåt det blåste, för måsarna står alltid med näbben mot vinden.
När måsarna badar, putsar fjädrarna och är som galna efter mat då är det storm på väg.
Och fylldes huset av flugor kunde man vänta åskväder. Men det sker mer underliga saker här än överraskande väderomslag.