Den 19 juni loggade jag en cache för 365 dagen i rad. Det här är en lång historia och det var absolut inte meningen från början. Det har dock varit ett mål det senaste halvåret och nu när man nåt dit vill man på något vis dela med sig lite av erfarenheterna. Jag funderade ett tag på var man skulle göra det. I någon logg kanske, eller kanske på facebook eller i en blogg. Sen slog det mig att det finns ju ett ställe där jag brukar publicera texter så varför inte använda den? Sagt och gjort det fick bli i formen av en cachebeskrivning.
Och ja, det finns en burk man kan logga också om man vill.
Hur det började
Som sagt var, det här var absolut inte meningen från början. När jag började cacha så upptäckte jag snabbt att det var ett trevligt sätt att komma ut. Efter ett par dagar så börjde vi fundera på att försöka orka cacha en hel vecka i rad. Det lyckades vi faktiskt med. Vi det laget hade vi också upptäckt BatchGen och tyckte att man kanske skulle kunna klara av 2 veckor också. Det var semestertider så det gick bra även om familjen tyckte man var lite konstig.
Nästa steg om en hel månad verkade avlägset men rätt vad det var hade vi kommit dit också. Två månader verkade så avlägset att vi inte ens försökte satsa på det men efter ett tag var vi ganska nära och då fick även det bli ett mål. Det fortsatte på samma sätt och till slut hade vi också 4 månader inom räckhåll.
Vi bestämde oss för att sluta när vi kommit upp till 4 månader i sträck. Men vi det laget hade det blivit en trevlig vana och familjen hade vant sig. Det föll sig därför inte bättre än att vi fortsatte ett tag till. När vi passerade ett halvår föddes för första gången tanken att fullfölja och köra ett fullt år.
Några veckor innan vi kommit upp till 365 dagar upptäckte jag att den kommande versionen av BatchGen kommer att gynna de som loggat 366 dagar, så det fick bli att flytta fram målet en dag.
Varför?
Varför i hela friden ger man sig på att göra något sådant här? Det viktigaste är att det på det stora hela taget inte varit jobbigt. Jag har flera idrottande barn och då blir det ändå resor runt i stan för att skjutsa de flesta kvällar. Att då samtidigt passa på att cacha har bara gjort det roligare. Det är klart att alla dagar inte är lika enkla, men på det hela taget har det inte varit alltför många dagar som det varit svårt att hinna cacha.
När man väl håller på har det varit ett roligt mål bland andra att samla på sig många dagar.
För mig har det varit viktigt att hitta olika aktiviteter man kan ha tillsammans med sina barn. Beroende på olika intressen har det blivit olika med olika barn. Ibland kan det var idrott, ibland något annat . Med en av sönerna, awopcxet, har just cachandet blivit ett sådant gemensamt intresse. Vi har gjort den här resan tillsammans, han har legat ett par dagar före mig och det har definitivt varit stor hjälp att vara två. Vi har inte cachat tillsammans hela tiden men under ganska stor del, kanske 80-90%
Hälsoaspekten har också varit väldigt viktig för mig personligen. När det här började hade jag ganska länge haft mycket problem med rygg och höft. En så enkel sak som att gå 200m till en cache var i början oöverstigligt många dagar och cykla hade jag inte kunnat göra på över ett år. Cachandet har givit mig en morot att röra på mig även dagar då jag haft problem och på köpet har jag blivit mycket bättre. Det är en bit kvar till toppformen, men det är väldigt mycket bättre nu än för ett år sedan och jag är övertygad om att cachandet haft en avgörande inverkan.
Utmaningar?
Jag har hört många som inte riktigt förstår hur man orkar hålla på och ett hyggligt mått av envishet och tålamod krävs nog om det inte skall bli jobbigt. Har man bara klart för sig varför man håller på bör det dock inte vara oöverstigligt.
Tillgången på cachar är kanske den största utmaningen. För oss kom 11-11-11 eventet som en frälsning. Vi tog bara måttligt med cachar under eventet och fick istället en ganska god mängd cachar som hjälpte oss klara oss genom vintern. Utan det hade det blivit tufft. Ett par andra event har också hjälpt till med att släppa många nya cachar.
Resor är oftast trevligt ur cachingsynpunkt, men vid ett par tillfällen var det lurigt att hinna med en cache också. Det gick dock att lösa med lite noggrann planering.
Väder kan göra det svårare. Många cachar i regn och snöfall har det blivit. Ett par gånger dessutom i smärre snöstormar. Men det går det också.
Sjukdomar är nog annars det som det är svårast att hantera. En del tur krävs så att man inte blir alltför däckad. Vid ett par tillfällen har ryggen varit så arg på mig att det var svårt att sitta i bilen. Som tur var hade jag enkla cachar nära och det gick att lösa. Närmast ett misslyckande var det annars när jag hade influensan i vintras. Den dag jag mådde som sämst var det knappt jag kom tillbaka de 50 metrarna från cachen till bilen, och att köra hem sedan var läskigt.
Hur?
Det var först ungefär 6 månader in, som vi bestämde oss för att satsa på ett år och då vi började bry oss om hur man skulle nå dit.
För att det skall bli hanterligt är det viktigt att man planerar och sparar cachar till senare tillfällen. Ibland innebär det att cacharna hinner försvinna innan man hunnit logga, men det är en bieffekt man måste ta.
En taktik vi använt ganska mycket, speciellt i vintras, var att ta så svåra cachar som möjligt. Det här innebär att vi pulsade ut i skogen i bara mån- och ficklampsken till många cachar. Inte det bekvämaste sättet att cacha, men det blir desto roligare när det funkar.
När vi hade 4 månader kvar gjorde jag en lista av "enkla" cachar som skulle räcka för 75% av den återstående tiden om vi bara tog en om dagen. Det har vi sedan följt benhårt. Aldrig mer än en cache om dagen från listan och de dagar då man inte behöver ta någon alls därifrån är extra lyckade. Nu var alla cachar inte särskilt enklar och en del han försvinna innan vi tog dom, men det har varit ett viktigt verktyg för att klara slutspurten.
Skall man göra detta?
Jag tycker absolut att man kan ge sig på detta om man verkligen vill och har rimligt antal ologgade cachar nära platser man ändå befinner sig på. Men man skall nog vara noga med vad som motiverar en att gör det. Om det bara är antalet dagar i sig som är enda mål så kan det nog bli svårt. Fundera igenom varför ordentligt annars kan det nog bli jobbigt.
Man skall också vara medveten om att det ger en del begränsningar. För min del har det dagliga cachandet inte varit särskilt jobbigt, men att vara tvungen att hushålla och inte cacha så mycket/effektivt som man vill har tidvis varit ansträngande. Det blir inte riktigt lika avslappnat som man skulle vilja.
Jubileumen
Som det föll sig hade vi en hel rad med jubileum de här dagarna:
- 2012-06-16 awopcxet FTF 12 månader i rad
- 2012-06-17 awopcxet cachar loggade 365 dagar i rad
- 2012-06-18 awopcxet cachar loggade årets samtliga 366 kalenderdagar
- 2012-06-19 jober72 cachar loggade 365 dagar i rad
- 2012-06-19 jober72 1300 loggade cachar
- 2012-06-19 jober72 ett år som cachare
- 2012-06-20 jober72 cachar loggade årets samtliga 366 kalenderdagar
Dessutom bar det sig så att jag den 19:e loggade min 175:e Team_Ese cache och 50:e gormare cache. Som extra bonus avslutades kvällen med en FTF.
Sedan då?
Nya mål finns det alltid och framför allt ser jag fram emot att få ett mera avslappnat cachande.
awopcxet avlutade sin serie med en cachingfri dag den 19:e juni. Själv har jag faktiskt inte slutat riktigt ännu. När det här skrivs tror jag att det är 369:e dagen, men det lär väl bli stopp snart.