Smittmarken
På 16- eller 1700-talet ska det ha legat en stuga mellan landsvägen och skogen. I stugan bodde en gammal kvinna vars son var en beryktad tjuv i granntrakten. För det mesta hade sonen sitt tillhåll i moderns stuga. Sonen var ofta efterlyst och kronobetjäningen brukade ta hjälp av svinhagabönderna för att försöka gripa honom. Då han aldrig gjorde dessa bönder något ont var de dock inte särskilt behjälpliga vid försöken att gripa honom. Bönderna var istället ganska högljudda och stod och diskuterade utanför stugan när de kom för att gripa honom. Eftersom stugan även hade en bakdörr kunde sonen lätt smita ut och gömma sig i skogen. Modern i sin tur svarade att hon inte visste var han fanns. Sonen blev aldrig gripen.
Det cirka 300 x 200 meter skogsområde där sonen gömde sig kom att kallas Smittmarken efter hans namn eller smeknamn som var just Smitt.
Gömman ligger en liten bit nordöst om det område RAÄ:s fornsök hävdar är Smittmarken, men vad säger att han endast höll till inom precis det området.
Kort om Sjövik (tidigare Stora Svinhaga)
Platsen omnämns i skrift första gången 1481 ”Laurens i Swynhagha”, men diverse fynd visar på att området har varit bebott betydligt längre än så. Det nuvarande namnet, Sjövik, kom till 1860 då den dåvarande ägaren patron Johan August Ljunggren tröttnat på sitt öknamn, ”Stora galten”, som ju anspelade på gårdsnamnet. Nuvarande Svinhaga gick fram till detta namnskifte under benämningen Lilla Svinhaga.
Under Sjövik låg tidigare nio torp och tio backstugor. Idag består Sjövik av tre gårdar samt ett antal fristående hus.
Underlag till texten har hämtats från flera håll, men mycket går att läsa i Bill Landéns böcker om bankerydsbygden.