Ornäsbjörken upptäcktes 1767 av landssekreteraren
Hans Gustaf Hiordt i
Lilla Ornäs i
Dalarna. Han beskrev den året därpå för
Carl von Linné. Denne önskade få ett exemplar sig tillsänt till Uppsala, men detta gick inte att ordna under hans livstid. Carl von Linné den yngre gav den dess latinska namn 1781.
År 1786 publicerade provinsialläkaren i Hedemora Carl Magnus Blom en uppsats om ornäsbjörken i Kungliga Vetenskapsakademiens Nya Handlingar. Han trodde den var en korsning mellan björk och skogslönn.
Den norske biologen Fredrik Christian Schübeler (1815-92) publicerade 1885 ett träsnitt företsällande den ursprungliga ornäsbjörken i sin norska floraViridarium Novegicum – Norges væxtrige, et Bidrag til Nord-Europas natur- og culturhistorie. Detta träsnitt var baserat på ett nu förkommet foto av björken som togs 1878. I övrigt finns inget foto av ursprungsträdet, som föll i en storm i april 1887.
Innan moderträdet föll hade förökningsmaterial tagits från det. Den som såg till att ornäsbjörken spreds var
Experimentalfältets dåvarande chef Erik Lindgren. Denne hade hämtat
ympris från björken på Lilla Ornäs och lyckats föröka den i Experimentalfältets plantskola i
Frescati, och ett par av hans ornäsbjörkar står fortfarande kvar där. Alla dagens ornäsbjörkar härstammar sannolikt från denna förökning.
Ornäsbjörken utnämndes 1985 till
Sveriges riksträd och har sedan dess planterats i flertalet svenska kommuner på en central plats. Genom denna utbredda plantering kan man följa trädens
fenologi, det vill säga tidpunkt för knoppsprickning med mera.
(Wikipedia)
För att finna slutgömman så ta dig till koordinaterna, där finner du riksträdet i Östersund.
Strax intill finns en informations skylt där du finner ett årtal (XXXX) när förnyelsearbetet startade.
N63 10.(XXXX-1331)
E014 38.(XXXX-1745)