Under 1800-talets förra hälft växte sig textilindustrin stark i Kinnarumma socken. Exempel på detta är fabrikssamhällena Rydboholm och Viskafors. I Rydboholm, ca sex km sydväst om Borås, grundade fabrikören Sven Erikson Sveriges första mekaniska väveri år 1834. Förutom bruksmiljön intill Viskan består samhället främst av egnahems- och villaområden. Genom orten går landsvägen mellan Borås och Kinna.

Rydboholms kyrka är belägen intill en fördämning av Viskan ett stycke nordöst om industribebyggelsen där kontor, fabriksbyggnader och tjänstemannabostäder med mera ingår. Kyrkan och den kvarvarande industriella bebyggelsen ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården, med motivet att det är en tidig industriell miljö av stort kulturhistoriskt värde.

RYDBOHOLMS KYRKA uppfördes 1852 vid Viskans strand för Rydboholms fabrikssamhälle på initiativ av fabrikören Sven Erikson. Byggandet av kyrkan bekostades i sin helhet av Erikson. Väveriet i Rydboholm sysselsatte 300 personer och på grund av det långa avståndet till sockenkyrkan ansåg fabrikören att en privat kyrka behövdes för fabrikens anställda. Den nyuppförda kyrkan bestod endast av ett långhus. Inredningen utgjordes i stor utsträckning av gåvor, främst från Rydboholms AB.

1884 tillkom den första orgeln. Kyrkan bestod till en början endast av ett långhus och 1899 tillbyggdes ett trätorn i väster med två klockor, samtidigt tillbyggdes sakristian. Tornet fick stå kvar till 1934 då det ersattes med det nuvarande efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson. Vissa källor menar emellertid att endast tornets övre del ombyggdes.

Kyrkan genomgick en omfattande renovering 1918-20, då kyrkans interiör omdanades helt. Predikstolen, som var placerad över altaret i koret, ersattes med ett nytt som placerades vid södra långhusväggen. Även altaret ersattes, liksom bänkinredningen. Ett stjärnformat fönster i taket över koret sattes igen och de befintliga väggmålerierna, som bland annat bestod av en illusionsmålad tempelgavel på korets sydöstra vägg, målades över. Boråskonstnären John Hedaeus försåg kyrkan med ny altartavla samt dekorativa målerier i fönsternischerna och kring ljuskronornas fästen i taket. Han gjorde även ritningarna till sniderierna för predikstolen, krucifixet ovanför altartavlan samt dopfunten. Kvar från den ursprungliga inredningen är sedan denna renovering endast altarringen.

Den ovan nämnda renoveringen genomfördes av anställda på bruket, eftersom det uppstått brist på bomull i samband med kriget och därmed också brist på sysselsättning. År 1936 om- och tillbyggdes orgeln med bevarande av den ursprungliga fasaden. Året därpå renoverades kyrkan efter förslag av arkitekten Sigfrid Ericson.Inför 100-årsjubiléet 1952 ommålades kyrkan utvändigt.

Kyrkan var i brukets ägo fram till 1970 då den skänktes till Kinnarumma församling.

Till anläggningen hör ett församlingshem beläget på en höjd ett stycke norr om kyrkan. Detta uppfördes kring sekelskiftet 1900 och fungerade ursprungligen som brukets sjukstuga. Ett gravkapell uppfördes 1934 ett litet stycke nordväst om kyrkan och revs på 1960-talet.

Källa; Riksantikvarieämbetet