Den har jag lagt ut helt enkelt därför att jag vill visa er en fantastikt fin plats. Spana in de fantastika träden som är helt eller delvis täkta av Murgröna. Skogen är riktigt trollskt.
Murgrönan skiljer sig betydligt till utseende och växtsätt från sina närmaste släktingar. Den är en vedartad klätterväxt eller lian som håller fast vid stödet, till exempel trädstammar eller klippor, med korta rötter, häftrötter. Sådana lianer kallas rotklättrare. Arten har sitt huvudtillhåll i mellersta Europas lövskogar, där den stiger upp i de stora träden, såsom ek, och blandar sin krona med deras. Den kan också täcka såväl hyddor som slott med en tät vägg av sega, hopflätade grenar och en mörkgrön bladmosaik.
Murgrönan hör till de ständigt grönskande (sempervirenta) vedväxterna, och med sin förmåga att, än med långa rankor än som täta draperier, växa upp på lodräta ytor, är den, så långt klimatet medger, en lättodlad och varaktig spaljé- och murväxt och dessutom en av de vackraste genom bladens djupa färg och prydliga teckning. Gamla och storväxta exemplar, som täcker en byggnad upp till taklisten, är sevärdheter.
Murgrönans blomning infaller på hösten. Fruktbildningen sker alltså på vintern och frukterna mognar först fram på våren. Denna växt har tvågestaltade (dimorfa) blad. De breda, handflikiga och handnerviga bladen på de klättrande grenarna byts på blomskotten mot blad med hela, äggrunt lansettlika och fjädernerviga skivor. Blomställningen är en enkel flock. Blomfärgen är oansenligt gulgrön, men blommornas stora disk, som är ymnigt nektaralstrande, besöks flitigt av insekter under varma höstdagar, mest av större tvåvingar, som blomsterflugor. Blomman har 5 mycket små foderblad, 5 kronblad med bred bas, 5 ståndare och ett undersittande fruktämne med 5 rum. Frukterna, som vid sin mognad blir svartaktiga, saftlösa bär, har ett enda frö i varje rum.