Fiskelägen/Nabben
I många århundraden har ett omfattande fiske bedrivits runt kusten utanför När, men även avsevärt längre ut. Man använde sig av de traditionella en-, två- och tremänningarna och kunde med dessa grundgående båtar utgå från de små hamnarna runt kusten. Bara i När socken finns ett flertal hamnar väl lämpade för fiske med båtar av denna typ. Även de största av dessa båtar, tremänningarna, som kunde vara ända upp till 30 fot långa, var nog grundgående för att gå in i vilken hamn som helst. Det var till och med möjligt att helt enkelt dra upp båten på stranden om så krävdes. Även om båttypen var väl beprövad och mycket sjövärdig, handlade det ändå om relativt små och öppna båtar. Vid fiske långt ute till havs, under framför allt höst och vinter, kostade hastigt påkomna stormar och nedisningar många fiskare livet. Det var därför inte så konstigt om man, så fort man hade råd, köpte sig en större, däckad och motordriven kutter. Med dessa kuttrar fortsatte garn- och krokfisket till in på femtiotalet, då en ny typ av fiske introducerades – trålfisket.
En trålare kunde fånga större mängder fisk och på ett mycket säkrare sätt. Men det fanns en hake! Dessa stora och djupgående fartyg var hänvisade till endast några få djupa hamnar för att kunna gå i land. Ljugarn och Ronehamn var alternativen för Närsfiskarna, vilket var mycket förtretligt, eftersom de bästa trålbottnarna (jämna ler- eller sandbottnar) finns utanför När.
Strandbruket var ett ofrånkomligt komplement till jordbruket. När lär vara den socken som drabbats hårdast av drunkningsolyckor i samband med fiske. Det beror sannolikt på att det var fler människor i När som var beroende av strandbruk än i andra socknar. Det var gott om småbönder i När – och alla fiskade.
Förutom Närshamn som är den största av dem alla finns ytterligare åtta fiskelägen, som i dag inte används för det reguljära yrkesfisket, men väl för visst fritidsfiske och som alla fortfarande har levande strandbodar. Dessa är i ordning från söder till norr:
Kapellet
Kapelluddens Fiskeläge vid Pilgårdsviken är ett av Gotlands bäst bevarade fiskelägen. Det finns med på 1701 års skattläggningskarta och benämns då "cappells reev". Här finns idag ett 25-tal bodar, 2 pirer, länningar, lysarstänger och bakom bodarna finns lämningar av en skans från tidigt 1700-tal. På framsidan kan man slå sig ner och se solen gå ner över vattenspegeln i Pilgårdsviken.
Fluntings
Fluntings ligger på södra sidan av Austerviken och brukades främst av gårdar på Burgen för ett kustnära husbehovsfiske efter gädda, sik, abborre och id. Sina storbåtar hade dessa fiskare vid Kapellet.
Nätbodar/Trådstrand
Nätbodar som ligger på norra sidan av Austerviken användes i första hand av gårdar i östra delen av socknen för strandnära fiske efter sik och vintertid för att dra not efter gädda under isen.
Djaupdy
I Hammaren på den låga stranden mellan Austerviken och Lillviken ligger Djaupdy – eller egentligen Djaupdöi – med anor åtminstone från 1700-talet. Det var tidigare närkarnas viktigaste fiskeläge. Där finns ett fyrtiotal strandbodar och en skyddad hamn byggd runt år 1890. När fiskebåtarna blev för stora för de mindre hamnarna flyttade många yrkesfiskare över hit. Här har också funnits salterier för export av insaltad av strömming till Tyskland. Vid 1800-talets slut var 59 fiskare registrerade här. Yrkesfisket tynade bort med övergången till ännu större båtar än de tremänningar och däckade kuttrar som dominerat här fram till dess att trålfisket tog över.
Hammarnäs/Gardbostrand
Hammarnäs ligger vid Lillviken. Här hade fiskare från Garda socken sin hemmahamn. En mindre brygga går ut i vattnet. Ett visst yrkesfiske bedrevs ända in på 1980-talet, främst med storsjöryssja. Här finns en långgrund och barnvänlig sandstrand.
Nabben/Laubostrand
Nabbens fiskeläge ligger i När socken, men har varit Laubornas fiskeläge sedan 1600-talet, ev. ännu tidigare. Men själva marken har tillhört Garda socken. Fiskarna fick betala årlig skatt, bestående av två valar strömming av varje fiskare, till markägarna i Garda för att dessa skulle upplåta mark till garnberedning.
Gamla protokoll som sparats från 1880-talet berättar om segslitna trätor och processer om mark och tillhörighet. Nabben, eller Nabbu på gutamål, hade sin blomstringstid på 1800-talet. Prosten Anton Lyth hade lyckats utverka riksdagsanslag för byggandet av större hamnar och Nabben var en av dem. 63 fiskare fanns inskrivna under denna glansperiod, en del kom så långt ifrån som Burs, Buttle eller Havdhem.
Hamnen hade två långa stenarmar (pirar), men dessa flyttades 1924. Hamnbassängen torrlades, kortades samt rensades. Nabbu fick 500 kr till byggandet från kronan genom prosten Anton Lyths ansträngningar. På 1900-talet flyttade fisket till Djaupdy när heldäckade kuttrar började användas. Båtarna var för stora för hamnen vid Nabbu, där man fört en ojämn kamp mot sand och släke, fastän man hade en lucka som vevades ner till skydd för båtar och mot släke. Vinterstormarna fick till sist övertaget, så luckan spolades bort och ersattes aldrig. År 2011 köptes marken in från markägarna, så nu ägs Föreningen Nabbens fiskeläge av 30 bodägare. Detta fint bevarade fiskeläge i När utgör ett lämpligt utflyktsmål för naturälskare och fågelskådare
Natudden
Vid Natudden på Närsidan av Lausviken byggdes två bodar på 1930-talet avsedda för förvaring av ålredskap. Där bedrevs ålfiske, först med ålryssor sedan med bottengarn. Man fiskade ål på hösten, augusti-oktober. Fångsten förvarades i "Pärkar" som var stora tätt slutande trälådor, ca 4 m långa, 2 m breda i ena änden och 1 m höga. Dessa Pärkar som hade formen som en båt, spetsig i ena änden ställde man ute i viken och i virket fanns massor av små hål för att vatten skulle kunna strömma igenom. Varje höst kom små skutor in och hämtade ålfångsten från säsongen. Båten Olga med kaptenen Per Håkansson var inne den 13 nov 1939 och hämtade ål som såldes till Polen och Danmark. Mellan 1938–43 finns det bevarade kvitton på att försäljning har skett. Vissa år kom man och hämtade ål två gånger under hösten, men vanligast var en gång i slutet på oktober eller i början på november.
Brändu
Strax intill Natudden ligger Brändu. De första som fiskade där var lauboar, fisket bedrevs då med ålbottengarn. På 1960-talet satte några dit en bod på hjul som de hade till ålfisket. 1971 fick Einar Jakobsson tillstånd att bygga en bod där och de andra fyra bodarna kom senare under 1970-talet. Även pirarna och bryggorna byggdes då. Namnet Brändu kom av att den stora stenen som ligger utanför hamnen kallades för Bränndstain. Brändu är i dag ett levande fiskeläge med flundrefiske på sommaren och sikfiske på hösten som bedrivs av 6–7 båtar.
Källor: Allan Nilsson Bomunds i Hammaren, Rolf Lindström Källstade Lau, A&P Häglund, När och Närkar, Ronström, En gammal strand – Ett gammalt fiskeläge, C Häglund, Strandfolk och fiskelägen på Gotland.
I varje cache i serien finns en kod till bonusen.
In every cache there is a code to the bonus cache.