Bräcka och portar
Genom skog och mark och tvärs över stora hällområden går en smal, långsträckt höjdrygg av sten, grus, sand, silt och ler. Ryggen kan följas hela vägen från Göteborg och många mil mot sydost. Den bildades för cirka 13000 år sedan som en randbildning av en smältande landis. Vid sjön Lygnern skapades Fjärås bräcka. I Viskans dalgång bildades samtidigt de kullar som kallas Veddige portar.
Spärr i dalgången
De stora dalgångarna vid Lygnern och Viskan koncentrerade flödet av smältvatten och omdelbart utanför isfronten avsattes stora volymer av sand och grus. Vid Lygnern blev bräckan så stor att floden i dalgången fick ta sig ett lopp runt bräckan. Veddige portar har sannolikt också en gång spärrat hela dalgången.
Sjön blev en flod
Havsytan stod vid isavsmältningen cirka 70 m över nuvarande nivå och till denna nivå byggdes isälvsdeltat upp. Efterhand som landytan höjde sig kom en sjö att bildas bakom portarna. Viskans dalgång är omgiven av bergshöjder och vattnet kunde inte finna ny väg utan bröt genom och skapade en ravin genom grusmassorna. På det sättet bildades portarna på ömse sidor om Viskan. Sluttningarna ner mot Viskan stupar i rasvinkel.
Naturligt vadställe
Kvarvarande grovt stenmaterial skapade forsar. Botten var fast och stadig och platsen blev ett naturligt vadställe innan det fanns broar över Viskan. Den gamla kungsvägen genom Halland gick därför förbi Veddige.
Floden var en sjö som försvann
Forsarna hindrade flodens lopp mot havet. Uppströms portarna förblev Viskan uppdämd till en långsträckt sjö som kallades Veselången. Vid lågt vattenstånd torkade sjöbotten upp och marken användes för höslåtter. I mitten av 1800-talet bestämde man sig för att dika ut sjön för att få mera odlingsmark. En kanal grävdes genom den grova massorna på flodbotten mellan portarna. Veselången tömdes och nu återstår bara en mindre sjö, Dran, omedelbart uppströms Veddige portar.
Portarna blir allt mindre.
Under många år har man tagit sand och grus ur Veddige portar. Avlagringarna är därför inte så mäktiga som de en gång har varit. Från höjderna har man fortfarande en fin utsikt över Viskans dalgång. Vandringsleden passerar flera grustäkter och en betongfabrik så man kan se hur avlagringarna ser ut inuti och vad materialet används till.
Sources: Carserud, Leif: Geologiska sevärdheter i Halland. 80 sidor. 1997. ISBN 91-630-5322-5