Historien
Det var en gång en cirkus som inte var speciellt känd. Varför den inte är så känd kommer du nog att få en förklaring till, om du fortsätter läsa. Kanske har du hört talas om den, men jag tvivlar på det. Mig veterligen så har den aldrig varit här på cirkusplatsen och uppträtt, men jag kan ha fel.
Den Drömmande Direktören Drufus var den som bestämde på cirkusen. Han hade redan när han var 5 år börjat drömma om att få ha en egen cirkus. Han såg redan då framför sig hur han skulle ha åtminstone 7 av världens främsta cirkusartister jobbandes på sin cirkus. Cirkustältet skulle vara så stort och högt att man skulle kunna se det från hela staden som man besökte. När man drog iväg med alla vagnarna till nästa stad, skulle raden av vagnar vara 1 kilometer lång. Inga små drömmar med andra ord.
Alla de visioner som Den Drömmande Direktören D hade, ville väl inte riktigt slå in. Så istället för några av världens mest berömda clowner, lindansöser och andra artister, fick han nöja sig med 4 av de mest misslyckade personer som uppträtt på en cirkus istället. Förutom dessa så hade ju han Den Charmante Clownen Clas på sin cirkus, som gjorde så gott han kunde för att bidra med några minnesvärda cirkusupplevelser. Han hade 2 riktigt välkända nummer som publiken för det mesta brukade bli riktigt imponerade av. Det första var när han cyklade enhjuling baklänges. Enhjuling och enhjuling går väl att diskutera. För att han inte skulle falla omkull så hade han monterat 2 stödhjul, 1 på höger sida och 1 på vänster. När han cyklat baklänges nästan hela vägen runt manegen, brukade Den Drömmande Direktören D komma fram för att få vara med och ta emot några av de enstaka applåder som cirkusen fick ta emot vid varje föreställning. Den Charmante Clownen C var alltid lika oförberedd på detta. När han märkte att han fått sällskap blev han så rädd att han tappade balansen och föll handlöst framåt och slog den röda näsan i marken, trots de monterade stödhjulen. Det andra numret som brukade vara uppskattat var då han trollade bort någon av sina 7 gräddvita kaniner.
De mindre lyckade artisterna på cirkusen var Den Eländige Elefantskötaren Efraim, Den Apatiske Akrobaten Alfons, Den Fege Fakiren Fabian och sist men inte minst Den Bastante Ballerinan Bodil. Tillsammans bidrog dom alla till att Den Drömmande Direktören D inte fick den cirkus som han så länge hade önskat sig.
Den Apatiske Akrobaten A hade provat det mesta för att komma i form, och ta sig ur sitt apatiska tillstånd. Efter 9 olika kurer eller behandlingar så var det bara 1 som haft viss effekt. Det som fungerade bäst var att umgås med djur. Som sällskap hade han därför skaffat sig 5 gulliga små apor. Aporna lärde sig snabbt att ta efter Den Apatiske Akrobaten A, och det dröjde inte länge innan de kunde göra både 2 och 3 volter. Ibland blev det även med skruv, utan att det var meningen. Allt eftersom aporna lärde sig mer, föll Den Apatiske Akrobaten A djupare ner i sin apati. Aporna hade helt enkelt tagit över rollen som cirkusens akrobater.
Den Fege Fakiren F vågade inte göra mycket av det som vanliga fakirer brukade göra. När han skulle sluka eld så var han så rädd att han istället för facklor, använde små tändstickor istället. Han vågade aldrig ta mer än 1 åt gången, dessutom blåste han ut den innan den kommit i närheten av den väntande munnen. Det var ytterst sällan som publiken inte lade märke till detta fusk, och hans framträdande brukade sluta abrupt då publiken buade ut honom. Det var bara 2 gånger som han lyckats genomföra hela sitt framträdande. Förutom de fasansfulla tändstickorna brukade han ta fram sin spikmatta som han skulle lägga sig på. Mattan hade Den Fege Fakiren F tillverkat själv. Men istället för att slå spiken genom plattan, så att de spetsiga ändarna stack ut, hade han bara slagit i spikarna en liten bit, så att de platta spikhuvudena var det han skulle ligga på. Dessutom var han rädd för att det skulle bli för många spik, så han hade nöjt sig med 7 rader spik, med 7 i varje rad.
En kväll hade Den Fege Fakiren F övat in ett nytt ytterst farligt nummer. Han skulle göra något som ingen hade trott att han skulle våga göra. Han hade skaffat en krokodil, en med många vassa tänder i gapet. Numret gick ut på att han skulle leda in krokodilen i koppel, därefter skulle han stoppa in huvudet i krokodilens gap, utan att bli uppäten. Allt skulle naturligtvis ske med förbundna ögon för att göra det hela ännu mer spännande. Första kvällen då han skulle vissa upp det hela kom han smygande mycket sakta in i manegen, med krokodilen snällt efter sig. Eftersom han hade ögonen förbundna, såg han inte den vässade trollstaven som Den Charmante Clownen C hade tappat lite tidigare på kvällen, då han smällde ballonger i ett av sina framträdanden. Det vassa föremålet stack upp lite ur sågspånet på marken, och det slutade inte bättre än att trollstaven gick rakt in i magen på det intet ont anande djuret. Ett ljudligt pang hördes i cirkustältet då den uppblåsbara krokodilen fick punktering, och all luft gick ur den. Den Fege Fakiren F blev så rädd av ljudet att han slet av sig ögonbindeln och sprang så snabbt han kunde ut ur tältet. Han slutade inte springa förrän han sprungit 6 kilometer. För så långt trodde han aldrig att en arg (punkterad)krokodil skulle orka springa.
Den Eländige Elefantskötaren Efraim hade det inte så lätt han heller. Hans elefanter kunde inte riktigt förstå vad det var dom skulle göra. Hur han än försökte få dem att göra olika saker så bara tittade de på honom med stora ögon och gick sin väg. Om han hade tur så gick de i alla fall runt ett varv i manegen. Till en föreställning hade de dock lärt sig en sak, dock inget som Den Eländige Elefantskötaren E skulle uppskatta. Elefanterna hade tagit efter Den Bastante Ballerinan Bodil, och hennes nummer med att gå på lina. Mycket längre än 2 meter ut på linan brukade hon aldrig komma. Då hade nämligen hennes vikt gjort att linan nått bristningsgränsen och det dröjde inte länge innan linan gick tvärt av och Den Bastante Ballerinan B föll handlöst mot marken. Det elefanterna nu gjorde var mycket likt originalnumret. När alla de 5 elefanterna gått sitt varv runt i manegen klättrade de helt plötsligt upp mot den lilla avsatsen högt upp under cirkustältets tak. När alla var på plats, tog de gemensamt ett par kliv ut på den spända linan. Inte olikt de flesta andra föreställningarna så gick naturligtvis linan av. Elefanterna föll nu mot marken och Den Apatiske Akrobaten A som råkade sitta just under den nu trasiga linan. Den Charmante Clownen C förstod att här var goda råd dyra och rusade till platsen. Efter ett visst tumult hade elefanterna åter kommit på benen och leddes ut ur manegen, tutande med snablarna sträckta mot taket. Sämre gick det för Den Apatiske Akrobaten A, som nu inte längre var speciellt apatiskt, mest bara platt.
För att muntra upp den chockade publiken tog åter Den Charmante Clownen C initiativet och gjorde sig i ordning för att kunna trolla bort sina 7 gulliga kaniner. Ett nummer som brukade få även den mest kräsna publik att dra något på smilbanden. Han plockade fram sin stora hatt, som om han tog den på sig föll hela vägen ner över axlarna. Med ett stadigt tag om öronen på första kaninen uttalade Den Charmante Clownen C sin magiska trollformel och släppte ner kaninen i hatten. Han upprepade detta ytterligare några gånger. När han lyckats få ner 5 av sina kaniner märkte han att det var något som inte stämde. Det brukade finnas gott om plats att få ner även de 2 sista kaninerna. Men nu var det redan fullt i hatten, innan han trollat bort alla kaninerna. Han kunde inte förstå vad som hänt. Han tog tag om öronen på en av de sista kaninerna, sa de magiska orden och förde kaninen mot hatten. Just som han skulle försöka få ner kaninen i hatten hördes ett märkligt ljud, precis som om ett par byxor sprack. Det var inte några byxor, det var den överfulla hatten som sprack. De 5 instängda kaninerna skuttade nu iväg åt alla håll, till publikens stora glädje. Tårarna sprutade på den gapskrattande publiken. Även Den Charmante Clownen C började snart gråta, och försvann snabbt ut ur tältet. Ett större misslyckande än detta hade han aldrig varit med om, varken förr eller senare under sin cirkuskarriär.
Efter denna föreställning kände sig Den Drömmande Direktören D helt bedrövad och kunde inte se någon framtid för sin cirkus. När han tyst försökte smita ut bakvägen ur cirkustältet möte han en man som ville prata med honom. Han sa sig komma från den världsomspännande cirkuskommittén, och hade suttit i publiken hela kvällen för att ta del av föreställningen. Cirkuskommittén hade på senare tid uppmärksammat att det var flera cirkusar som inte riktigt höll måttet. Kommittén ville därför hjälpa de mest misslyckade att bli kända och berömda. Det dröjde inte länge i mannens sällskap innan Den Drömmande Direktören Drufus förstod, att detta gällde hans cirkus.
Men det är en helt annan historia!
