Under påsken, år 1856, torsdagen den 20 mars, rånmördades den unga vandringskullan Dölheds Anna Larsdotter. Händelsen utspelade sig i Björnlunda socken, strax väster om Gnesta.
Den 26-årige skomakaren Carl Petter Brunfeldt och hans 25-åriga hustru Maria Christina var utfattiga. Carl Petter hade inte råd att köpa läder och annat material till sitt skomakeri och hans hustru klarade inte av att hushålla med de små smulor han lyckades dra in till familjen. De svalt. Maria Christina förebrådde sin man och försökte övertala honom till att begå brott för att lösa familjens ekonomi. Carl Petter vägrade. Allt oftare dövade han sin oro med brännvin.
Halvliggande på ett par stolar betraktade han sina två små utsvultna barn i deras stillsamma lekar på golvet. Lilla Hilda Maria var drygt två år och lillebror Carl Ludvig bara ett. Frun var ute för att samla bränsle och Carl Petter hade just kommit hem efter en misslyckad jakttur. I drygt en vecka hade där inte funnits en enda liten matbit i huset och barnen var orkeslösa och utmärglade. Klockan var elva på förmiddagen, då det knackade på dörren.
In över tröskeln klev den unga kullan Dölhed Anna Larsdotter. Hon hälsade glatt på skomakaren och på barnen. Anna arbetade som s.k. vandringskulla; hon gick runt i socknarna för att sälja olika saker. Hon satte sig på en stol och började plocka upp varor ur sin ränsel för att visa vad hon hade att erbjuda.
Carl Petter tappade plötsligt all sans och förnuft. Han greppade ett stövelblock och slog Anna så hårt i bakhuvudet att hon dråsade i golvet. Han samlade alla sina krafter och gav henne ytterligare tre slag med stövelblocket. Då hon fortfarande gav ljud ifrån sig, greppade han en yxa och slog Anna i bröstet med den...”varvid all rörelse hos henne upphörde”.
De små barnen blev vittnen till mordet.
När hustrun kom hem från skogen hjälptes de åt att gömma kroppen under en rishög, inte långt från stugan. Ränseln gömde de i skorstenen.
Kanske mordet aldrig hade blivit uppdagat om inte Anna hade vandrat tillsammans med sin vän, Ingeborg Nilsdotter, som blev orolig när Anna inte dök upp på den överenskomna mötesplatsen i Viby. Hon knackade på i stugorna för att leta efter henne. Hon var även hos makarna Brunfeldt och frågade efter Anna. De skakade på huvudena och sa att de inte hade sett till henne, men Ingeborg blev misstänksam då hon inne i stugan tyckte sig skymta en sak som hade tillhört Anna.
Senare, när hon kom till Tibble, berättade ägaren att Brunfeldt hade haft ovanligt gott om pengar, då han handlat där på eftermiddagen. Ingeborg gick då till länsman och anmälde försvinnandet.
Strax efteråt gjordes en husrannsakan hos makarna Brunfeldt. I skorstenen fann man Annas ränsel undangömd och paret greps.
Bytet blev 16 riksdaler och två skillingar. Varorna i ränseln värderades senare av Ingeborg till 23 riksdaler, 29 skilling och 4 runstycken.
Strax efter gripandet begick hustrun självmord.
Carl Petter dömdes till döden och avrättades medelst halshuggning på Axala heds avrättningsplats, två år senare. Han blev den siste som avrättades där.
Ingen vet vad som hände de två barnen. Antagligen auktionerades de ut på orten.
Startkoordinaterna leder dig till Björnlunda kyrka och minnesstenen.
Gömman finns vid avrättningsplatsen.
Steg 1, Björnlunda kyrka.
Här hittar du den minnessten som Annas släktingar lät resa till hennes minne år 2006 - 150 år efter hennes död.
Sista siffran i Annas dödsår = A
Antal vokaler i alla Annas fullständiga namn = B
Antal Ö:n som finns inristade på stenen = C
Summan av siffrorna i det årtal då stenen restes = D
Antal nollor på stenen = E
Steg 2, Mordplatsen: 59°0A.015', 017°0B.CBE'
Grunden till Carl Petters hus finns ännu kvar, uppe i backen
Antal ord i det andra styckets tredje rad: = F
Steg 3, Avrättningsplatsen:
58°5D.5DC', 017°0F.E0F'
Som alltid, då en gammal historia förs vidare från mun till mun, skapas till slut många olika versioner av samma berättelse. Detta gäller även denna hemska händelse.
Uppgifterna i min berättelse är hämtade från "Personakt för Dölhed Anna Larsdotter"
Där finns mycket mer att läsa...bl.a. hårresande skildringar av avrättningen. (Inget för dig som är känslig!)
Det är tack vare f.d. kyrkvaktmästaren och Björnlundabon Göte Karlsson som händelsen har blivit uppmärksammad i vår tid. Mer om detta kan du läsa i denna SN-artikel kring resning av minnesstenen.
Tack Göte, för att du berättade om denna händelse för mig!