Tidslinjen Vara - #4 Larva bäsing
-
Difficulty:
-
-
Terrain:
-
Size: 
(micro)
Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
Larva bäsing eller bara Bäsingen är en storhög, det vill säga en stor gravhög, belägen på ett litet gravfält cirka 150 meter söder om Larvs kyrka i Vara kommun i Västergötland. Denna storhög är 30 meter i diameter och fem meter hög. På storhögens topp finns en grop, som är 6 meter i diameter och en halv meter djup. På gravfältet finns även sju runda stensättningar, varav den största har en diameter på 10 meter. Invid högen finns en minnessten till minnet av kung Gustaf VI Adolfs besök på platsen 1951. Ytterligare fem mindre högar och närmare 20 stensättningar finns inom 100 meter från storhögen.
Sägner från Bäsingen:
Den landsflyktige jätten.
En man från Larv kom att göra en sjöresa, och på en ö långt ute i havet träffade han på en jätte, som var gammal och blind. Denne började att språka om Sverige och ville noga veta, huru det stod till där. ”Finns Mösseberg kvar?” frågade han. ”Ja, det gör det allt,” svarade den andre. ”Ja, den stuvan har jag byggt”, sade jätten. ”Nå, än Ålleberg då?” frågade jätten vidare. ”Det har väl hönsen sprattlat i sär? Men det har min kvinna burit dit i förklädet.” Jätten blev glad, när han hörde, att även det stod kvar.
Därpå ville jätten känna, om det ännu fanns någon kraft i svensken, och räckte fram sitt högra pekfinger för att draga finger-krok. Men Larvabon var för klok att försöka sig på den leken. Han räckte i stället fram skeppsankaret och lät jätten hugga tag i en av dess klor. Han sken av välbehag, när han märkte, att det ännu fanns sådan kraft i svenske mäns fingrar.
”Ja, jag trivdes väl i Larv”, sade han, ”ända till dess den svarthjälmiga bjällekon kom. Då måste jag begiva mig dädan, för jag kunde inte tåla det där pinglandet. När du nu kommer hem,” sade han vidare, ”skall du vara god och lösa ut min fänad, som står kvar vid Bäsingen. Men akta dig för tjuren! Gack bakom dörren när du öppnat henne! Nyckeln ligger under Lutesten, du vet.”
Sjömannen lovade att göra allt, vad jätten bad om, och så fick han av denne något, som såg ut som en tegelsten. ”Här har du för besväret,” sade jätten därvid, ”göm det, för det kan bliva nyttigt!”
Men när Larvabon kom hem, fick han se, vad det var, som han hade fått. Det var rent guld. Nyckeln fann han mycket riktigt och gick till Bäsingen, Där varsnade han en stor järnbeslagen dörr, som han öppnade. Då kom där ut en hel rad av stora, brokiga kor, men som de kommo ut försvunno de i luften. Till sist kom tjuren, och han ”mumlade”, så att det dånade i marken. Då blev karlen rädd och sprang bakom dörren, såsom jätten hade sagt. Han kom helskinnad undan och hade därtill sin sköna guldklimp, åt vilken han troligen ej gladde sig så litet.
Bröllop vid Bäsingen.
En gång för mycket länge sedan hölls bröllop i en gård, som låg på kyrkbacken och helt nära nuvarande Bäsingen i Larv. Fram på kvällen gick bruden ut för att svalka sig litet mellan danserna. Då fick hon se Bäsinga hög stå på guldpelare, och trollen dansade under den. Hon fick lust att gå dit och dansa med dem. ”Men nu är det nog bäst att jag går tillbaka,” tänkte hon om en stund,”för eljest kanske de undrar vart jag tagit vägen.”
När hon kom ut ur högen, var det redan ljusan dag. Men än mer förundrade det henne, att hon inte kunde finna bröllops-gården,och inte heller kände hon igen sig för övrigt. Då gick hon in på ett ställe och frågade sig för. ”Då är du min farfars brors brud”, sade kvinnan på stället. ”Hon gick ut på bröllopsdagen på kvällen och hördes aldrig mera av.” I det samma föll bruden ned och blev till mull.
Skatter i Bäsingen.
En sen afton sågs ett eldsken röra sig kring Larva Bäsing, vapengnya och röster hördes uppstiga i midnattstimmen, och bullret spred sig vida kring den månbelysta heden. När åskådarna smögo sig närmare, sågo de hela Bäsingen upplyftad på ”gullfötter”, som skeno likt eldslågor, och ”trolla dansa under den”. När människobarnen då lyddes (lyssnade) till vad trollen språkade, fingo de höra, att den som efter vissa förberedelser en torsdagsnatt efter ”solas glaning” (nergång) gick till Lutesten, som ligger ej långt från landsvägen mellan Larv och Längjum, skulle där finna nyckeln till ”Bäsinga gull-penga”. Flera försök sägas ha blivit gjorda, och att de ej lyckats, heter det, ” har varit deras egen skull, som inte kunnat hålla mun när de såg en svart höna springa där” under sökandet efter nyckeln till den gyllene skatten.
Förborgade skatter i Larva Bäsing.
”Larva Bäsing är uppkastad över en kung, som hette Bäse. Han föll i ett slag på Larvs hed. Även alla Bäses män, vilka stupade i striden, blev lagda i samma hög. Och ofantliga skatter lär ha lagts in i den högen. Nyckeln till skattkammaren är av rent guld och den ligger under Lutesten.” Men, tillägger berättaren, det är inte den sten, som de nu för tiden kallar Lutesten, utan den sten, som det här är fråga om, lär ha stått i Onsjö hage. Men de har förstås ”vånglat” bort den vid något bygge.
Om du från cachen följer skylten och åker upp för Bäsingen mot kyrkan så kommer du förbi Tidslinjens skylt. Passa även på att besöka cachen Larva Bäsing som ligger i närheten.
Additional Hints
(No hints available.)