Kyrkan har en stomme av sten och består av ett långhus med tresidigt kor i öster. Vid långhusets västra kortsida finns ett kyrktorn vars nedre del är av gråsten och övre del av tegel. Vid långhusets södra sida finns ett vidbyggt gravkor som numera fungerar som sakristia. Innerväggar och ytterväggar är vitputsade och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Långhuset täcks av ett skifferklätt sadeltak. Kyrktornet har en klockformad kopparklädd tornhuv som kröns med en åttakantig öppen lanternin och en spetsig tornspira. Kyrkorummet är enskeppigt och täcks av ett ljusblått tunnvalv av trä.
Kyrkan uppfördes troligen vid slutet av 1100-talet. Under senmedeltiden tillkom ett ofullbordat kyrktorn. Vid senare delen av 1600-talet förlängdes kyrkan åt öster med nuvarande tresidiga kor. Gamla långhusets väggar höjdes upp med sten och timmer. Ett gravkor med två våningar uppfördes vid långhusets södra sida. Nedervåningen inreddes till gravkor för ätten Silfverswärd, medan övervåningen inreddes till herrskapsläktare och hade ett öppet valv till kyrkorummet. Vid mitten av 1700-talet skänktes gravkoret till församlingen och inreddes till sakristia. 1818 belades kyrktaken med skiffer som ersatte tidigare takbeläggning av träspån. 1896 uppfördes kyrktornets överdel av tegel. Kyrkklockorna flyttades upp i tornet och tidigare klockstapel av trä revs.
Dopfunten av täljsten är från 1200-talet och sannolikt ett norskt arbete.
Altaruppsatsen är från 1683. Tillhörande altartavla är målad 1763 av Hans Georg Schüffner.
Predikstolen med baldakin är tillverkad 1683.
I tornrummet finns ett museum inrättat 1952. Här förvaras resterna av ett krucifix från 1300-talet. Här finns även en timvisare från 1700-talet i täljsten.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Eskils%C3%A4ters_kyrka