Råbyprofilen Gustaf Nyman Många minnesgoda Råbybor kommer ihåg Gustaf Nyman. Gustaf Nyman var född den 7 november 1891 i ett litet bondehem långt uppe i norra Dalarna, i en socken med namnet Venjan. Varför Gustaf först hamnade Södermanland, så långt borta från sina syskon och föräldrar, vet vi inget om men enligt dotterdottern Elisabeth Carlsson ska Gustaf en tid ha tjänstgjort som rallare. År 1919 blev han gift med Hilma från Björkvik. Väl i Råby tog han tjänst som dräng på Dalslöt. Efter några år klämdes Gustaf svårt när han satt på ett hölass som passerade genom en port till en av gårdarna i Råby och fick leva resten av sitt liv som invalidiserad och använde till sin hjälp en handdriven rullstol/vagn som han tog sig fram med. Hans handikapp i kombination med hans stora livsglädje framförs som skäl till att så många minns honom. Olof Nordström, född 1915, var i unga år en frekvent och välsedd gäst hos Gustaf och hans hustru Hilma. Han har följande minnen av Gustaf och hans familj. ”Gustaf Nyman var stalldräng vid Bro där han blev skadad när de körde in höskörden på logen. Gustaf satt som vanligt fram och uppe på hölasset när de skulle köra in på logen. Vanligtvis så stannades hästarna innan de körde in på logen så hästföraren kunde inta en bättre plats eller så kanske hästarna leddes in? Den här gången blev hästarna skrämda av något så de skenade in på logen och Gustaf kom i kläm mellan hölasset och övre delen av dörrhålet och skadades så allvarligt så han blev förlamad i nedre delen av kroppen. Det här hände uppskattningsvis omkring år 1920. Gustaf var gift med Hilma och de hade 3 barn, Anna-Lisa, Hilda, och Karl-Gustaf (de hade ytterligare en flicka som gick bort i späd barndom). De bosatte sig vid Hörnstugan eller blev kanske flyttade dit genom kommunens försorg? (Det var inte lätt för en familj på den tiden att hamna i den situationen att familjeförsörjaren inte kunde bidra med något längre). Hilma hade lite arbete vid Dalslöt som eftermjölkerska där Johan Steen skötte ladugården, Johan var Olles fosterfar. Dalslöt ägdes då av Råby Gård och Kristineholm. När Olle kom till Dalslöt som 6-åring 1921 så var han med sin styvfar i ladugården ibland. Där träffade han Karl-Gustaf första gången och Karl-Gustaf var lite kaxig. Han frågade Olle, ”Ska ja ställa dej på huvet i koskiten?” Nu var ju Karl-Gustaf några år yngre så det blev väl inget av med detta. Gustaf var till humöret trots allt glad och tyckte om att prata med folk. Han tog sig fram i en trehjulig rullstol/cykel som framdrevs av vevstakar som var kopplade till bakhjulen och framhjulet styrdes med en styrspak. Det var nog mycket tungt att ta sig till affären och staka sig uppför” Enstubacken” och sen blev det utförsbacke vid Föreningsborg och då blev vevstakarna livsfarliga. Någon broms tror jag inte fanns. I backarna så fick han lite påskjuts-hjälp av vänliga personer ibland. Han sade ofta, ”Jag blir aldrig bra, men det skiter jag i!” Det är livsvilja. Han klagade inte. Av Kalle Johansson i affären så fick han ibland karamellresterna som var i karamellbehållarna som det såldes lösgodis av. De sista av karamellerna blev lite kladdiga så de kunde väl inte Kalle sälja. Gustav gjorde strutar som han fyllde med karamellrester och sedan sålde. Det var säkert viktigt med de ören de inbringade. Gustaf fiskade mycket och det kunde väl även inbringa en liten inkomst. Han metade vid Täckhammarsbro där han hade möjlighet att ta sig med sin rullstol, och även vid brotrumman på Ripsavägen, i graven, vid Bro, och även vid dammluckorna vid Kristineholm. Vid Hörnstugan fanns det mycket körsbär, men som vanligt så blir körsbärsträden för höga så det är besvärligt att få tag i skörden men då hade Olle förtroendet att ”karta” (klättra) upp, för han var vig och lätt i kroppen, för att plocka bären. Det fanns även en katt i huset, en ilsken blå-grå halvangora som födde( ”keslade”) ungar på logen vid Dalslöt. Gustaf Nyman hade en batteriradio, som han hade fått av Rönö kommun. På den tiden var det inte så vanligt med radio men någon på kommunen tyckte väl att det var en bra förströelse för Gustaf. Antennen till radion var en lång kopparlina ute, och ibland skojade ungdomarna med att ta i linan, och då tystnade radion. Han läste även mycket böcker som han lånade vid Föreningsborg där IOGT hade ett litet bibliotek. Nyman spelade gärna kort när han fick besök. Någon gång under tidigt -50 tal så byggdes Gustafs invalidfordon om och försågs med en bensinmotor, en Willers 98 cc, och det gjorde att han fick lättare att ta sig fram. Sven Larsson, född …., berättar: ” När jag på cykel färdades förbi Hörnstugan där familjen Nyman bodde sågs oftast Gustaf krypande ut ur stugan och fram till sin trehjuliga invalidcykel som stod parkerad strax intill farstutrappan och med hustrun Hilmas hjälp sätta sig tillrätta däri. Bakom sittplatsen i vagnen hade han en förvaringslåda med plats för blommor till torghandel, eller handelsvaror från Erikslunds diversehandel. Under min 6-åriga skolgång i Jenningska skolan vid Täckhammar gick skolvägen över gamla träbron vid ån vid Täckhammar och där invid broräcket sågs ofta Nyman sittande i sin vagn med ett metspö och fiskade. Några stora fångster blev det nog sällan, men mat åt katten blev det alltid. Nyman var gladlynt och hade alltid något att förtälja för oss barn. Förr när lantbrukarna färdades med häst och vagn till lördagarna i Nyköping och Nyman med sin handdrivna cykelvagn förekom ibland att han ville ”lifta” och med ena handen hålla fast i hästvagnens bakre del. Biltrafiken på landsvägen var då nästan obefintlig. Ingrid Nordström, född Lagerqvist år 1921, berättar att hon och hennes bror Ingvar passade Gustaf i backen vid Föreningsborg för att hjälpa honom och skjuta på uppför när han kom med sin cykel. På 1960-talet flyttade Gustaf och Hilma till Bygget vi Ekeby och blev kvar där till deras död. Gustaf dog den 28 juni 1970 medan Hilma levde kvar till den 22 april 1974. De ligger både begravna på Råbys kyrkogård. Cachen ligger bredvid det gamla grustaget som lades ner för några år sedan. Om du smyger fram till kanten ser du den vackra blåa sjö som stigit upp från underjorden sedan nedläggningen. Tag gärna med en bild på Gustaf som minne!