Källor har sedan uråldriga tider haft en sorts magi över sig. Källkult och vandring till källor har ett medeltida och också förkristet ursprung. Offerplatser låg ofta intill någon källa och många gånger utvecklades det hela till att bli fest och danstillställningar.
I mellersta och norra Sverige knöts dessa "källvandringar" och "källfester" till fullmånen som inföll vid trefaldighetssöndagen en vecka efter pingst.
Källor med avvikande smak eller färg hade magiska egenskaper och om man drack eller tvättade sig i dess vatten trodde man sig få god hälsa det kommande året.
Speciellt effektiva var källor vars vatten rann mot norr.
Seden att dricka trefaldighet hölls vid liv av ungdomarna som vandrade hit under festliga former på trefaldighetslördagens kväll.